Född stressad

 Kan man vara född stressad? För jag tror att jag är det nämligen. Inte så att jag aldrig kan ta det lugnt. Nej, nej. Jag är verkligen en mästare på att vila. Så det är liksom inte det jag menar. Utan mer i vardagen. Som när man går till läkaren och undrar om det verkligen inte kan bli mer effektivt och sitter och planerar HUR man själv skulle ha gjort för att snabba på det hela. Känner ni igen er? Om inte, försök ändå att sätta er in i den stressen. Bara så att vi kommer i stämning för vad jag nu ska berätta...


 Föreställ er en stor matbutik. Öppna kassor i långa rader. Kö i alla. Dock inte lika lång kö, som på under resten av året för det är SEMESTER. Lyckan infinner sig snabbt. Åååå vad härligt. Ni slipper att köa i all oändlighet för er lilla godispåse med sockerfritt godis som ni tyvärr måste köpa i just den affären... Ni väljer en kö. En kort kö. Ni blickar snabbt ner i vagnen framför er. Inte så många varor. Tjoho! Detta kommer att gå fort. TROR NI JA! Hade ni bara lyft blicken och kikat på mannen MED kundvagnen, hade ni sett en trött gubbe i 45-års åldern med halvknäppt skjorta (mintgrön), shorts, rufsigt hår, påsar under ögonen och TOFFLOR på fötterna. En riktig SEMESTERFIRARE! Ni börjar slita er i håret och hjärtat klappar, men ni kommer ihåg alla mindfulness-övningar som ni tränat på genom åren och upprepar: boll i låda, boll i låda, tyst i huvudet och känner att lugn, ni kommer klara detta. Tills ni öppnar ÖGONEN och gubben lastar upp, en och en, i långsam takt, pucko. Inte en pucko heller, utan 30! Med streckkoden åt rätt håll. 
 
Det börjar långsamt klia i era fingrar och ni är en hårsmån från att böja er fram och hjälpa till. Men så gör man ju bara inte, så ni letar fram tålamodet (som ni tyvärr helt saknar) och blundar. Äntligen är alla flaskor uppackade. Nu snackar vi om att vi ser ljuset i tunneln här. Fram med kortet och betala nu då seg-propp. Tänker ni. Men tanken hinner inte ens lämna huvudet förrän människan helt utan snabb-gen, BÖRJAR PACKA NER SINA JÄ(censurerat) PUCKON i påsar. INNAN han har betalar! Så 30 puckon, låååååångsamt ner i påsen. Vid det här laget har ni lösts upp till atomer och känner hur ni lämnar kroppen och tittar på spektaklet uppifrån istället. Det blir inte bättre... Semesterfiraren ska SNACKA lite oxå ser ni. Undrar vad han kan få för sina 18000 poäng! Å vem frågar han detta? Jooooo den lilla sommarjobbaren som inte har en aaaaaning för hennes föräldrar köper fortfarande all hennes mat och tilllagar den oxå! 

 Asså herregud! Detta hände nämligen MIG idag. Jag som är född stressad. Trodde faktiskt ett tag att jag var osynlig. Tänkte att semesterfiraren kan omöjligt se mig. Fast jag blev tyvungen att betala för mitt sockerfria dyra godis, så då måste jag minsann varit synlig... 

 Något annat som oxå stressar mig OTROLIGT mycket, är folk som inte stänger köks och skåps-dörrar. (När jag ändå håller på att spy galla) Jag är OMRINGAD av dom! Överallt! "Vi kan inte stänga dörrar-folket" som jag oxå kallar dom. Kung Loyer är en av dom och hans syster, hans barn och hans mamma! För att inte hänga ut någon av dom som värre än de andra, väljer jag att inte närma några namn, MEN vi lånade en lägenhet av en utav dom för några veckor sen. När hen kom hem igen, till sin lägenhet efter att vi hade varit där, upplevde hon (oj nu försa jag mig visst lite) att det var så städat. Så jag fick vara säga till henne att vi hade städat normal MEN att det finns en hemlig ingrediens: Jag hade stängt alla garderobsdörrar och köksluckor! Å vips vad städat det blev...

 Fast jag gillar ändå min stress-gen. Tänk om jag varit som pucko-gubben? Jag lovar att han inte ens kommit ut till sin bil ännu och då var det flera timmar sen jag handlade. Men det är väl tur att alla är olika. Att vi kan lära av varandra. Som att stänga skåpsluckor!

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


 


Kommentera här: