0 Läs mer >>
 Vill bara att februari ska ta slut och aldrig komma tillbaka igen! Vi är sjuka HELA tiden. Allihop! Fattas väl bara att magsjukan ska komma oxå. Då hoppar jag ut genom ett fönster. Fast hos någon som bor på bottenplan för jag kan liksom inte bryta något mitt i allt. 

 Jag hade influensan och JA, jag var som en man. Jag trodde att jag skulle dö. Till den milda grad att jag även fick min syster till att tro det också så hon skickade hit mamma som fick vaka ett par timmar. Ni läste rätt. Ett par timmar. En stund alltså. Tills Kung Loyer kom hem och fick servat mig. Även det en stund och han gjorde det BRA. Det ska han ha all cred för. Absolut! Men sen fick sjukdomen ha sin gång. Det var inget jag kunde göra något åt. Vila, vätska och kärlek. Även ett gäng tabletter hjälpte till. 

 Men nu då har ju även min kära man drabbats... Jag trodde inte att det var möjligt, men han är 50 gånger sjukare än vad jag var. 50 gånger! Han ska ha så mycket kärlek HELA tiden så jag svimmar snart. Kung Loyer är så krävande att jag börjar undra vad jag lovade den där dagen vi gifte oss. I nöd och lust... Nu är det bara nöd ska jag få be att tala om! 

 För att ta ett exempel. I fredags hade sjukdomen  inte riktigt brutit ut och vi skulle gå på bio med barnen. Kung Loyer ville hemskt gärna följa med, så han KRÖP ut till bilen. I min värld tänker jag att om man orkar ta sig ut, så är det väl inte så farligt. Så han KAN även ha fått köra. Skulle jag INTE låtit honom göra. Han har nämligen lipat om det HELA helgen: Buuu, buuuuu! Det var såååå jobbigt att köra in till stan. Buuu. 

 För att inte tala om humöret. Kung Loyer har blivit en riktig SUR-GUBBE! Han växlar plats. Sängen, soffan, sängen och så krälar han till toaletten ibland. Så ligger han och roppar med svag röst: Vatten, vatten! Kan ni fylla på min vattenflaska? Å skynda er CTM (svordom på spanska) för jag är sjuk. 

 Familjen springer så gott det går och vi lämnade honom till och med ensam en stund igår så att han skulle vila och ro. Vi åkte och handlade. Kung Loyer önskade sig halstabletter. Typiskt nog glömde vi helt bort att köpa detta. Så det har det ju oxå lipats om: "Det enda man begär (ööööh nääää han är as-krävande) är några halstabletter och det glömmer ni? Älskar ni inte mig längre? Buuuubuuuu". 

Med tanke på att det FINNS halstabletter i medicinskåpet som inte duger åt Kung Loyer så känner jag mig inte jätte-hemsk... Fast det kan jag ju inte erkänna nu för då kommer den klene att gå under! Så det är bara att lägga sig platt och be om ursäkt och säga att fyyyy så dååååligt att glömma halstabletterna. Jag åker direkt och köper nya. Svar: mutter, mutter hmmm, hmmm. 

 Tv:n är ju beslagtagen oxå! Han LIGGER på kontrollerna och snäser av den som närmar sig: Schhh kom inte hit. Jag är sjuk! 

 Jag kan hålla på i all evighet, men jag är säker på att ni förstår min poäng. Å då pratar vi sjukdom i TVÅ dagar. Influensan sitter i 7-10 dagar! Har folk begärt skilsmässa pga influensan någon gång undrar jag? För jag känner i så fall att jag förstår dom. 

 Ta hand om varandra. (Själv har jag fullt upp med att ta hand om Kung Loyer, barnen får sköta sig själva...). All kärlek och kramar. 

 För att avsluta med något positivt. Det är verkligen så himla gulligt med lappar ❤️ Lilla Seniorita 7 år:

(null)


 

Män...

0 Läs mer >>
 Varför är det ingen super-woman, som har skrivit ihop ett lexicon om att vara mamma? Miljarder av grymma morsor där ute i världen, men manual eller lexicon är det minsann ingen som fått ihop? Jag behöver nämligen en käck bok. Med innehållsförteckning. Tänk att ha en mamma-bibel som man kan bläddra i. Hur bra hade inte det varit? Då hade jag i skrivandets stund letat på "K". Kamrater, korv till middag, konst, krav och där, DÄR hade jag velat hitta det jag söker: kreativitet! (Vi kan låtsas att vi hittar det på sidan 875358964 bara för att få en känsla hur SJUKT mycket information det här lexikonet skulle behöva). 

 Kreativitet alltså. Tänker att vi delar in det i två delar där första delen är från ett barns perspektiv. Barnet, (en tjej i vår familj utan att hänga ut någon) ser: färg, papper, glitter. Inga konsekvenser. Det ska målas. Konst ska skapas! Plastmuggar som piffas upp. Fingrar och händer, fulla med färg, för då kommer man helt plötsligt på att man inte har målat med händerna sedan man fick på förskolan... Så det måste man så klart göra. Gult, grönt, rött, blått, guld och silver. Blandas och mixas. Inspirationen flödar. 

 Andra delen. Mamma-delen. Eller elaka, stränga-mamma delen av samma tjej också kallad. Elaka, stränga mamman håller på att få en chock/hjärtinfarkt när hon entrar köket! Det är färgklickar och teckningar överallt! Jag får, hur ska jag uttrycka mig för att inte överdriva.... PANIK! Det blir liksom svarta prickar för ögonen och andningen kommer stötvis och snabbt. Rösten påverkas också. Det kommer upp i falsett och skriker: Herregud hur ser det ut!

Flickan som fortfarade är djupt inne i sin kreativitet säger sansat: Jaja, så kan det bli ibland mamma. Eller hur? 

 Eller hur my +^%]#^ (censurerat)! TRO mig, jag skulle väldigt gärna ha samma inställning och jag skulle därför i mitt lexicon vilja få tips HUR jag skulle kunna komma i samma mentalitet, för det faller sig inte naturligt. Inte ALLS. Så jag satsar hårt, fortfarande med fokus på bokstaven "K". "K" för konsekvens! 

 Lilla Seniorita (ni har säkert listat ut det vid det här laget att det är hon som är den stora konstnären), fick städa själv den här gången. Japp. Alena! Tror ni att det var med samma "kreativitet"? Nej, precis! Det var såååå jobbigt att hon bröt ihop och låg på golvet i 25 minuter och gapade efter te! Te? Hon kan även ha beklagat sig över sin stränga mamma som har en sådan himla dålig attityd också... Gud vad jag vill ha en mamma-bibel alltså. Funderar banne mig på att skriva en själv. En kort. Med alla råd hänvisade till socker. Eller vin. Har hört att det också kan hjälpa.

 Läste förresten ett roligt citat på Facebook där någon skrivit: När jag var liten så var jag rädd för alkoholister. Nu när jag är stor, vet jag att VI inte är farliga. (Säkert skrivit av en stackars urbränd mamma). 

 Ta hand om varandra, fast mest om alla mammor. All kärlek och kramar. 

(null)


(null)

(null)


(null)



 

 

 



 

 

Mamma-bibel någon?

0 Läs mer >>
 Asså nyår. Förväntningar upp över tänderna. Happy folk. God mat. Man SKA liksom vara glad. Å tro mig. Det var jag också. (Jo det var jag visst). Kanske, kanske att det kom en liten gäsp vid tio-tiden. Ingen stor. En liten rackare som bara dom 20 närmaste hörde. (Å grannen). Men jag var vaken och med i matchen så att säga. 

 Vi skulle fira nyår hemma. Var det någon som ville komma hit, var dom varmt välkomna. Det blev ett gäng. Misstänker att dom lockades hit. Av Kung Loyer. Han promotade nämligen fyrverkerierna här ute på landet. I DETALJ beskrev han hur mäktigt och vackert det brukar vara här. Pompa och ståt. Ljudeffekter fick han till också. Alla, verkligen ALLA på festen räknade ner timmarna. För vem vill liksom inte se fyrverkerier som kan mäta sig med självaste GP-fyrverkerierna i Göteborg? Barnen var i extas. Snart, snart var det dags. Själva hade vi inte köpt några raketer. Någon måste ju tänka på alla skotträdda hundar och vem behöver köpa egna med så många miljarder raketer som snart skulle skjutas upp till stjärnorna och in det nya året? Tick tack. Fem minuter kvar. Kaos! Alla på en gång. "Mamma var är mina skor", "vem har tagit min jacka", mina vaaaantar". Pang igen med dörren. Två minuter kvar och även mamman så klart! Skynda, skynda. Ner till fotbollsplanen. Alla grannar samlades i klungor. Runt planen. Kikandes på varandra... Höger. Vänster. Smått ledande. Fortfarande sneglandes på varandra. Nedräkningen börjar. Men INGEN gör en tendens till att röra sig inåt själva plan med några fyrverkerier...

 Ni har säkert redan gissat utgången. Det blev en flopp! De så kallade "GP-fyrverkeriet" på landet uteblev! Krans-områdena däremot, sköt som om dom fick betalt för det. Men vår fotbollsplan förblev svart och tom. Barnen undrade när spektaklet skulle börja och så även alla gäster som lockats ut på landet. Folk skålade lite runt omkring och önskade varandra gott nytt år men med ett uns av besvikelse. Så Kung Loyer och Brosan började med LJUDEFFEKTER för att få lite "stämning". De visslade, väldigt ljudligt och länge och i slutet av visslingen slog de ihop händerna i en hög smäll. Ekonomiskt fyrverkerieri så att säga. Höööög vissling, en huvudrörelse nedifrån och upp och PANG ihop med händerna. Upprepande gånger. 
 Barnen kände sig.... Hur ska jag uttrycka mig fint.... LURADE! Så för att försöka bättra på katastrofen sprang vi hysteriskt tillbaka till lägenheten igen för att se om vi fick med oss lite raketer från balkongen. Men magin var borta. Puts väck. 

 Det var sura barn som gick och la sig den natten. Även en sur-mamma. Som var glad från början men som blev surare och surare efter en varje sms hon blev tvungen att skicka till sin man (som trodde att han var tonåring igen):
  1. Älskling kan du leta upp ett par öronproppar till mig och komma upp med? (Kom inga, fick hämta själv) 
  2. Ååå tror ni att ni kan sänka lite. Oroliga barn här. Puss, puss (Ingen sänkte). 
  3. Ring, ring: Nu får ni faktiskt sänka! Klockan är snart fyra. Hej då!  (Sänktes i två minuter, sen östes det på igen). 
  4. Sms igen: Seriöst sänk! 
  5. Ring, ring: Nu }#^*} (svordom) är det slut på fest-{}%^^^{]^*! Stänger ni inte av nu får ni sova på balkongen allihop! (Hade nog inte behövt att ringa. Blev liksom rundgång)
 Men nu är jag glad igen. Glad att vi har så fina vänner och familj som ville fira in 2018 med oss. Känner på mig att det kommer att bli ett bra år. 
 Gott Nytt År och ta hand om varandra. All kärlek och kramar. ❤️

 
Ser ni hjärtat? Nästan? Jooooo kom igen! Om ni anstränger er då??? ☕️
(null)

 

 

Tips på ekonomiskt fy...

0 Läs mer >>

 Kan man vara född stressad? För jag tror att jag är det nämligen. Inte så att jag aldrig kan ta det lugnt. Nej, nej. Jag är verkligen en mästare på att vila. Så det är liksom inte det jag menar. Utan mer i vardagen. Som när man går till läkaren och undrar om det verkligen inte kan bli mer effektivt och sitter och planerar HUR man själv skulle ha gjort för att snabba på det hela. Känner ni igen er? Om inte, försök ändå att sätta er in i den stressen. Bara så att vi kommer i stämning för vad jag nu ska berätta...


 Föreställ er en stor matbutik. Öppna kassor i långa rader. Kö i alla. Dock inte lika lång kö, som på under resten av året för det är SEMESTER. Lyckan infinner sig snabbt. Åååå vad härligt. Ni slipper att köa i all oändlighet för er lilla godispåse med sockerfritt godis som ni tyvärr måste köpa i just den affären... Ni väljer en kö. En kort kö. Ni blickar snabbt ner i vagnen framför er. Inte så många varor. Tjoho! Detta kommer att gå fort. TROR NI JA! Hade ni bara lyft blicken och kikat på mannen MED kundvagnen, hade ni sett en trött gubbe i 45-års åldern med halvknäppt skjorta (mintgrön), shorts, rufsigt hår, påsar under ögonen och TOFFLOR på fötterna. En riktig SEMESTERFIRARE! Ni börjar slita er i håret och hjärtat klappar, men ni kommer ihåg alla mindfulness-övningar som ni tränat på genom åren och upprepar: boll i låda, boll i låda, tyst i huvudet och känner att lugn, ni kommer klara detta. Tills ni öppnar ÖGONEN och gubben lastar upp, en och en, i långsam takt, pucko. Inte en pucko heller, utan 30! Med streckkoden åt rätt håll. 
 
Det börjar långsamt klia i era fingrar och ni är en hårsmån från att böja er fram och hjälpa till. Men så gör man ju bara inte, så ni letar fram tålamodet (som ni tyvärr helt saknar) och blundar. Äntligen är alla flaskor uppackade. Nu snackar vi om att vi ser ljuset i tunneln här. Fram med kortet och betala nu då seg-propp. Tänker ni. Men tanken hinner inte ens lämna huvudet förrän människan helt utan snabb-gen, BÖRJAR PACKA NER SINA JÄ(censurerat) PUCKON i påsar. INNAN han har betalar! Så 30 puckon, låååååångsamt ner i påsen. Vid det här laget har ni lösts upp till atomer och känner hur ni lämnar kroppen och tittar på spektaklet uppifrån istället. Det blir inte bättre... Semesterfiraren ska SNACKA lite oxå ser ni. Undrar vad han kan få för sina 18000 poäng! Å vem frågar han detta? Jooooo den lilla sommarjobbaren som inte har en aaaaaning för hennes föräldrar köper fortfarande all hennes mat och tilllagar den oxå! 

 Asså herregud! Detta hände nämligen MIG idag. Jag som är född stressad. Trodde faktiskt ett tag att jag var osynlig. Tänkte att semesterfiraren kan omöjligt se mig. Fast jag blev tyvungen att betala för mitt sockerfria dyra godis, så då måste jag minsann varit synlig... 

 Något annat som oxå stressar mig OTROLIGT mycket, är folk som inte stänger köks och skåps-dörrar. (När jag ändå håller på att spy galla) Jag är OMRINGAD av dom! Överallt! "Vi kan inte stänga dörrar-folket" som jag oxå kallar dom. Kung Loyer är en av dom och hans syster, hans barn och hans mamma! För att inte hänga ut någon av dom som värre än de andra, väljer jag att inte närma några namn, MEN vi lånade en lägenhet av en utav dom för några veckor sen. När hen kom hem igen, till sin lägenhet efter att vi hade varit där, upplevde hon (oj nu försa jag mig visst lite) att det var så städat. Så jag fick vara säga till henne att vi hade städat normal MEN att det finns en hemlig ingrediens: Jag hade stängt alla garderobsdörrar och köksluckor! Å vips vad städat det blev...

 Fast jag gillar ändå min stress-gen. Tänk om jag varit som pucko-gubben? Jag lovar att han inte ens kommit ut till sin bil ännu och då var det flera timmar sen jag handlade. Men det är väl tur att alla är olika. Att vi kan lära av varandra. Som att stänga skåpsluckor!

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


 


Född stressad

0 Läs mer >>

  Familjen Loyer fortsätter att semestra. Dock på lite olika håll i veckan som var. Kung Loyer och Prins Loyer valde att fira sin semester på fotbollsplan. (Där är man liksom inte varje vecka annars). Gothia i Göteborg. För alla fotbollsälskare. Snaaaark. Oj förlåt, jag råkade visst bli UTTRÅKAD av min egna text och somna till där ett tag. Lilla Seniorita fick åka med en utav dagarna. Då blev det ingen semester för någon kan man säga....


 Så Lilla Seniorita och jag valde att åka med familjen "Flyttlådor i överflöd", på en lammsafari i Halland istället. Väldigt mysigt. Det var på en ekologisk bondgård där man fick åka traktor-tåg, titta på marker och alla djur. Vi fick även se hur vallhunden jobbade. Så imponerande! Det var liksom inte två lamm han skulle föda ihop, utan en hel skock. Kände DIREKT att jag bara måste ha en sådan hund. Fast till Prins Loyer och Lilla Seniorita. Tänk att kunna vissla lite olika läten och så springer hunden ut och kommer tillbaka med båda barnen. Måste ju vara bästa grejen ever att ha på dagis! När vi ska få in dom själva, utan hund, brukar det gå till så här:

 1, Fjåååång, fjåång, fjååååång! (Superhöga visslingar som ignoreras även om vi upprepar dom 20 ggr). Visslingarna hörs liksom till månen, men näääää det har Prins Loyer och Lilla Seniorita minsann inte hört! Bara alla andras barn! 

2, Rosenrasande mamma som springer ut för att hämta in sina barn. Hittar en och ser den andra springa runt huset till nästa gård, kikandes över axeln. "Va, nääää mamma jag såååg inte dig". (Eller hur att jag blir osynlig så där huxflux bara...)

3, Få med ena ungen hem. (Nu ryker det ur öronen). Hämtar Kung Loyer, som får ge sig ut på jakt efter barn nr 2. 

4, Kan inte sova på kvällen av upprördhet!

 Så nästa sak på önskelistan får bli en vallhund. 

 En väldigt mysig utflykt i alla fall. Lite för lantlig bara kanske. Gräs överallt och (viskar) B A J S. Fick lite panik där ett tag när allergin tog fart och det skullle klappas lamm INNE i hagen. Men jag överlevde och klappade faktiskt oxå ett djur. JÄTTEFORT! 

 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 



 

Lammsafari

1 Läs mer >>

 Kära Örebroare, vi är förälskade. I er stad! Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss, men det är så mysigt och gulligt. En stad med själ där konstnärer verkar ha fått utlopp till fullo ihop med historiens vingslag. För att inte tala om Gustavsvik, Nordens största äventyrsland. Prins Loyer och Lilla Seniorita älskade det. Jag och Kung Loyer? Inte lika mycket...


 Ni vet för ett halvår sedan, så fyllde jag ju år. 40 närmare bestämt. Då kändes allt helt ok. Jag förstod inte riktigt det här med kris och blablabla som tydligen ska drabba en. Jag kände ingenting. Då. MEN det är liksom på något sätt som att kroppen tar lite tid på sig. Typ ett halvår. NU kommer det grå hårstrån. Tydligt. Å smidigheten? Den var ju inget att skryta om innan, men nu är den OBEFINTLIG! 

Klättra i berg: Big no, no. (Om jag inte kan hålla Kung Loyer i handen). 

Jogga: Här lurar jag kanske ingen. (Har aldrig hänt). 

Simma: Innebär numera högt huvud, knut mitt upp på huvudet och snörpt mun. (Ifall det kommer något unge ivägen som skvätter vatten, för då ser man redan sur ut). 

 Med mera, med mera. Så idag skulle jag in på ett äventyrsbad! Men en mamma måste göra vad en mamma måste göra även när kroppen förstår att den börjar bli gammal. Gick så där... 

 Var med om en nära döden upplevelse! Höll på att dränka Lilla Seniorita oxå. Både hon och Prins Loyer valde att åka med sin pappa efter den här "incidenten"... 

 Det fanns ringar man skulle åka i och rutschkanor i olika farlighetsgrad. Det där med graden hade inte vi greppat riktigt, så vi valde en medel-läskig (fast det fick vi reda på senare). Jag var så rädd! Har ju hört att man ska skrika för då mår man mindre illa. Jag skrek för livet. Vi åkte i 180 km. Minst. Lilla Seniorita som åkte ihop med mig i dubblering blev oxå livrädd. Inte för den läskiga tunneln, utan för mitt skrik. 

 Ner kom vi iaf. Här tänker man att storyn kanske är färdig. "Stackars tant, men hoppas hon lär sig till nästa gång". Men neeeej! När vi väl kommer ner, välter liksom den där jäkla ringen och både jag och Lilla Seniorita ramlar i vattnet. Lilla Seniorita hamnade på rygg, med sin flytväst som jag tvingat på henne, alldeles för otymlig för att komma upp. Så där låg hon och flöt som en orange livboj. Själv hamnade jag på mage och fastnade i den minimala tunneln samtidigt som jag försökte att undvika drunkning i det 20 cm vatten. Närmaste liknelsen: knubbsäl!

 Själv tyckte jag rätt synd om mig, men tänkte stort. Det måste ju självklart vara fler som hamnar i den här knasiga situationen. Tydligen inte för jag blev varse om någon som står och SKÄLLER och viftar framför mig som en tok: Kom upp, kom uuuupp, UUUPP MED DIIIG! 

 Det var Badvakten som hade fått fnatt! Å där låg jag för skoj skull liksom. INTE! JAG brukar vara hysterisk, men det är INGET om ni hade sett den här badvakten. Som TUR var, såg Kung Loyer hur halva hans familj plaskade runt som fiskar på torra land (fast tvärt om). Han fick rycka in och stötta sin "smidiga" fru och sin arga "skalbagge" till dotter. 

 Men för alla er oroliga där ute. Vi lever! Å kan ändå rekommendera badet stort till alla som behöver semesterinspiration. Det finns bubbelpool oxå. Blev placerad där... I fem timmar! 

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

Kääääär och semestert...

0 Läs mer >>

 Ni vet det där gamla talesättet: Man saknar inte kossan förrän båset är tomt? Jag ÄLSKAR visdomsord från förr. Å herregud tänker ni nu, saknar inte Kung Loyer sin kära fru förrän hon åker bort! Ve och fasa! Men NEJ, det är INTE jag som är kossan i detta fallet.... 


 Vi har nämligen fått gå tillbaka till stenåldern ett par veckor här. (Nästan). Vår dosa till internet har varit trasig! I min vildaste fantasi har jag tänkt att vi faktiskt skulle klara oss utan internet ett par veckor. Jag vaknade upp till verkligheten. Stenhårt! Vi höll på att DÖ! Hela familjen.

 Lilla Seniorita: Netflix fungerar inte. Netflix fungerar inte. NEEEETFLIIIX FUGERAR INTE!!! Vad händer med My Little Pony och "rainbowduch"? Högljutt gråt. (Så bröt hon ihop i en hög över sängen). 

 Prins Loyer: Inget internet? Vad är det här? Paaaappaaaa jag haaaar iiinget iiiinterneeeet! (Hysterisk gång fram och tillbaka i rummet och huvudet dunkandes i väggen när han tröttnade på att vandra). 

Jag: Tv:n fungerar inte! Vad dååååå kabel? Hur ska jag kunna spola tillbaka Allsången och Morden i Midsomer nu då? Va, va, va? (Svimmade av högt blodtryck).

Kung Loyer: svettades ymnigt och andades stötvis. Springandes från rum till rum med sin supertrasiga iPhone 5 för att lösa allas internet. (Så nu är han utbränd lagom till semestern). 

 Men idag, äntligen, kom teknikerna och lagade dosan. Kossan är fixad så att säga! Prins Loyer och Lilla Seniorita körde segerdansen. Teknikerna måste trott att vi inte har något liv. (Började själv undra...) Men det är sant som det är sagt: Man saknar verkligen inte kossan förrän båset är tomt! 

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 




Kossan och båset

0 Läs mer >>

 Med handen på hjärtat, nej jag älskar inte fotboll. Men det är något med den sporten. (Matchfixningar till trots... 😡) Något som triggar igång hejar-glädjen i en liksom. 


 Så häromdagen när Lilla Seniorita sov över hos mormor och morfar, åkte jag med för att titta på Prins Loyer när han spelade. Regnet öste inte ner, det PISKADE från sidan, så där som bara Göteborgs-regn kan göra ni vet. Började så där med andra ord.... Men temperaturen höjdes när jag såg de små tallarna kämpa. Jag kom igång. Oj vad jag kom igång. Hejade och buade. Nej, inte buade. Vad tror ni om mig egentligen... Men hejade så att det rungade i öronen på folk. I min okunskap...

 Kung Loyer drog sig, av någon anledning längre och längre bort? Så där lite smygande? Jag drog mig efter. Som en igel. Fast det var nog inte Kung Loyers tanke. Fick jag höra. Han ville stå själv! Håll i hatten, men den stackars mannen SKÄMDES. Över (vet att det låter otroligt) mig!  Whaaaat, sa jag ganska högt. Å sen la jag till med ytterligare några drama-fraser: Whyyyyy? På (knagglig) engelska oxå för att krydda det lite extra... Whyyyyy? Vad har jag gjort? Då visade det sig, att jag mitt i min eurofori, skrikit FEL fraser till killarna. FEL? Hur är det möjligt tänkte jag? Helt oförstående. Jag körde ju liksom på fraser som jag hade hört runt omkring mig. 

 Då fick Kung Loyer förklarat att det kanske inte var fel på fraserna i SIG. Utan HUR och NÄR jag använder dom.

 Jag hade alltså förvirrat killarna och använt ex: Upp med bollen, på HELT fel ställe (väldigt högljutt). Jag blev tyst. Sen fick jag, av den givmilda och förlåtande Kung Loyer, ett par meningar som jag får använda i framtiden. Bara.

1, Kom igen killar ni är grymma! 
2, Bra kämpat! 

 Fick även ett gott råd från "coachen": Dra neeeer ljudet på tinnitus-rösten! Det skääääär i allas öööööron! 

 Tinnitus-rösten! Min ljuva stämma! Men jag har bestämt mig för att kompromissa, som man gör i förhållanden. Jag köper meningarna, MEN behåller rösten. Kung Loyer är säkert sjukt nöjd med den kompromissen 😜

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

Tips till "fotbolls-p...

0 Läs mer >>

 På lördag fyller Kung Loyer år. 1 april. Han föddes rolig helt enkelt. Och tyken! Men det sista är nog bara en del av personligheten. 

 
 Jag har i veckor försökt få honom till att INTE klippa sig. För visst hade det varit kul att bli omhändertagen på din speciella dag? Har tyvärr fått hinta lite om att han faktiskt fyller år och att man vet aldrig vad för roligt som händer då. Men nu går han runt här som en tupp och verkligen TROR att han ska få sig en klippning! Förra gången han skulle klippa sig tvingade han MIG att göra det. Jag KAN inte. Han såg ut nästan som han gör nu när han har sparat ut sitt hår: galen! Å galen, blev han oxå, på riktigt! 
 
 Lät så här:
 
Kung Loyer: Kan du klippa mig älskling?
Jag: Nej
Kung Loyer: Joooo, men snälla. (Fick säkert en puss oxå). 
Jag: Nopp, aldrig i livet. 
Kung Loyer: KOM IGEN NU. Älskar du mig inte längre? 
Jag: Men nej! Du blir bara sur. 
Kung Loyer: Neeeej dååå jaaag bliiir iiiinte suuur. 
 
 Kung Loyer blev inte sur. Jag hade fel. Han blev arg som ett bi! Det gick, som väntar, inte då bra. Slutade med att Kung Loyer klippte sig själv... I affekt! Herregud! Folk har liksom det där som yrke. Det är inget en glad amatör gör lika bra. Eller ens i närheten. Det slutade i katastrof! 
 
 Å nu är tycker Kung Loyer att jag är dålig på överraskningar oxå. Att de är alldeles för lätt att lista ut. Men DÄR tänkte jag att han kanske skulle missta sig. Hade inte det varit OTROLIGT roligt om han, vid presentöppningen fått en sax och lite raklödder istället. Att man med sin finaste röst och bredaste leende säger: April, april! Är det inte årets skämt, så säg? Bara en tanke som slagit mig. Så har han slitit sitt hår i frustration i över två månader och så blir det inget. Fantastiskt roligt. 
 
 Något annat som oxå är fantastiskt roligt är att vi hela familjen, hjälpt Kung Loyer att forma gubben på hans tv-spel, till Kung Loyer själv. Man fick välja ögon och näsa och grejer. En... utmaning! Men nu är det gjort, så håll till godo av en Kung Loyer minus 20 år. Taaaadaaaam! 
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Bästa april-skämtet!

0 Läs mer >>

 Ja, men ni läser rätt! Det är inte jag som gjort bort mig den här gången. Får man lov att känna sig lite nöjd över det? Inte? Nämenjomen skulle jag väl aldrig känna... (Förlåt). 


 Kung Loyer har släppt ut sin Sverige-pappas, katt! En levande! I det fria. Utan varken koppel eller märkning i örat. Katten såg sin chans att bli fri och vände aldrig om igen. Väck. Puts väck! Stackars Sverige-pappan... Inte för att Kung Loyer gjorde det med vilja så klart. Ett hederligt "jag ska bära in en tung soffa här och hade inte en chans att stoppa någon på flykt". Sverige-pappan är utom sig av  sorg och saknar sin lilla kisse-miss så han kan svimma. Så nu måste vi gå på jakt efter en katt-unge och hoppas att Sverige-pappan blir glad igen. Hur otur kan man ha undrar jag? 

 Lika mycket OTUR som alla ryggsäcksbärande människor kanske? Som inte fattar att man inte kan svänga sig fritt och smidigt PÅ EN BUSS med en meter ryggsäck som står ut från ryggen som en stor jäkla puckel. Seriöst! Det är liksom inte EN person heller. Tror inte att jag träffat EN ENDA ryggsäcksbärare, på riktigt, som inte bånkar till någon. Har dom OTUR när dom tänker eller vad? Så snälla ni fina ryggsäcksmänniskor TA AV er ryggsäcken på bussen. Då skulle den här tanten bli MYCKET tacksam. 

 Eller lika stor otur som man har när man ska förnya sina recept på allergimedicin och berättar att man typ DÖR av nötter nu för tiden. Då pratar vi andnöd och svullen hals... Å sjuksköterskan som svarar beter sig som om man är hypokondriker och vill boka IN EN TID hos läkare... För en kortisontablett? Det var inte KNARK jag bad henne skriva ut, utan ett eventuellt piller för att rädda LIV (mitt) om man nu råkar få i sig en stackars nöt! Fick henne tillslut att försöka prata med läkaren. Tänker att läkaren iaf har koll på alla värre-ställt människor och heller fattar varför han ska träffa mig...

 Verkligen otur kan man oxå säga när man köper en stor stekpanna. Jag kan inte göra omelette i en stor stekpanna. Det går inte. Inte denna gången heller... Ser ut som gul barnmat! Värsta OTUREN för mina kollegor ska få titta på det där oaptitliga under hela sin perfekta lunch oxå. 

 Men vi hade tur i helgen iaf. Fint väder och vår! Så underbart. Längtar tillbaka... 

 Ta hand om varandra. Kramar och kärlek. 

 

Kung Loyer har gjort ...

0 Läs mer >>

 Finns ser olika svenska språk i svenskan? Jag menar nu inte dialekter och slang, utan KAN det vara så att jag TROR att jag talar svenska och så TROR även Kung Loyer att han talar svenska, fast vi kan liksom inte förstå varandra? Är det så att män har ett eget svenska-språk? Som bara dom förstår? För det verkar ju som att orden är de samma känner jag spontant. MEN VAD MED INNEBÖRDEN!!!


 För att ta ett exempel. Bil. Jag vill ha en egen bil. Kanske ett illa valt läge när Kung Loyer står med badrums-renovering högt över öronen... Men jag VILL ha en bil. Så jag letar på blocket och sms:ar 15 bilar om dagen som jag skulle kunna tänka mig. Kung Loyer kokar över och får ett litet spel. "Hur ska han kunna tänka på bilar mitt i alla val av toaletter och handfat? Va? VAAAA?" 
 Som det förstående frun jag är (pluss att jag vill ha badrummet färdigt och inte en utbränd man) säger jag lite fint att ok, ok, jag lugnar mig lite! (Med en sammanbiten SUR snörpa på munnen min..) Eftersom jag är lugn, blir Kung Loyer lugn och inser att det kanske är bra att jag tittar lite iaf om jag hittar någon som passar. Det tolkar jag som att: Fortsätt skicka sms, fast inte lika många... Så jag nöjer mig med 10 bil-sms om dagen. MEN nu helt plötsligt, HOTAS det om att blocka mig på telefonen om han får ett endaste litet sms till om, citat: EN BIL-JÄVEL! 

 Spontant känner jag att jag faktiskt hade förstått det vid första utbrottet OM han inte, i min svenska, hade sagt att jag kunde kolla lite till iaf? Men det är kanske MIN svenska det är fel på? Det kanske faktiskt är så illa att det är JAG som är otydlig? Kan ju själv se otydligheter i SMS nedan, bara för att bara LITE ödmjuk. Kung Loyer får instruktioner om fredagsmyset och jag kallar löken för "färdigpackad" istället för färdig-hackad. Det kan ju ställa till det lite... 🙄

  Kvinnor, snälla, säg att jag inte är ensam? Att era män oxå pratar en annan slags svenska? (Å att de oxå köper disko-duschar där ni tydligt sagt : Ohhhh noooooo 😱? )

 Ta hand on varandra. All kärlek och kramar. 



 

 

 

Vi talar absolut inte...

2 Läs mer >>

 Vi har fått besök av en kär gammal vän. 80-talet svängde förbi. Inte som hastigast, utan tydligen för att stanna...


 Förr i tiden, var det väldigt populärt med "bergsprängare". En stor musikanläggning kan man säga, som skulle släpas med överallt... SKIT-FULT! När man väl tänker att man har passerat den eran och man blickar framåt mot MODERNA saker, då, som en SMÄLL i ansiktet, kommer "bergsprängaren" tillbaka in i vårat liv. 

 Tror att det var två år sedan som Kung Loyer fyndade högtalaren. På rea. (Så klart för de fick väl inte sålt dom)  Vit. Längd 79 x bredd 58 cm. 10kg. Rundad i botten så den liksom gungar från kant till kant (Fattar inte den funktionen alls). Kung Loyer är sjukt nöjd med sitt inköp. Som vi får SLÄPA med oss till varje rum när vi vill lyssna på musik...

 Andra människor har nu för tiden, en smidig LITEN högtalare. Typ som får plats i fickan. Å det har jag önskar mig. Länge. 

 Äntligen fick jag övertalat Kung Loyer att vi bara måste ha en mindre högtalare. Tant har fyllt 40 år och blivit ännu svagare än innan. Hon kan liksom inte släpa runt på 10 kg längre! Så Kung Loyer åkte iväg och skulle handla. Hem kommer han, men en liten högtalare. Minsann. Som har diskoljus och blinkar i takt med musiken! 

 Så nu är det bara att välja här hemma, diskoljus eller en klumpeduns. Yayyyy.... 😠

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Nämen HEEEJ åttiotale...