0 Läs mer >>

I familjen Loyer är det tjejerna mot killarna. Faktiskt. Där de av kvinnlig sort (Lilla Seniorita och jag) försöker få fason på de "manliga släktet". Lät det bittert? Ja, men det är nog för att jag är det!

Inte nog med att vi aldrig får upp latmaskarna på morgonen, nu dissar de julen oxå! Har nämligen utnämnt mig själv till någon slags julvärd kan man säga. Där jag doktrinerar familjen med TRADITION! Jultradition. Lilla Seniorita har köpt hela paketet. Hon är värre än mig. Lilla Seniorita GRÄT igår när jag trotsade alla julens lagar, och satte upp adventsljusstakarna en vecka innan advent. Å nej, hon grät INTE för att vi satte upp dom innan utsatt tid. Hon grät för att vi inte slängde upp alla tomtar och granen oxå...

Så för att råda bot på detta, kom jag på att vi skull ta ett varv och kika på de julgranar som kommit upp utomhus på gårdarna runt omkring. Fyra stycken. Alla fick med sig en penna, ett papper, julmust i en liten kopp och pepparkakor. Tanken var att vi skulle diskutera de olika granarna och sen skriva upp vår favorit på lappen. Som en liten "gran-vernissage" kan man säga.

Lilla Seniorita var helt med på noterna. Hon förstod och levde sig in i vår lilla promenad.
Kung Loyer fick förfärligt ont i hela trötta kroppen. Jätte plötsligt... Men tvingades med ut iaf.
Prins Loyer frågade (håll i hatten): Varför gör vi det här?

Seriöst? Varför? Jag har, som julvärd, MISSLYCKATS kapitalt! Frågade han verkligen varför? Hörde jag rätt? I samband med min stundande hjärtinfarkt, tittade jag på Kung Loyer, bara för att försöka förstå och kunna ta in orden. Men Kung Loyer stod vänd mot mig. MED ETT LEENDE SOM ENDAST ÖRONEN FICK STOPP PÅ!

Blev en "jätte-mysig" promenad. I regn och blåst... Vi tappade både Prins Loyer och alla lappar på vägen. Kung Loyer fick vi dock med hem. 10 minuter INNAN mig och Lilla Seniorita satt han i soffan igen... Måste banne mig hitta en bättre julmetod alltså. Förslag mottages TACKSAMT.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Julvärden har miss...

0 Läs mer >>

Tre veckor kvar. Ja, ni läste rätt. Bara tre veckor kvar tills det är hasta la vista, los vemos, Feliz navidad (för första gången utomlands) och hola Chile! (Typ den spanskan jag kan). Men snart åker vi!

Så, för att ladda har vi redan börjat packa. Bara för att få den här härliga känslan. Ni vet det där pirret i magen. Förväntan. (Vi lär väl få packa lite varje dag för att upprätthålla känslan dock...)

För att dra det till ytterligheterna kände jag att jag lika gärna även kunde börja KÖRA som de chilenska taxichaufförerna när vi var ute och åkte idag. Återigen för att få känsla. Till er som inte vet hur en taxichaufför i Chile kör, kan jag meddela att de:

• kör skit-fort!
• på två hjul i svängarna
• kastar sig gärna ut framför andra bilar
• tutar stup i kvarten, samtidigt som de har huvudet utanför sidorutan och vänsterhanden hyttande mot galningar som inte VET hur man kör bil.

Detta KAN låta helt galet, MEN sanningen är att de kör med sådan precision och säkerhet, så det fungerar alldeles ypperligt.

Så jag passade på att leka Chilensk taxichaufför idag. Bara för att liksom. Uppskattades oerhört mycket. I min fantasi...

Kung Loyer var likblek. (Beror inte bara på vintern så att säga). När jag inte RIKTIGT fick upp bilen på två hjul i kurvan (försöker ju lära mig fortfarande), och råkade köra på en kant (ops) bomp, bomp lät det) förvandlades Kung Loyer till en SURGUBBE! Ni vet en sådan där som tar sig för hjärtat och skriker: blablablaaaaaaa, blablaa. BLAAAA dyrt med nya däck, blaaaaa, blaaaaa. JAG MÅSTE KÖPA EN KÖRSKOLEBIL TILL DIG JUUUU!

Kung Loyer är seriös... Nästa bil blir alltså tydligen en som har broms och gas även på passagerarsidan... Men jag är verkligen förundrad över Surgubben! Vem är han och vad har han gjort med Kung Loyer? Tänk om surgubben följer med till Chile 😱 Katastrof! Får nog inte leka chilensk taxichaufför på ett tag, så håller vi tummarna för att Kung Loyer kommer fram igen...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Lite minnesbilder från förra resan:

Nedräkningen har b...

0 Läs mer >>

Lilla Seniorita är inne i en period där hon älskar att måla och rita. Det som gäller är kungakronor och hjärtan. Jätte gulligt. På papper!

Men nu hittar vi "hjärtan" överallt. Små krokiga skapelser som ser ut som bokstaven "B". Typ. På sängen, på "Hello Kitty"-nallen, på Frost-slottet, på bokhyllan och säkert på andra ställen med. Den lilla klottraren målar sina hjärtan överallt! Så häromdagen fick vi konfrontera Lilla Seniorita. Lät ungefär så här:

Jag: Varför målar du hjärtan överallt?

Lilla Seniorita: Vaaaa 😱 Neeej, det har jag INTE gjort!

Jag: Nähä, vad är det här och det här då?

Lilla Seniorita: Jahaaaa, du menar deeeeet. Det gjorde jag för länge sen när jag var tre år (öööhhhh ren lögn). Men det kallas för KONST mamma.

Jag: (Lätt galen, stort stresspåslag med en diskussion jag visste att jag skulle förlora). Kuuuuung Loyer! DU får prata med henne. (Med STORA bokstäver).

Kung Loyer: (lugn och balanserad) Älskling, du vet att du inte får ljuga? Så gör inte så igen. Ok?Puss, puss, kram, kram.

Herregud vilken "reprimand" den lilla klottraren fick! Pappas flicka... Typ. What about the "konst" undrar jag? I mina ögon gick helt klart den lilla målaren FRI!

Fast dom här vita lögnerna kanske är värre när jag tänker efter. Det är ju inte sällan det kommer hem fin, fina teckningar från skolan som vi hänger upp på kylskåpet och där det senare visar sig att det INTE ALLS är Lilla Seniorita som har målat, utan någon klasskompis. Vi har alltså ANDRA ungars teckningar uppe på väggarna! Jag kapitulerar! Det är väl "konst" det oxå...🎨

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Barnteckningar ell...