0 Läs mer >>
 Vi försöker att få Lilla Seniorita att sova i sin säng, hela natten, någon gång, men nej. Det går inte. Även om hon kvällen innan lovar guld och gröna skogar och bedyrar att inatt, inatt, då lovar jag att inte komma in till er. 

Eller hur! Ca 02:00 då vaknar Lilla Seniorita och rusar in till vår säng, slänger sig in i mitten och drar av Kung Loyer täcket så hon inte fryser och lägger sig väldigt, väldigt nära Kung Loyer. (Inte en endaste tanke på att hon ska stanna i sin säng). 

 Här kan vi tänka att jag, mitt i detta tumult, har gått om plats. Stämmer precis! I en KVART tills Kung Loyer får panik och putter över henne till min sida av sängen. Det är då dem omvända dragkampen börjar kan man säga. 

 Prins Loyer har vi kunnat muta. En krona per natt om du sover i din säng. Så han får 30kr extra i månaden. Han har mer pengar än mig snart skitungen. Hade gladeligen gett mina sista slantar till Lilla Seniorita oxå om hon hade gått med på det, men hon är inte lika lättköpt. "Tänk om jag drömmer mardrömmar då mamma". Ja, jo, men då får du komma så klart. Vad ska man säga liksom? 

 Nu har det gått så långt att Lilla Seniorita drömmer mardrömmar varje natt... Inatt var den så hemsk så hon kunde knappt prata om den. Lilla Seniorita drömde att någon hände ut ALLA hennes nagellack i sandlådan 😱

Det var mardrömmen alltså... Märk HENNES nagellack. Å NEJ det är inte hennes. Men det hade jag inte hjärta att säga när hon grät ihjäl sig över sin onda dröm. Kunde ju inte ta ifrån henne det i verkligheten oxå... 

 Så nu har jag blivit av med allt mitt nagellack OCH inte kommit ett uns närmare barnfri säng. Går bra nu..😜

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 



Mardrömmar!

0 Läs mer >>
 Jag tror att universum blev arg på mig i mitt förra inlägg. Arg för att jag gnällde. (Kommer aldrig att hända igen). Mitt i-landsproblem var då att jag inte kunde välja blad alla roligheter som inträffade på en och samma gång. Men jag behövde inte välja visade det sig i slutändan. VI FICK INTE VARA MED PÅ NÅGOT😡
 
 Vaknade nämligen upp till ett slagfält igår. Hela undervåningen såg ut som en mordplats precis en sådan som finns i Beck-filmerna ni vet. Det var BLOD på väggen, på en massa handdukar och för att inte tala om den lilla hunden som låg och skämdes i soffan. Ähhhhh jag menar Kung Loyer som låg och skämdes i soffan.... Med blodet rinnande ner för ena ögat! Eftersom jag tar allt med ro skrek jag så klart inte ambulans, ambulans och sprang omkring som en galen höna. (Bara lite....). Vilket som tur var, då INTE resulterade i att Prins Loyer och Lilla Seniorita började storgråta. (Jooo tyvärr...). 
 
 Kung Loyer såg inte klok ut! Trodde att han hade åkt på rejält med stryk. Men nej, det är ingen sådan där solskenshistoria där fem puckon hoppar på Kung Loyer och där han sedan kan säga: Ni skulle se dom andra. INGEN sådan historia... 
 
 Så vad hade hänt? Jo Kung Loyer hade, glad i hågen, åkt in och tagit en öl eller två (kanske tre) med Brosan kvällen innan, kommit hem mitt i natten och SNUBBLAT i vår stentrappa precis utanför dörren. Han kände så klart att jacket (ap-djupt) vid ögonbrynet INTE var bra. Då väcker man sin fru, eller hur? Nääää INTE Kung Loyer. Han ägnar resterande tiden av natten med att tvätta sitt sår och byta handdukar. I mörkret! Hade ju droppat blod PRECIS överallt! För till råga på allt kunde han ju bara använda en hand. Den andra gjorde "lite" ont... 
 
 Så vi iväg med Prins Loyer och Lilla Seniorita till Mormor och Morfar för att sedan bege oss till akuten. I SJU timmar! Det blev tejpning av ögonbryn, stelkrapsspruta, och gipsning av en BRUTEN handled. 
 
 Slutet gott allting gott kan man tycka. Det kunde ju gått så mycket värre. Typ spräckt skalle eller något. Det blir det jag får tänka på i fyra veckor nu när Kung Loyer inte kommer att kunna utföra några hushållssysslor här hemma. (Han lever i alla fall, dammsug, dammsug. Han lever i alla fall, tvätta tvätta, han lever i alla fall, städa, städa). Själv är Kung Loyer mest förstörd över att han inte kan spela tv-spel. "Buuuuu vad ska JAG göra i fyra veckor! Buubuuuuu"
 
 Hemmet fick jag ordning på igår kväll iaf. Tror att jag fått bort allt blod här inne. Värre med pölen nedanför yttertrappan där Kung Loyer återhämtade sig efter fallet. Där är det svin-mycket koagulerat blod. HUR får man bort blod från sten? Googlade men hittade inget på det... Verkar inte som om mördare städar efter sig direkt. 
 
 Ta hand om varandra. Själv ska jag ta hand Kung Loyer 🤕 All kärlek och kramar. 
 




 

Mordplats!

0 Läs mer >>
 Hej livet, jag är en tjej (ja tjej) på snart 40 vintrar som undrar väldigt mycket över det här med roliga händelser i livet. Väldigt ofta (typ jämt) händer det inte så mycket spännande saker och efter det, ÄNNU mindre spännande grejer. Så plötsligt knackar livet på dörren och erbjuder tex ett VÄL planerat event (gärna sedan flera år tillbaka och av någon grym väninna som kan planera och styra upp saker). Jätte roligt. Men kan det på något sätt synas att man blir glad tro? Till och med så glad att livet tänker: "Hmmm... Dom där Loyerserna måste vi nog få på gott humör IGEN. Skynda, skynda. Släng in ytterligare en händelse i livet när vi ändå håller på". 
 
 För varför, VARFÖR är det alltid så när man väl ska iväg på något roligt, ja då kommer 10 saker TILL som är roliga. På samma helg! Är det ett kalas som man tackar ja till, tro fasiken att det dyker upp ytterligare en inbjudan till ett annat kalas. Gärna på samma tid oxå. Eller för att göra det lite extra spännande, NÄSTAN samma tid så man får springa som en stolle om man ska hinna med båda kalasen. 
 
 Måste vara universum som skojar till det. Så universum, OM DU HÖR MIG NU (skriker rätt högt), sprid gärna ut händelserna lite. Idiot... (Fast det ordet vågade jag bara viska). 
 
 Nu i helgen kommer nämligen allt att hända på en gång i Göteborg. Hammarkullen-karnevalen, andra Långgatans-dagen, mega-loppis i Majorna, invigning av Antibarbarus (nyöppnad resturang på Hisingen) OCH morsdag! Får ju beslutsångest och stresspåslag! Tur att Mega-loppisen infaller samtidigt som morsdag i och för sig. Kan bli mycket fina presenter till mig från Prins Loyer och Lilla Seniorita. Självvalda. Med Kung Loyers plånbok. Eller pengarna i den i alla fall. Som han frivilligt kommer att plocka ut. (Med påtryckningar..)   
 
 Inte konstigt att jag är en stressad och plump mamma skulle jag vilja säga. Kallade, helt ogenomtänkt, en trött Prins Loyer för Sur-Apa. (Årets mamma...) "Sluta upp med att vara en sådan Sur-Apa". Precis så sa jag. Prins Loyer bröt ihop. I tårar. Lilla Seniorita började tok-skälla:" Vaaaaaad saaaa duuuuuuu maaaaaammaaaa? Får man lov att säga så till sitt barn? Va? Va? 
 
 Tyckte själv kanske inte att det var det fulaste man någonsin kan säga till någon. Någon som dessutom VAR sur... Fast jag fick sjukt dåligt samvete efteråt! När Prins Loyer (fortfarade i tårar) hulkar: HUR kan du säga så, när du vet vilken känslig kille jag är... 
 
 Ja hur... Hade inget svar på det. Fick säga förlåt hela kvällen. Sur-Apa får man INTE kalla någon, men att älta i flera timmar, (typ strö salt i såren) och utnyttja sin ångerfulla mamma en hel fredagskväll, DET är tydligen ok....
 
 Ta hand om varandra mina vänner. All kärlek och kramar ❤️
 
 

 Var förresten på Miriam Bryant på Liseberg igår! Gillar henne. Ser ni henne där, i mitten, längst fram? Inte? Ser ni henne på bildskärmen då? Där bakom trädet? Nej? 

 INTE VI HELLER!!!






 
 
 
 
 
 

Universum-skämt?

3 Läs mer >>
 Prins Loyer och Lilla Seniorita använder, när de leker, ordet paus om dom tillfälligt vill stoppa det dom håller på med. Fungerar jättebra. Alla barn verkar fatta det där med "paus" så jag börjar tro att det är något som förskolan lärt dom. För det är INTE jag. Jag gick aldrig på förskolan. Kung Loyer kan "sakna" det i min uppfostran tror jag. Det här med att förstå när gränsen är nådd. Att ge med sig. Att pausa. Egenskaper som Kung Loyer hade uppskattat hos sin annars så mycket "älskvärda, fantastiska och underbara fru".... 
 
 (Kanske inte ord som Kung Loyer står för idag. Eller igår. Eller en vecka framöver....)
 
 Ni vet det här med inredning. Oftast så kan det skilja sig lite i behovet av nya grejer om man ser till manligt och kvinnligt i en relation. I de flesta relationer jag känner till i alla fall. Kung Loyer är en mycket nöjd man. Soffan, för att ta ett exempel har sett sina bästa dagar. Jag hade gärna kastat ut den genom fönstret om jag hade orkat, men jag är en svag människa och tydligen är soffan så skööööön. Varför ska man byta ut något som är så skönt? Jo, för att rumporna inte försvinner när man reser sig upp ur soffan längre OCH för att dynorna för ryggen liksom har säckat ihop! Man kan inte ens dra ut dom om ni förstår vad jag menar. Det ser ut som korvdynor kan man säga, FORMADE av kroppar. (Just så illa är det. På riktigt). Men nej, det är ONÖDIGT att köpa en ny soffa när man sitter så bra i den man har.... Eftersom "sunkiga-soffan" nu betyder så otroligt mycket för Kung Loyer, har jag, som den goda frun jag är, inte bråkat så mycket om just det. Men tydligen om allt annat.. 
 
 Det kan hända att jag, i mitt huvud, ser saker. Saker som ser väldigt bra ut här hemma. De ser såpass bra ut, i min fantasi, att jag bara MÅSTE ha det. Kung Loyer har invändningar. Absolut. Men de in ändringarna har jag aldrig hört. Dom når liksom inte in till fantasin. När vi (Kung Loyer) väl förverkligar våra (mina) drömmar, så blir det inte som vi (jag) har tänkt oss.... Visionerna är så starka. Gång på gång. MEN väldigt ofta överträffar verkligheten INTE drömmen. Tyvärr. 
 
 Igår hände det igen. Grannen skulle sälja ett skrivbord. Perfekt till Prins Loyers rum! Tänkte inte Kung Loyer, men jag mätte minsann. Skrivbordet skulle precis få plats i alkoven och självklart MÅSTE det stackars gossebarnet ha en plats där han kan göra sina läxor. Kung Loyer sa: Bsssbsssbsssss. (Jag förstod ingenting av vad han babblade om). 
 
 Som ni säkert redan har räknat ut, mätte jag fel.... Skiten fick inte plats. Kung Loyer skruvade, monterade ner skrivbordet och lekte Cesar (han som pratar med hundar ni vet). Grannens lille hund hoppade upp och bet honom i hälsenorna. Till råga på allt... Ja, ni hör! Stackarn...
 
 Själv stod jag brevid och tittade på i högklackade skor och med en martini i handen, medans Kung Loyer och grannen släpade och bar. Så jobbigt att vara svag alltså! 
 
 Det slutade i alla fall med att Prins Loyer nu har ett enda stort skrivbord i HELA sitt rum. Ingen lekyta överhuvudtaget kvar. Han kommer att bli tvungen att göra sina läxor, typ jämt.... 
 
 Å Kung Loyer. Vad gjorde han? Svor, surade och skällde? Nej, ännu värre! Han jobbade på i tystnad och bet ihop. Utstrålade en väääääldigt negativ energi. Vågade inte säga att jag inte tyckte att det blev bra... Får vänta en vecka. Prata lite om soffan för att "lätta upp" stämningen lite, men framför allt, lära mig ett stopp-ord. Typ paus. Så jag stannar upp och inte gör sådana här dumheter mer... Sa jag att det blev fruktansvärt fult? Inte? DET BLEV FRUKTANSVÄRT FULT!!!😭
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 


 
 

Stopp-ord...

0 Läs mer >>
 Ibland vill mammor faktiskt vara själva. Ensamma och helt alena. Idag, just idag, ville den HÄR mamman bara sitta i soffan med sin bok och endast tystnaden som sällskap. Men herregud hur svårt det kan vara att få till det! 
 
 Som en skänk från ovan, var både Lilla Seniorita och Prins Loyer bjudna på barnkalas. Kung Loyer var oxå bjuden att delta. Som clown.... Eller jag menar musiker. Kung Loyer skulle stå för underhållningen. (Dessvärre glömde han sin gitarr så det ska bli spännande att höra vilka trix han tog till för att rädda upp situationen). Å vad lämnade det en trött, allergiskt mamma? Jo, en öppning till lite soffhäng! 
 
 Blev väldigt förvånade miner här hemma när det uppdagades att jag inte skulle följa med på kalaset. Sa lite försiktigt att: mamma är trött och behöver vila lite. Prins Loyers reaktion kom snabbt. Som en lavett. Pang sa det bara: "Du har ju vilat hela dagen. Räcker inte det"? 
 
 Jag vet inte varför barn ser laga mat, vika tvätt, hänga upp ny tvätt, dammsuga över och undervåningen, städa båda badrummen och plocka rätt alla grejer i Lilla Senioritas rum OCH dessutom lagat mat som VILA!! Så jag sa till Prins Loyer i överdrivet vänlig ton: Men älskling, det stämmer väl inte? Vad jag SKULLE vilja ha sagt:*%#{%$€#}}^^^%}}}!!!!!! ( en harang med svordomar). 
 
 Äntligen var det dags för familjen att åka. Boken låg i soffan och ropade på mig. Kom, kom och läs mig! Lilla Seniorita förstod inte alls varför jag inte ville följa med: "Mamma du kan ju promenera eller cykla till kalaset om en stund eftersom vi tar bilen". Hade fortfarande min snälla stämma: "Tack gumman. Ja visst det gör jag om jag ångrar mig". Medans mitt inre skrek: "Neeej jag ångrar mig inte. Ååååååk nuuuuuuu!" 
 
 Men även om Prins Loyer och Lilla Seniorita ska iväg på något roligt, så har dom klister under fötterna. Det går bara så låååångsamt! Så nu fick Kung Loyer ett spel: "Jag har sagt 100ggr att ni ska ta på er jackan och skorna. Tar ni inte och klär på er nu blir det inget kalas". 
 
 Skrattade väldigt ansträngt. Inget kalas. Han skämtar.... Han MÅSTE skämta. HJÄLP jag tror inte han skämtar!!! Panik i lägret. Räddas det som räddas kan. Slängde på både Prins Loyer och Lilla Seniorita jackorna och skorna. Skor på fel fot etc, men det kunde inte hjälpas. (Kan ha knuffat ut dom genom ytterdörren oxå. Inte överdrivet varsamt om man säger så.) Tillslut var det bara Kung Loyer och soporna kvar. Vid detta laget var det mera hysteri i rösten, än vänlighet: "JAG TAR SOPORNA, jag taaaar dom, släääääpp äääähhh jag menar, jag tar gärna och går ut med soporna så slipper du det när du har båda barnen att hålla reda på. Älskling."(Milda rösten igen på slutet). 
 
 Så nu. Tillslut, sitter jag här i tystnade med en kopp kaffe och njuter. Ibland bara MÅSTE mammor få vara lite ensamma för att kunna fortsätta vara bra mammor. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

(Bilder från när Lilla Seniorita visade oss spindelskogen häromdagen)
 
 





 
 
 
 
  

Ensamma mamman

0 Läs mer >>
 Jag har väntat och väntat på den här 40-års krisen som alla säger ska komma. Ett halvår är det kvar. Sen är det dags. Dags att fira (säger jag nu). 

 Lilla Seniorita kallar mig för tant. Gärna dagligen och ännu mera och högre när hon blir arg: "Du är en taaaant, men jag säger INTE att du är tjock för det fåååår man inte göra". (Det är bara att tacka och bocka för att man fått en sådan finkänslig dotter...)

 I alla fall. Det här med krisen. Jag hade ju en när jag fyllde 30 år, så jag tänker att livet borde vara snällt mot mig och att det räcker med en liksom. Men visst, hakan flyttar sig ett par centimeter längre ner varje dag om jag verkligen, verkligen känner efter. För att inte tala om rynkor!  Då TROR jag på riktigt att nu, nu kommer krisen. Men nej. INTE idag heller....

 Däremot fick jag en 20-års kris häromdagen! Ja, det är sant! Fick se ett kort på mig och min gudson när han var bebis och jag var smal. Smal! Blev helt chockad. (Har aldrig sett mig som smal). Ville bara skrika till mitt 20-åriga jag att det enda stället du är tjock på, är i huvudet. (För så klart, tyckte jag som alla ungdomar att jag var tjock). 

 Dock fick jag i samband med kortet en uppenbarelse. Så himla smart! Lyssna nu... Jag har nu bestämt mig för att leka 60 åring ett tag framöver. (Sitter med en väldigt nöjd min). Att försöka se på mig ur mitt 60-åriga perspektiv. (Å vips DÄR försvann både rynkor och häng-haka). 

 Det här med att leka 60-åring är lätt. Går ju redan och lägger mig tidigt på kvällarna, ser gärna på Allsång på Skansen, Morden i Midsommer och Ernst. (För det har jag "hört" att 60-åringar gör). Fick dessutom reda på ifrån ungdomarna på jobbet häromdagen att jag var som 75 år när jag inte kan planera in mer än en utgång i veckan.... (60/75. Same, same). 

Men en nymodernitet som familjen Loyer kommit underfund med är Spotify.  Kan knäcka lite av 60-års känslan för vi känner oss bara så moderna! Va? Vad säger ni? Har Spotify funnits i flera år? 😱

 Kung Loyer är sjukt nöjd. Han är i himlen. Kung Loyer kan göra spellistor OCH byta låt hur han vill. Värsta leksaken. Blir väl JÄTTE roligt nu när han ska följa med Prins Loyer på fotbollsträning. I ösregnet... 

 Själv ska jag äta sju sortera kakor och ha kafferep. För det är väl oxå det 60-åringar gör. Har jag hört igen.... 😉

 Ta hand om varandra. Trevlig helg. All kärlek och kramar.






 

 
 

40-års kris?

0 Läs mer >>
 Prins Loyer pratar uppfinningar i skolan. Lite kul. De får tänka på en uppfinning, något som inte finns, och prata om det. Prins Loyer pratar om det hemma med. För han har minsann kommit på något som är så bra! Verkligen jätte bra! Så bra att han vägrar dela med sig utav sin idé.... Vi andra måste nämligen komma på något först.

 Prins Loyers mamma fattade kanske inte riktigt. Frågan ställdes: Vilken är din bästa uppfinning? Prins Loyers mamma, alltså jag, uppfattade frågan: "Vilken är din bästa uppfinning".

 Solklart? NEJ det var inte det ser ni.  Prins Loyer menade en uppfinning som INTE redan finns. Så han gav mig tid att tänka. Tog tid. Vad ska man välja liksom? När jag hade tänkt klart, kom jag på.... bilen! Bilen är en käck uppfinning!

 Prins Loyer blev SJUKT besviken. Tittade på mig som typ: finns du på riktigt? Så sa han med SORG i rösten: Va? Bilen finns ju redan! Om du ändå skulle välja något som REDAN finns kunde du väl lika gärna valt dina barn! 

 Kung (jäkla redig) Loyer fattade ju galoppen efter min fadäs, så han slänger ur sig snabbt att HAN minsann skulle ha uppfunnit en teleportör så man kunde resa på några sekunder till andra sidan jordklotet. Gick hem hos Prins Loyer: Bra där pappa! Du ANVÄNDER din fantasi. (Tydligen till skillnad från mig... Hmfr) 

 Prins Loyer själv då. Vad skulle han ha uppfunnit? Jo, den lille money-lovern skulle uppfinna en maskin där man tryckte på en knapp och så spottade maskinen ut pengar. JAG håller så klart tummarna för att han lyckas. (Även om jag fortfarande tycker att bilen är jäkligt käck). 

 Lilla Seniorita var så där intresserad utav diskussionen. MEN var hon TVUNGEN att säga något så fick det väl bli en cupcake-maskin... Tänkte att hon redan HAR en cupcake-maskin. MIG! (Som hon TVINGAR att baka titt som tätt). Igår tex. Då TRODDE jag att jag var stark. Tog oss två timmar! Var inte lika stark mot slutet. Väldigt knäckt... Faktiskt.  Det var INTE Lilla Seniorita. Hon lekte"youtube" för hundrade gången. "Beautiful, beautiful" lät det. Å cupcaken blev fina. Jätte fina och JÄTTE, JÄTTE äckliga...

 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 





Å så mina cupcakes....



Uppfinningar...

0 Läs mer >>
 Ibland, ibland blomstrar jag till. Då får jag en ambitionen att bli en bra mamma. En sådan där mamma som lagar nyttig och näringsrik mat. En mamma som konsekvent utesluter socker, har köttfria måndagar och äter fisk ett par gånger i veckan. En sådan där... OMÖJLIGHET! 

 Hur, jag undrar HUR lyckas dessa mammor? Har dom en gen som jag saknar? 

 För att exempelvis ta mina corn-grytor. Jag byter stilla och försiktigt ut kycklingen (smidigt om jag får säga det själv), men blåljuger för familjen så att de fortfarande ska tro att det är kyckling dom äter. Så smart! (Hade jag sagt corn, så hade dom undrat varför jag stod där var ful i munnen). Vem känner skillnaden liksom? Vem om inte HELA familjen Loyer. (Slutar med att jag får äta av den jäkla grytan i tre dagar och NEJ så god är den inte. Faktiskt). 

 Igår gav jag mig på varmrökt lax. Jätte-gott. Eller hur? Tyckte jag. Själv. Ensam! ÄNDÅ försökte jag lura i alla Loyers i hela Sverige att det var hamburgare. Gick inte.... Kung Loyer (det största barnet) gav sig till och med på att ULKA. Lät så här: "Ulk, ulk. Mmmmm. Ulk, ulk. Oj vad mätt jag blev". 

 För att inte tala om Lilla Seniorita som trodde att jag tänkte förgifta henne. Tjöt som värsta brandalarmet.
 I Lilla Senioritas värld är nämligen "fisk" samma sak som "fiskpinnar". Så det DÄR "hemska, äckliga" som låg på hennes hamburgerbröd, det skulle minsann inte hon äta. "Var är fiskpinnarna mamma? Va? Svaaaara! Jag vill ha FISKPINNE nuuuuu". 

Vilken pärs! Prins Loyer, min snälla lille kille, åt i alla fall. Den lille diplomaten. Rädd för att mamma skulle få hjärtinfarkt och dö. Vi var förresten nära döden allihop. Jag pågrund utav STRESS och resten av familjen pga svält. Rediga-mamman ambitionen höll i sig en timma ungefär.... 

 Började bra och slutade i katastrof. Vi tömde frysen på all glass. Med chokladsås och kolasås. Kanske strössel och kakor oxå om ingen socialtant nu skulle råka läsa detta. För i så fall, snälla socialtant, åt vi fisk allihop...😬 

 Någon mindre glad Kung Loyer fick dock INTE glass i matlådan, utan vääääldigt mycket varmrökt lax. Äter inte barnen får pappa lida finns det ett ordspråk som heter. (Numera i alla fall). 

 All kärlek och kramar. 




 

 

Mat, mat, MAAAAT!

1 Läs mer >>
 Prins Loyer är klok som en bok. Solen har äntligen hittat fram. Å vi njuter! Prins Loyers nya uttryck är: "Det här är livet". Fikar vi, så är det livet, spelar han fotboll är det livet och cyklar vi så är det livet. Kunde inte ha sagt ser bättre själv😀

 Lilla Seniorita är (inte riktigt) klok...  Hennes nya bästa serie är "Häxan surtant". (Min med. Så rolig). MEN inte så korrekt alltid kanske. Så nu får jag vänja mig vid att bli kallad för "fisrumpa". Även "Häxan Surtant" fungerar oxå om hon lägger på "elaka" framför... Elaka häxa surtant. (Smakar på ordet...) Jo men det kan jag leva med.  

 MYCKET bättre än när hon blir arg på Kung Loyer. Honom har hon nämligen omdöpt till bajskorv.... Vad var det Prins Loyer sa nu igen? Jo, "det här är livet"😀

All kärlek och kramar. 

Skattjakt hos Sös:










"Detta är livet"