0 Läs mer >>

Är lite dubbel till det här med halloween. Både Prins Loyer och Lilla Seniorita är livrädda. Det låter "näää, vi är inte rädda. Inte rädda alls faktiskt. Hoho, kom alla gastar så ska vi brotta ner er". NÄR DET ÄR LJUST! Men så fort mörkret faller blir det ett annan ljud i skällan: "Buuuu, buuuuu, grååååt och hulk. Vi är jätte-rädda för att sova sjäääälva. Vi vååågar inte"

Skulle jag, i det senare tillfället vid mörkrets ankomst säga: "vad var det jag sa?" för jag VILL liksom faktiskt gärna säga, så skulle dom ändå fortsätta att förneka. Men man får väl välja sina krig....

Kan själv gå igång på det här med att "skrämma barn" som knackar på och frågar om bus eller godis. Så jag föreslog att jag skulle klä ut mig, till trollpacka (kändes passande) och rycka upp dörren så fort barnen knackade på och bara tok-skrika. Lilla Seniorita ringde nästan till doktorn. Hon undrade om jag hade tappat det helt och om jag ville ta DÖD på alla ungar. Värsta dramat. Hon gick på om hjärtstopp och att alla skulle bli så rädda att de ramlade ner för trappan. Prins Loyer sa att han oxå skulle dö. Av SKAM! Så jag fick lugna mig lite.

Men seriöst, är det inte detta som halloween går ut på? Nä, tacka vet tant Allahelgon. Tända lite ljus på graven och minnas alla som inte finns här längre. Det är mer min grej tror jag.

Men nu ÄR det halloween. Bara att anpassa sig. Tips på lek kommer nedan:

Man behöver en häxa och ett gäng barn som kastar löv på häxan. (Btw häxan skrek som en tjej och bad sin fru att rädda honom, så det kan vara bra med en livräddare oxå när man ändå är i farten). En väldigt kul lek. Om man nu inte blir häxan... 👻

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Löööööv-it!

0 Läs mer >>
 1, Varför är det dödstraff på att ta sina barn lördags-godis? Ska man inte lära sina att dela med sig? NU får de istället lära sig att deras mamma är en tjuv och en ljugepotta som först äter upp godiset och sen LJUGER och säger att godiset var gammalt och att hon var tvungen att slänga det. Hrmmm, inte för att det har hänt den här braiga mamman någon gång. (Knallröd i ansiktet bara jag skriver om det...)
 
 2, Varför är det så olika på tjejer och killar och hur det hjälper till i hemmet? (Killar, ni kan för övrigt hoppa ner till sista stycket om ni är känsliga). Lilla Seniorita erbjuder sig att hjälpa till med typ allt. Imorse tex, ville hon göra frukost SJÄLV. Vilket hon inte fick, men, men... Hon hjälpte TILL utan att jag behövde säga någon alls om det. När frukosten var uppäten tyckte Kung Loyer att det var killarnas tur att plocka bort eftersom vi tjejer redan gjort en insats. Prins Loyer bröt ihop! Bostavligen. Varför skulle han behöva hjälpa till? Han är ju faktiskt bara ett BARN... Slutkommentaren var dock bäst, när Kung Loyer tagit sig igenom kampen. Då hör man ynkligt från en supertrött Prins Loyer: "Ni behandlar mig som en slav". Alltså seriöst!! SLAV? Det kommer bli MYCKET mer arbete på den ungen i framtiden....
 
 3, Varför, varför är det svinkallt och regn ute? VEM blir glad av det förrutom när man sitter inne? (Å äter sina barns lördagsgodis).
 
4, Varför, jag undrar verkligen WHYYYYYY, kan man inte få ta normala fina kort på sin familj utan att det blir olika miner? Beror det på att dom är SLÄKT eller vad?
 
5, Varför måste jag bli så upprörd att var jag TVUNGEN att äta upp allt lördags-godis? Nu är det slut!
 
6, Varför är det bara lördag en dag i veckan? Har man gnällt bort den stackars lördagen (som jag har gjort nu) så är det ju kört. Då måste man vänta en heeeeel vecka till nästa lördag. Varför, VARFÖÖÖÖÖR undrar jag!
 
 Så nu ska jag bilda ett parti. Fler lördagar i veckan, alla i familjen måste anstränga sig när mamman tar kort OCH så måste man dela med sig (typ allt) lördagsgodis till partiledaren (mig). Det blir mina vallöften. Heja Loyer-partiet!
 
 Ta hand om varandra och ha en mysig lördag. All kärlek och kramar.
 
 
 
 
 
 
 

Jag undrar bara VARFÖ...

0 Läs mer >>
 Ofta pratar vi här hemma om vilken kraft man skulle ha valt om man varit en superhjälte. (Öhhh det kan ha setts en del på Star Wars, ja). Det är svårt att välja för man vill liksom ha allihop. Flytta grejer, tankeläsning och frysa tiden har varit mina alternativ. Men nu har jag bestämt mig för vilken kraft jag skulle vilja ha och börjar dom sälja den superkraften på ICA, SNÄLLA säg till på EN gång. Är i stort AKUT, jag döromjagintefårdetsnart, behov.
 
 Jag vill kunna ta tillbaka ord! Ni vet när man säger saker som bara ploppar ut, plopp, plopp och sen kan man inte ta tillbaka dom. Händer ju jämt, (got damn it)!
 
 Igår inträffade ett sådant FÖRÖDANDE samtal. Läser en kurs där min samarbetspartner huxflux hoppade av. Så där stod jag ensam och öde utan. Vem skulle jag nu göra mina uppgifter ihop med? Läraren, en mycket rolig herre, hittade en man som oxå blivit "över" så att säga. Honom fick jag. Ett lätt stressad människa (ja, mer än mig) som gärna ville att jag skulle slå honom en signal så att vi kunde lägga upp strategin. Så jag ringde. Övade mig lite innan på hur jag skulle presentera mig för att inte göra bort mig. Men det var ju precis det jag gjorde, så klart. BORT MIG! Började samtalet med: "Hej jag heter Mi och jag är din nya partner". PARTNER?? Det blev dödstyst i luren.... Samtidigt som jag singlade ner av skam till golvet. 
 Innan jag svimmade för att aldrig mer vilja vakna igen, hörde jag ett snabbt: Du har ringt fel, jag har redan en fru. Klick.
 
 Så nu står jag här, fortfarande utan samarbetspartner! Den där kraften som tar tillbaka ord, verkar bra. Erkänn!
 
 Tror att både Prins Loyer och Lilla Seniorita önskar mig den kraften oxå... Vi diskuterade jobbiga barn som retas i skolan. Jag blev ap-sne och frågade dom om jag ska prata med skit-ungarna och sätta dom på plats. Prins Loyer och Lilla Seniorita skruvar på sig, liiiite (läs mycket) obekvämt och säger: Bli inte ledsen nu mamma, men pappa är mycket bättre på det där än vad du är.
 
 Va? Kung Loyer? Blev han helt plötsligt "pedagog Loyer". Det var väl roligt då.... Blev INTE ledsen kan jag lova. Kanske, men bara kanske, en aaaaning bitter.
 
 Men vad har vi lärt oss på det här nu då. Jo, att vi ska TÄNKA innan vi talar. (Herreguuuuud ge mig styrka!)
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar.
 
 
 
 
 

Byta "partner"

0 Läs mer >>

Lilla Seniorita har ställt in våran resa till Chile i December. Hon vägrar åka. Efter att ha längtar ihjäl sig och inte tjatat om annat, så blev hon varse om att vi inte kommer att fira JUL i Sverige. Å med ingen jul, menar jag att vi inte kommer att ha någon julgran... DET BLEV STREJK!
Helt plötsligt fanns det ingenting bättre än kyla och regn och snö. Lilla Seniorita fryser ju faktiskt inte. Inte alls fick jag höra mellan gråt och skrikattackerna. (Eller hur säger jag bara...)

Försökte säga att det FINNS julgranar i Chile oxå. Men det vägrade Lilla Seniorita att lyssna på...

Så nu vet hon inte om hon kan åka med oss till Chile. Faktiskt. Tolkar det som om hon gärna skickar iväg resten av sin familj, bara hon får sin julgran hemma=ÅRETS DOTTER! Så resten av familjen Loyer åker, så får vi se vad den lilla prinsessan på ärten bestämmer sig för...

Hon måste tyvärr ha ärvt lite utav detta beteende från sin mamma som blev årets FRU häromdagen. Jag var så avundsjuk på Kung Loyer så jag kunde spricka. Kung Loyer skulle nämligen på kurs. Kurs för mig betyder goda, härliga frukostar. För det får man på kurs. Eller hur? Kung Loyer blev rätt på efter mitt tjat, och såg även han fram emot sina goda frukostar. Bacon, ägg, god juice och färska frallor. Kung Loyer var så laddad! Tills frukosten serverades och den visade sig bestå utav.... Havregrynsgröt! Fick ett mms, enbart bild, ingen text, på gröten. Sen hörde jag knappt ett ljud från Kung Loyer på hela kursen. Vid varje sms jag skickade till honom, skrev han: "Vänligen se föregående mms".

Jag förstod meddelandet. Lovar!

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. ❤️

Chile-resan inställd!

0 Läs mer >>
 Prins Loyer har en mamma och en pappa som är världens mest orättvisa föräldrar. Det är så synd om honom så han kan svimma ibland. Andra barn, ungefär alla i hela världen, får spela tv-spel hur mycket dom vill. Som om inte det skulle räcka, de får vara UTE till väldigt sent på kvällen också och så får dom lägga sig när dom har lust. Så är det. ALLA barn. Japp. Det har Prins Loyer minsann berättat. Får liksom vilken förälder som helst att tvivla på sina uppfostringsmetoder....
 
 Men för att dra det till ytterligheterna så stannar Prins Loyer inte vid ORD. Han är handlingskraftig oxå den lille rackaren...
 
 Imorse, efter en dispyt, blev Prins Loyer snor-sur. Dispyten gick ut på att "NEEEEEJ DET BLIR INGET SPEL IDAG FÖR DU SPELADE  IHJÄL DIG IGÅR! GÅ OCH LEK. GÖR VAD SOM HELST". Typ. 
 
 Prins Loyers blick svartnade lite, men budskapet gick in. (Min gissning, så här i efterhand, kan vara att han blev sne på Kung Loyer.... Som satt och ordnade med  SINA GUBBAR på sitt TV-SPEL = pappa pedagog... )
 
 Prins Loyer gick iväg och målade en teckning. Som talade sitt tydliga språk... Den föreställer en soffa, ett soffbord, TV-bänk och tv. På tv:n är ett spel i aktion! 
 
 Jag fick också vara med. Det är damen som sitter och läser tidningen.... Detta konstverk levererade Prins Loyer i tysthet, med de högtidliga orden: Här kan ni få titta på er själva.
 
 Ööööh? Tack eller vad säger man? Jag tvivlar inte längre på våra uppfostringsmetoder. Jag ifrågasätter dom starkt! Vi MÅSTE börja leva som vi lär kände jag där. Så nu blir det TIDNINGAR som gäller för Prins Loyer i framtiden och inga spel. För visst måste det vara precis det som Prins Loyer menade va... 😜
 
Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 

Ur Prins Loyes synvin...

0 Läs mer >>
 "Jag gillar barnkalas. Det gör jag verkligen. Barn som fyller år och som är lyckliga och glada. Jätte, jätte roligt."
 
 Detta var en citat hämtad direkt från mitt FÖRRA liv. Det finns numera nämligen ett liv innan detta liv som jag lever idag. Ett liv som fanns INNAN Prins Loyers barn-kalas i söndags... I livet från FÖRR, sprudlade ideer och tankar. Kalasen var roliga att arrangera och energin var på topp. I livet från FÖRR, kom vi på pokémon-kalas. Visst låter det som rena drömmen för en 8-åring?
 
 I livet efter: VI HAR HAFT EN NÄRA DÖDEN UPPLEVELSE! Inte en sådan där man TROR att man dör, nej, nej. Den här upplevelsen var på riktigt. Hur, jag undrar HUR kunde vi komma på en sådan idè som pokemon-kalas? Jag har, i vanliga fall svårt att hantera en unge som sitter och stirrar ner i sin telefon och "som ska bara" hela tiden, när man försöker få lite uppmärksamhet. Nu hade vi, ööööh låt mig tänka.... 15 BARN AV DEN SORTEN!
 
 Tror att jag fick en liten hjärtinfarkt faktiskt. Fick inte gjort något nämligen. På två timmar. Men som TUR var fanns det mammor kvar, som jag i ett mycket tufft tillstånd (i mitt FÖRRA liv), var nära på att skicka hem på lite egentid. EGENTID? Asså jag var verligen INTE smart i livet från förr...
 
 Så nu lite tips till er som ens tänker tanken på att ha ett liknande tema:
 
* Jag repeterar: Skicka inte hem en endaste mamma. Ni behöver all hjälp ni kan få!
* Skaffa er en Kung Loyer eller jag menar..... En riktig Pokemon. Döp honom efter en Chilensk musikgrupp, Illapu.
* Se till att starkars Illapu INTE har haft halsfluss och går på penicillin.
* Slå in alla telefoner i bubbelplast... Någon telefon kan ha åkt i backen och gått en säker spricka till mötes. Typ totalkrossad... #Denmammaharintehörtavsigmerhonhatarnogossettparveckorframöver....
* Vill barnet så gärna ha denna typ av kalas och ni känner er det minsta osäkra, planera in kalaset på en väldigt, VÄLDIGT regning dag. Då blir ni hjälte-föräldrarna som ändå försökte, men vädrets makter, det KAN ni ju faktiskt inte rå på.
 
 Lite senare, efter kalaset, överhörde vi dock Prins Loyer när han pratade med en kusin-grisen och sa: "Detta var det BÄSTA kalaset jag någonsin haft".
 
 Då dog vi igen. Av smält hjärta. Såååå värt det. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.
 
 
 
 
 
 
 
  

Pokémon go-kalas...