Ensamma mamman

 Ibland vill mammor faktiskt vara själva. Ensamma och helt alena. Idag, just idag, ville den HÄR mamman bara sitta i soffan med sin bok och endast tystnaden som sällskap. Men herregud hur svårt det kan vara att få till det! 
 
 Som en skänk från ovan, var både Lilla Seniorita och Prins Loyer bjudna på barnkalas. Kung Loyer var oxå bjuden att delta. Som clown.... Eller jag menar musiker. Kung Loyer skulle stå för underhållningen. (Dessvärre glömde han sin gitarr så det ska bli spännande att höra vilka trix han tog till för att rädda upp situationen). Å vad lämnade det en trött, allergiskt mamma? Jo, en öppning till lite soffhäng! 
 
 Blev väldigt förvånade miner här hemma när det uppdagades att jag inte skulle följa med på kalaset. Sa lite försiktigt att: mamma är trött och behöver vila lite. Prins Loyers reaktion kom snabbt. Som en lavett. Pang sa det bara: "Du har ju vilat hela dagen. Räcker inte det"? 
 
 Jag vet inte varför barn ser laga mat, vika tvätt, hänga upp ny tvätt, dammsuga över och undervåningen, städa båda badrummen och plocka rätt alla grejer i Lilla Senioritas rum OCH dessutom lagat mat som VILA!! Så jag sa till Prins Loyer i överdrivet vänlig ton: Men älskling, det stämmer väl inte? Vad jag SKULLE vilja ha sagt:*%#{%$€#}}^^^%}}}!!!!!! ( en harang med svordomar). 
 
 Äntligen var det dags för familjen att åka. Boken låg i soffan och ropade på mig. Kom, kom och läs mig! Lilla Seniorita förstod inte alls varför jag inte ville följa med: "Mamma du kan ju promenera eller cykla till kalaset om en stund eftersom vi tar bilen". Hade fortfarande min snälla stämma: "Tack gumman. Ja visst det gör jag om jag ångrar mig". Medans mitt inre skrek: "Neeej jag ångrar mig inte. Ååååååk nuuuuuuu!" 
 
 Men även om Prins Loyer och Lilla Seniorita ska iväg på något roligt, så har dom klister under fötterna. Det går bara så låååångsamt! Så nu fick Kung Loyer ett spel: "Jag har sagt 100ggr att ni ska ta på er jackan och skorna. Tar ni inte och klär på er nu blir det inget kalas". 
 
 Skrattade väldigt ansträngt. Inget kalas. Han skämtar.... Han MÅSTE skämta. HJÄLP jag tror inte han skämtar!!! Panik i lägret. Räddas det som räddas kan. Slängde på både Prins Loyer och Lilla Seniorita jackorna och skorna. Skor på fel fot etc, men det kunde inte hjälpas. (Kan ha knuffat ut dom genom ytterdörren oxå. Inte överdrivet varsamt om man säger så.) Tillslut var det bara Kung Loyer och soporna kvar. Vid detta laget var det mera hysteri i rösten, än vänlighet: "JAG TAR SOPORNA, jag taaaar dom, släääääpp äääähhh jag menar, jag tar gärna och går ut med soporna så slipper du det när du har båda barnen att hålla reda på. Älskling."(Milda rösten igen på slutet). 
 
 Så nu. Tillslut, sitter jag här i tystnade med en kopp kaffe och njuter. Ibland bara MÅSTE mammor få vara lite ensamma för att kunna fortsätta vara bra mammor. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

(Bilder från när Lilla Seniorita visade oss spindelskogen häromdagen)
 
 





 
 
 
 
  

Kommentera här: