Hatar Bockstensmannen!

 Att passa FYRA barn, är en dans på rosor. (Om man får säga passa om sina egna barn😬...) I alla fall om två av kusingrisarna är fem, en är sju och den sista nio år. Dom lekte fint HELA dagen. Prins Loyer och den äldsta kusingrisen som är Prins Loyers idol, spelade monopol i tre timmar. Ja, ni läste rätt. TRE timmar! Frågade Idolen om han ville flytta hit. (Då hade jag sluppit spela monopol någonsin igen). Det ville han inte... 
 
 Men det var ju på håret att jag ens fick LOV att passa dom. Förtroendet för mig verkar INTE ligga på topp, varken hos den andra familjen, eller ens hos Kung Loyer. Fick frågan (11 gånger): Klarar du verkligen det här nu då? 
 
Blev förnärmad! Visst klarade jag det. Jag KAN idag, så här i efterhand, kanske lite förstå varför dom undrade.... 
 
 Idolen och Prins Loyer ville sova i samma rum och Lilla Seniorita och den andra kusingrisen på fem år, (Ståupp-komikern-han är så sjukt rolig, exakt min humor) , ville oxå sova ihop. Mitt i natten fick Ståupp-komikern, mardrömmar. Mardrömmar utan mamma och pappa är inte att leka med, men jag fick duga i brist på annat. Han somnade om och vaknade glad. Allt flöt på bra. Skickade bild-bevis till alla berörda föräldrar under frukosten. Typ: Titta ni hade FEL, FEL, FEL, detta går galant. 
 
 Men det var under lunchen det kraschade... Ståupp-komikern ville då BERÄTTA om sin hemska mardröm. Idolens fröken hade berättat om ett skett som de hade hittat, med en påle i hjärtat och detta hade Idolen delat med sig utav, till sin lillebror. I drömmen var det vampyrer och zombiearmér och allt annat hemskt som man kan komma på. Så jag tänkte att nu så, nu AVDRAMATISERAR vi det hela. För det MÅSTE ju bara vara Bokstensmannen som Idolens fröken pratat om. Fröken är ju en utbildad pedagog. För treor i detta fallet, men ändå. Tänkte att kan hon, så kan jag. Så jag börjar berätta, men entusiasm, om allt det fantastiska med Bockstensmannen, hur dom hittat honom och hur dom återkonstruerat honom. Allt var fortfarande ok, tills jag öppnar min mun IGEN och av någon anledning FRÅGAR ungarna om dom vill se bilder på telefonen: "Titta här vad häftigt. Här ligger skelettet med hår och allt och så såg han ut". 
 
 Varför kunde jag inte bara ha låtit det vara vid berättelse? Men nej, jag skulle visa bilder oxå. Ståupp-komikern bröt ihop. Han blev skit-rädd. Troligtvis med sin mardröm nära i sinnet. Avdramatisering, ELLER HUR! Lilla Seniorita verkar vara lika smidig som mig. För att trösta sin kusin, fortsatte hon att tjata om skelett. "Dinosaurie skelettet de hade hittat på förskolan". (Var ett rådjur) Ståupp-komikern brats i gråt igen...
 
 Brosan kom strax efter och hämtade sina barn. Fick ju berättat att allt (nästan) hade gått bra. Ville han lämna dom en natt till så var det helt ok. Fick ett snabbt svar, med ett ansträngt leende: Nej, nej, det går bra. Det får bli en annan gång. Om TIO ÅR när dom KLARAR av att se barnförbjudna bilder... (Fortfarande med det anstränga leendet). 
 
 Så idag är vi själva. Ska tvinga ut Prins Loyer och Lilla Seniorita i affärer för att köpa present till deras pappa. Passar på att traumatisera alla barn när jag ändå håller på. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 




Kung Loyers medskickade lunch igår. Han undrade om han var en kanin...



Kommentera här: