0 Läs mer >>
 Att passa FYRA barn, är en dans på rosor. (Om man får säga passa om sina egna barn😬...) I alla fall om två av kusingrisarna är fem, en är sju och den sista nio år. Dom lekte fint HELA dagen. Prins Loyer och den äldsta kusingrisen som är Prins Loyers idol, spelade monopol i tre timmar. Ja, ni läste rätt. TRE timmar! Frågade Idolen om han ville flytta hit. (Då hade jag sluppit spela monopol någonsin igen). Det ville han inte... 
 
 Men det var ju på håret att jag ens fick LOV att passa dom. Förtroendet för mig verkar INTE ligga på topp, varken hos den andra familjen, eller ens hos Kung Loyer. Fick frågan (11 gånger): Klarar du verkligen det här nu då? 
 
Blev förnärmad! Visst klarade jag det. Jag KAN idag, så här i efterhand, kanske lite förstå varför dom undrade.... 
 
 Idolen och Prins Loyer ville sova i samma rum och Lilla Seniorita och den andra kusingrisen på fem år, (Ståupp-komikern-han är så sjukt rolig, exakt min humor) , ville oxå sova ihop. Mitt i natten fick Ståupp-komikern, mardrömmar. Mardrömmar utan mamma och pappa är inte att leka med, men jag fick duga i brist på annat. Han somnade om och vaknade glad. Allt flöt på bra. Skickade bild-bevis till alla berörda föräldrar under frukosten. Typ: Titta ni hade FEL, FEL, FEL, detta går galant. 
 
 Men det var under lunchen det kraschade... Ståupp-komikern ville då BERÄTTA om sin hemska mardröm. Idolens fröken hade berättat om ett skett som de hade hittat, med en påle i hjärtat och detta hade Idolen delat med sig utav, till sin lillebror. I drömmen var det vampyrer och zombiearmér och allt annat hemskt som man kan komma på. Så jag tänkte att nu så, nu AVDRAMATISERAR vi det hela. För det MÅSTE ju bara vara Bokstensmannen som Idolens fröken pratat om. Fröken är ju en utbildad pedagog. För treor i detta fallet, men ändå. Tänkte att kan hon, så kan jag. Så jag börjar berätta, men entusiasm, om allt det fantastiska med Bockstensmannen, hur dom hittat honom och hur dom återkonstruerat honom. Allt var fortfarande ok, tills jag öppnar min mun IGEN och av någon anledning FRÅGAR ungarna om dom vill se bilder på telefonen: "Titta här vad häftigt. Här ligger skelettet med hår och allt och så såg han ut". 
 
 Varför kunde jag inte bara ha låtit det vara vid berättelse? Men nej, jag skulle visa bilder oxå. Ståupp-komikern bröt ihop. Han blev skit-rädd. Troligtvis med sin mardröm nära i sinnet. Avdramatisering, ELLER HUR! Lilla Seniorita verkar vara lika smidig som mig. För att trösta sin kusin, fortsatte hon att tjata om skelett. "Dinosaurie skelettet de hade hittat på förskolan". (Var ett rådjur) Ståupp-komikern brats i gråt igen...
 
 Brosan kom strax efter och hämtade sina barn. Fick ju berättat att allt (nästan) hade gått bra. Ville han lämna dom en natt till så var det helt ok. Fick ett snabbt svar, med ett ansträngt leende: Nej, nej, det går bra. Det får bli en annan gång. Om TIO ÅR när dom KLARAR av att se barnförbjudna bilder... (Fortfarande med det anstränga leendet). 
 
 Så idag är vi själva. Ska tvinga ut Prins Loyer och Lilla Seniorita i affärer för att köpa present till deras pappa. Passar på att traumatisera alla barn när jag ändå håller på. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 




Kung Loyers medskickade lunch igår. Han undrade om han var en kanin...



Hatar Bockstensmannen...

1 Läs mer >>
  Kung Loyer har varit i farten igen. Han fick i helgen, tips på en internet-sida, där man kunde se på filmer. Lite svårt att få till det bara. Tog ett par timmar utav våran påskhelg. Men tillslut, tillslut lyckades han! Kung Loyer var som ett litet barn på julafton. Väldigt lycklig. Vi hade nu filmen på tv:n. Jaay! 

 Verkade dock som om grannen hade det med... Visade sig att min lilla "hacker" till man, hade kommit in på HENNES tv oxå. Grannen knackade därför på här, klockan 10:00 på kvällen, rätt hårt, och undrade om vi hade något FEL på vårat internet eftersom hon fick upp följande text på SIN tv: "Kung Loyers telefon" OCH en film som hon inte själv satt på.... 

 Rätt pinsamt. Kung Loyer fick jobba ett par timmar till, så vi endast fick upp filmen på vår tv. Däremot förstod han inte varför grannen var så OINTESSERAD utav Star Wars på påskafton. Enligt Kung Loyer borde grannen, citat: "jubla"... 

 Påskhelgen har annars varit väldigt lugn och skön. Nu toppar vi det med påsklov och kusinhäng. Dags för mig att göra frukost till alla korvar❤️

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 









 

Kung Loyer-den roliga...

1 Läs mer >>
 Prins Loyer och Lilla Seniorita har, som alla andra barn i hela Sverige idag, letar ägg. Påskägg med godis. De hittade knappt äggen. Kung Loyer hade gömt de väl. Eller jag menar PÅSKHAREN hade gömt de väl, så klart...

 Prins Loyer, är till skillnad från Lilla Seniorita, inte alls så sugen på godis och brukar heller inte äta så mycket. Det brukar räcka med några saltisar så är han nöjd. Men idag har han gått helt loss! Han käkar godis typ som mig. Rätt mycket med andra ord. Gött påverkad av allt socker. Skitjobbig! OM man får lov att säga så om sina barn... (Annars sa jag inte det 🙊). 

Så nu har vi TVINGAT ut både Prins Loyer och Lilla Seniorita, för att vi ska kunna gömma äggen igen. Helst så dom aldrig hittar dom. Överhuvudtaget. Kung Loyer föreslog att vi skulle "gömma" godiset i min MAGE...  Kul kille hela dagen. 😡
 
 Hittade några bilder på Prins Loyer INNAN sockrets tid. Inte för att skryta (jo bara för att skryta)... Så söt så man dör. Titta och njut. 

Ta hand om er. All kärlek och kramar. 








Socker-värsta drogen!

0 Läs mer >>
 Det råder SORG hos familjen Loyer idag. Eller rättare sagt, hos Kung Loyer. Chile spelade match igår. Om jag nu talar med väldigt små bokstäver, precis som om jag viskar, kanske jag vågar berätta hur det gick... Chile förlorade. I mitt tycke är det lite som buuu, buuuu,  liiiip, mera buuuu och sen TA DIG SAMMAN MÄNNISKA! Kanske man inte bör säga till någon som lider av en tillfällig depression... Så jag säger inget. Låter mina ansiktsuttryck tala istället. Himlar med ögonen. (Bakom ryggen på Kung Loyer då förstås, lite känsla har jag). Det är ju bara en MATCH. Inte så att GODISET är slut och affären stängd eller något liknande. DÅ hade det varit läge för ett sammanbrott.

  Just läge för sammanbrott var det däremot igår. Prins Loyer skulle till skolan och jag ville promenera. Tänkte att jag skulle vara lite smart. Prins Loyer fick ta sparkcykel. Han tröttnade dock halvvägs. För då var "orkade" han inte mer. Ingick inte i min plan... Så jag började putta Prins Loyer. På ryggen. På grus... Var snor-tungt! Slet som ett djur. Prins Loyer skrattade väldigt mycket. Lite fööör mycket förstår jag nu i efterhand... Ungen BROMSADE nämligen hela vägen. Fick jag reda på lagom framme vid skolan. HÖGRÖD i ansiktet. Verkligen nära döden av ansträngning.  (Fick krypa hem igen). 

 Har försökt återberätta denna händelse för Kung Loyer för att han ska få lite perspektiv på Chile-matchen. Hjälpte föga... 

 Ingen GLAD påsk här med andra ord. Än. Tur att påsken är låååång 🐥

 Ta hand om varandra. EXTRA mycket om ni är tillsammans med en chilenare... All kärlek och kramar. 







 

Sorg is in the house....

0 Läs mer >>
 Vad är det för fel att klä ut sig till påskkärring? Lilla Seniorita vägrar. Varje år. Idag skulle dom ha påskäggs-jakt på förskolan och barnen fick gärna klä ut sig. Andra år har Lilla Seniorita valt att klä ut sig till prinsessa, monster high, My Little Pony, men i år, i år valde hon äntligen något som hör påsken till i alla fall. Påskhare. Med krav...

 Påskharen är brun tydligen. Jätte-lätt när hon nästan bara har ROSA och LILA i sin garderob... Men jag visste att hon fått ett par bruna byxor utav en kusin-gris för ett tag sen. Vad jag INTE visste var att kusin-grisen stulit TILLBAKA sina byxor igen. Det visste Lilla Seniorita. Men det kläckte hon inte ur sig i första taget. Efter att jag dragit ur varenda plagg i hela garderoben och letar ihjäl mig sa hon med len röst: "Jag är ledsen (såg inte alls ledsen ut), men kusin-grisen tog med sig byxorna hem igen".

 Vid det här laget hade jag redan tillverkat öron. Bruna! Så i år är påskharen brun OCH grå. Bara så ni vet om ni skulle springa på Lilla Seniorita. 

Själv föredrar jag påskkärringar. Så vi ses imorgon på Blåkulla. 

Kramar och kärlek 




Påskkärringar-ett utd...

0 Läs mer >>
 Tror faktiskt att vi ska ge oss på ett litet matte exempel så här på söndag kväll. Gnugga geni-knölarn om det behövs, annars kan ni bara tänka som en tjej. (Fungerar lika bra).
 
 Tänk er en hylla som på IKEA, kostar 700kr. Tänk er också att ni TROR att hyllan kommer att passa perfekt i erat badrum, men är aningens osäker. Så osäker att ni faktiskt inte köper den på IKEA. Hade vi i detta ögonblick valt att tänka som en kille, hade vi troligtvis tänkt att vi genom detta beslut att inte köpa hyllan, redan förlorat 700kr. Som tjej anser man ju självklart att man har tjänat pengar. Men inte som kille då eftersom pengarna är slut för länge sedan, på allt annat man (läs kvinnor för det är vi som oftast får skulden) köpt på vägen till kassan. Ni vet det där som bara råkar slinka med ner i vagnen. Bra och ha ljus tex. Som man tar från en ANNAN summa, INTE från de 700kr som man just har TJÄNAT in på att avvara sin hylla. Ni är med mig? 
 
 I alla fall. Tänk er nu att ni går in i en secund hand-butik. (Efter att ha varit på IKEA). Å där, rakt framför er, står SAMMA hylla, som en skänk från ovan, fast för endast 90 enkla riksdaler! Det måste ju bara vara ödet och verkligen meningen att hyllan ska in i erat badrum, eller hur? 
 
 PRECIS detta hände oss igår. När vi skulle lämna butiken och hämta Lilla Seniorita från ett kalas. Kung Loyer skickade mig för att hämta Prins Loyer som var vid leksakerna. Kung Loyer var nämligen i STORT behöv av att "kasta vatten" och ingen toalett fanns i närheten. Läget var lätt akut. Å där, mitt i uppsåendelsen stod HYLLAN. Som ett ljus som föll över den och en röst som ropade: Mi Loyer, här är jag. Hämta mig! 
 
 Hade ju inget annat val än att släpa med mig hyllan och stå i kön i 10 minuter för att bli dess stolte ägare. 
 
 Någon som inte var så stolt över sin fru när hon kom ut med hyllan, var Kung Loyer. Han stod med benen i kors, himlade med ögonen och undrade väldigt högljutt HUR vi skulle få in den stora hyllan i lilla bilen? Å jag förstod, när vi öppnade bilen vad han menade. Undrade, på riktigt, vilken uteliggare som övertagit vår bil. Det var kläder, paraplyer, solkrämer, spolarvätska etc. Men framför allt, så var det en MILJARD med tomflaskor! (Kan vara så att vi bär ut dom till bilen och sen glömmer att panta dom. Jämt). 
 
 Tog en herrans tid att få in den jäkla hyllan. Stackars Kung Loyer och hans blåsa säger jag bara... Slutade med att jag fick PROMENERA och hämta Lilla Seniorita och så fick vi ta BUSSEN hem.
 
 Väl hemma efter alla turer, hade Kung Loyer burit upp hyllan och ställt den på plats. Det är kärlek det. Åååå hyllan blev alldeles, alldeles... SKIT-FUL! Herregud vilken miss i planeringen... 
 
 Vi fick i alla fall tillslut hittat en plats till den på balkongen. Kung Loyer kokade så jag var ju tvungen att göra av den någonstans. Enligt Kung Loyer har hyll-jävlen, om vi nu ska åtegå till vårat matte-exempel, kostat oss 790kr + sveda och värk. (Det sistnämnda med tanke på att det tog honom en timme innan han fick urinera...)
 
 Enligt MIG då, så har vi inte gjort slut på en endaste peng, eftersom jag redan har FÖRTRÄNGT hyllan, då den knappt SYNS där den står. Dessutom har jag pantat flaskor för exakt 90kr. Men det beror ju lite på hur man räknar som sagt... 😜
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 

 
 




 

Matematik när den är ...

0 Läs mer >>
 Jag ser på mig själv som lätt hysterisk. Så där lite lagom. Får jag inget svar på studs när jag förväntar mig det, kan jag slita mitt hår, titta dramatiskt mot himlen och skrika: Why! (Inget värre än så alltså).  
 
 Men nu, när jag snart är 40 år, har jag äntligen kommit på vart jag har fått det ifrån. Trumvirvel: Ddddramm. MINA FÖRÄLDRAR. 
 
 Vi ska nämligen, ihop, åka till Chile. Kung Loyer håller på att fila på ett schema och övar på att prata med hög röst: "Å här till vänster ser ni blablabla.". Ska bli jätte kul. Ser verkligen fram emot detta. Så vi passade på att boka föräldrarnas resa redan i lördags. Guidade dom genom telefonen och det tog "bara" två timmar. Men nu är det gjort och bara våran resa kvar. Men varken Kung Loyer eller jag vill göra det själva, utan ihop. Så där lätt som småbarnsföräldrar... Det kan tyckas att det bara tar ett par minuter, men det är alltid ngt emellan. Typ barn, läxläsning, matlagning, läggning. Nu, fem dagar senare har vi fortfarande inte fått bokat! Men vi är på gång. Faktiskt. 
 
 Det tror dock INTE föräldrarna... Det började med ett lätt telefonsamtal på söndag morgon som lät: "Hur mår ni? (Orkade inte lyssna på svaret). HAR NI BOKAT?" För att senare på kvällen följas utav sms i samma anda. Sms:andet intensifierades på måndag och igår fick vi ett där det stod: "Kan vi få adress till Santiago och nyckel för det ser ju ut som om vi åker själva!" Med utropstecken.... (PÅMINN mig förresten att jag måste berätta att vi inte ska bo i Santiago. Börjar så DÄR bra för guiderna... 😁) 
 
 Men fortfarande har vi inte fått bokat.... Så då fick jag ett litet EMAIL idag från föräldrarna. Trevligt på en tråkig onsdag. Mindre trevligt innehåll... RÄKNINGEN för deras Chile-resa! Man kan säga att vi fattat meddelandet och jag FÖRSTÅR verkligen föräldrarnas stress. Tro inget annat. Är precis likadan. Vi ska ju åka snart. Eller kan man inte säga snart om december... ? 
 
 Häftigt det där med arv och gener. Kung Loyers mamma, Ita, är i Chile nu och har varit med och påverkat så att en lagförändring trätt i kraft. Ni läste rätt. Visst är hon cool? Chilenare som bor utomlands, har nämligen inte fått lov att rösta innan. Men nu får dom det. Eller snart i alla fall. Är så stolt över Ita. Att hon är så engagerad och dedikerad. Hon blev tom inbjuden att äta frukost med presidenten. Det är respekt! Så nu hoppas jag att det arvet lever vidare genom Kung Loyer eller Prins Loyer och Lilla Seniorita. De MÅSTE ju bara ta med mig, om dom blir inbjudna till Slottet på lite frulle. Eller...? 
 
Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
 


 

Äpplet faller inte lå...

0 Läs mer >>
 NEJ, det är inte mig vi pratar om...  Kommer ni ihåg den lättklädda bimbon i Kung Loyers spel? Det där stackars flicke-barnet som inte fick lov att ha några kläder på sig och som var tvungen att dansa nästan NAKEN i regnet medans "gubben" hade full mundering på sig? Om ni kommer ihåg henne, så kommer ni säkert även ihåg att hon störde mig. Hysteriskt mycket! Men som i ett trollslag, så blev vi AV med "problemet". Bimbon blev ond och så var gubben tvungen att göra "slut"på henne. (Tur att vi har en kvinnodag säger jag bara! Hoppas på jämlika spel i framtiden...) 
 
 I alla fall. Nu är bimbon tillbaka! Verkar som om jag aldrig blir av med henne! Kung Loyer har dock investerat i lite mer kläder. Dvs, hon har inte bara på sig sin lilla bikini och springer runt i längre.... Stackarn får lov att ha en jacka på sig oxå... 
 
 Jag hör det själv, jag låter gnällig. Sur. Avundsjuk. Min kära kollega har sagt att gnälla är som att gunga, man kommer ingenstans. Det är mitt nya bästa uttryck! Måste bli mer handlingskraftig. (Tänker att jag eventuellt repar in "bitch" med en nål på skivan😉 Då måste hon bara försvinna? Eller?) 
 
 Någon som inte gnäller utan handlar är Lilla Seniorita. Det är ingen pardon där inte. Vill hon något, så gör hon det. Häromdagen hade hon fått för sig att göra hårband av strumpor. För det har minsann Ita lärt henne. Jag TROR  ju att Ita har berättat att Lilla Seniorita kunde ta resåren utav TRASIGA strumpor, klippa och använda som hårband. DET trodde inte Lilla Seniorita. Hon klippte loss i alla strumpor hon kom över. Ville inte störa hennes skaparglädje men när hon väl var inne på sjätte strumpan kände jag ändå tvungen att fråga: Herregud hur många trasiga strumpor har du egentligen? Varpå Lilla Seniorita svarar: Inga. 
 
 Det var inte så att hon valde tre PAR strumpor heller, nej, nej. Alla strumpor var olika...
 
 Men så nästa dag gör Lilla Seniorita något så hela bröstet svämmar över av stolthet och strumporna är glömda. Hon går, helt alena, fram till kiosken, i affären , när vi är ute och handlar mat, för att handla en korv med bröd. Lilla Seniorita når inte ens upp till nummerlappana men eftersom hon "håller på att dö av svält" (drama) känner hon inte riktigt att hon har tid att vänta på sin mamma som står i kön och ska betala.... Så hon tar en peng i handen, kilar över till korvarna och lyckas banne mig komma tillbaka med en hot dog i handen! Då var jag tvungen att gråta en skvätt för att hon är så handlingskraftig. 
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
 
 


 
 
 

The bitch is back!

0 Läs mer >>
  Ibland är livet faktiskt inte så lätt. Det som jag uppfattar på ett sätt, uppfattar oftast INTE Kung Loyer på samma sätt. Men det händer faktiskt att vi är överens. Tro det eller ej. Vi är VÄLDIGT överens om vår nya IT-väska tex. En Pippi-väska. Ett fynd på en barn-loppis för 25kr. Väskan är grym! Vi får plats med alla Ipad, laddare och telefoner, när vi ska åka på utflykt. Den kanske inte klär Kung Loyer direkt, så vi tvingar Lilla Seniorita att bära den.Tydligen jätte-tung...😁
 
 Men något som vi INTE var överens om häromdagen, var en Michael Jackson-låt. Smooth Criminal. (Sjung gärna lite på den. Få liksom in takten, rytmen och framför allt texten). Prins Loyer älskar Michael Jackson. Han har dansat mycket till den här låten så den har gått varm här hemma. (Har ni fått in låten lite på hjärnan? Bra ✌🏻️)
 
 Vi har nämligen skrattar GOTT åt Lilla Seniorita. Hennes version av låten är: Annie Bonkie. Så häromdagen när vi började sjunga på den, sjöng jag högst av alla. Inte Annie Bonkie, utan "Annie are you walking". Kung Loyer höll på att skratta ihjäl sig. Han undrade vad jag sjöng egentligen: Mellan skrattanfallen översatte Kung Loyer låten: In the bedroom, ska du GÅÅÅ nu Annie? (Hahaha. Jätte-kul... Inte!) 
 
 Jag blev rätt sur, jag har ju sjungit så typ jämt! Ville verkligen inte ge mig riktigt, så jag frågade Kung Loyer:VAD sjunger du då? Kung Loyer svarar: "Are you awake Annie". Så klart kontrade jag med: In the bedroom, är du vaken Annie🎶. 
 
 Höll på att bli storbråk! Men så kom vi på: IT-väskan. IT-väskan är familjen Loyers bibel. Så vi letade upp texten på en Ipad. Tänk nu på att vi SKRATTAT åt Lilla Seniorita sedan hon lärde sig sjunga. Med kärlek i skrattet så klart. (Vill även upplysa om att det INTE var kärlek när Kung Loyer skrattade åt min lilla "Annie-walking" översättning...)
 
 Men skrattar bästa som skrattar sist. Ska tydligen vara: ANNIE ARE YOU OK... 
 
 Varför vill man nu då basunera ut sin "dumhet" tänker ni? Jo, ser ni, det finns nämligen FLER av oss! (Hmmm "Brosan" utan att nämna några namn). Så alla ni som sjunger, walking, awake, eller Bonkie, tänk på vart ni hörde det FÖRST. Det är "Annie are you ok" och ingenting annat som gäller.😉
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar.




En spade är en spade!...

1 Läs mer >>
 Lilla Seniorita på sin första handbollsträning. Bara dör vad hon är söt!
  Det är inte direkt en "sportexpert" till mamma hon har, så Lilla Seniorita får gå in helt förutsättningslöst. Heder till dessa fantastiska människor som är tränare! 

 Dessutom har Lilla Seniorita lärt sig "blinka" med ena ögat. Fungerar perfekt när hon drar upp ena kinden... 😉

  All kärlek! 





Vår stjärna!

0 Läs mer >>
 Det har varit en hel del snack på mig om min bilkörning på sistone. Jag vet, lite tröttsamt. Hade inte tänkt att älta det något mer. Hur mycket mer kan ske liksom? 
 
 Men så KLART var inte sista ordet sagt... Lilla Seniorita och jag åkte iväg igår för att hälsa på "Skam den som ger sig" och hennes dotter. Lilla Seniorita var INTE jätte glad över att behöva åka därifrån. (Med inte jätte glad, menas STORA TÅRAR). Lätt att parkera med en skrikande unge i bilen... Inte så va, så har skickade in Lilla Seniorita i förväg för att i lugn och ro ställa bilen där den skulle vara i carporten. 
 
 Det som jag trodde var fri lejd (bred parkering UTAN en grannbil som störde), blev sekunden efter motsatsen. Grann-bilen körde som rally-Kalle och sladdade in på sin parkering. 
 
 I alla fall. Jag nickade som hälsning med ett ansträngt leende. Äntligen var kusten klar. Igen. Så jag kör fram, tittar i backspeglarna och ser en GALNING komma springandes med armarna högt över huvudet. Viftandes som bara den. Det är ingen mindre än grann-bilens ägare som kom springandes. Andfådd. Flåsandes knackade han på rutan. Blev svin-rädd! Trodde jag kört över någons katt eller något. Så jag vågade bara veva ner rutan några centimeter. 
 
 Det var ingen katt jag hade kört över. Ingens fot heller. Grann-bilens ägare undrade om han skulle köra UT sin bil igen... Mitt svar blev: Öööhhh va? Varpå grann-bilens ägare svarar: Ja, din man har berättat hur jobbigt du tycker det är att parkera. Tänker att du kanske vill att jag kör ut bilen igen? Om det skulle bli lättare för dig?
 
 Tror att mitt leende hade stelnat. Väste ut något i stil med att jag faktiskt har lärt mig, men tack så j-val mycket. (Svordomen är efterkonstruerad).  
 
 Omgång nummer 2. Väntade tills jag var själv igen och började parkera.
 
 Här kan man TRO att historien slutar, men neeeej. Kung Loyer som gått ut i trappan för att ta emot Lilla Seniorita, möter också grann-bilens ägare som så klart berättar om samtalet med mig. Sedan står både grann-bilens ägare och Kung Loyer och LYSSNAR när jag parkerar. Ööööööön, ööööön, öööööön, öööööön. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. (Säkert 10 gånger). Mitt pinsammaste! Å där hade jag varit tuff och sagt att jag lärt mig! 
 
 Nästa gång ska jag banne mig svälja min stolthet, hoppa ut bilen och be grann-bilens ägare att parkera själv. Om det blir någon nästa gång eller om jag ska åka buss i evighters evigheter! 
 
 Annars börjar projekt "bygga-rum" gå mot sitt slut här hemma. Lilla Seniorita bossar runt med Kung Loyer. Sitter och ritar upp instruktioner som Kung Loyer ska förhålla sig till, om hur han ska göra och hur inredningen ska se ut. Prins Loyer rena motsatsen. Hans fokus är mer att vara glad över att slippa dela rum med Lilla Seniorita...
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 


 

Slut-tjatat, men jag ...