0 Läs mer >>

Jag HATAR fåglar. Dom både skrämmer och äcklar mig. Jag vet, ett hårt ord med ja, dom äcklar mig.

Igår åkte jag, Lilla Seniorita och Baronessan till en sjö och skulle bygga sandslott. Kul idé eller hur? OM DET HADE GÅTT ATT GENOMFÖRA JA!

Det var fullt, fullt med jäkla fåglar på hela stranden. Kanadagäss och ank-jävlar! Dessutom låg det fågelbajs överallt typ. Så vi tänkte att vi skrämmer bort dom. Eller hur? Hur svårt ska det vara? Det var... OMÖJLIGT! Eftersom folk (idioter) matar fågel-kräken, så var dom inte ett dugg rädda för oss. Nej, nej! Jag föreslog (på riktigt och FÖRLÅT för att jag är en sådan dålig människa) att vi skulle kasta stenar på dom. Baronessan och Lilla Seniorita blev förfärade! Baronessan, för att jag ens föreslog det och Lilla Seniorita för att jag tänkte använda, citat: hennes fiiiina vita stenar! Hon erbjöd sig att hämta andra stenar. (Det är min dotter det.... 😬) Det blev inga stenar kastade vill jag dock förtydliga. 

Det slutade ändå med att vi fick FLY, hals över huvud till en strand 500 meter bort. Där fanns inte några fåglar, men inte heller någon bra "bygga sandslotts-sand"! Lilla Seniorita och Baronessan hade inget annat val än att bada. Det var svinkallt!

JAG skyller på fåglarna eller på alla puckon som matar dom! (Det kan hända att Baronessans föräldrar tänker annorlunda när Baronessan får lunginflammation av kylan...)

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

 

Tjejerna hittade ett hjärta. I en stor träbit som låg i vattnet. Ni kan behöva vända på vinden för att se samma sak... Mamma fotograf i sitt esse.

 

Hur tänker folk?

0 Läs mer >>

Kung Loyer förtjänar sitt namn. Han är Kung. Satt i soffan och HJÄLPTE fram Chile till en seger inatt. Prins Loyer kämpade sig också upp. Rätt nöjda grabbar här hemma idag.

Grattis Chile! Kung Loyer med krona:

Förtjänar sitt namn

0 Läs mer >>
 Nu har det gått för långt! Kung Loyer och Prins Loyer ska gå upp MITT i natten för att se på fotboll. Chile som spelar. Säger jag något om det? Nej! Inga problem. Inga problem alls. Gå upp mitt i natten ni känner för det. 
 
Inte heller säger jag heller något om att de går och lägger sig kl 20:00 för att de ska vara pigga och laddade. Klart att de får lägga sig. Jag är inte den som är den. Gjorde DÄREMOT upp storartade planer, vid nattningen av Prins Loyer och Lilla Seniorita, om hur jag skulle breda ut mig i soffan och se på precis vad jag ville på tv:n. Hur jag hade ALLA kuddar själv och hur jag skulle byta kanal mellan alla romantiska filmer som bara fanns. Sappa runt som en galning. Ni vet sådant som man gör när man är själv. 
 
 Så smög jag ut från barnen rum efter att ha läst saga. Tyst och försiktigt för att inte väcka Kung Loyer. Som en liten mus nerför trappan. Å det är nu jag upptäckte det! Problemet! Det jag verkligen säger något om! Förstod genast varför Kung Loyer somnat som en stock... Han var nöjd och glad. Han hade nämligen förberett inför matchen ser ni. Soffan var FULL utav Chile-tröjor! För att inte tala om flaggan på bordet! Gud nåde den som skrynklar till detta.... Finns ju inte en endaste Mi Loyer i hela världen som vågar sig på det där. Så nu sitter jag, i FOTÖLJEN! Utan kuddar. (För det är bara jag som får plats). Jätte mysigt...  
 
 Kan inte koncentrera mig på alla mina romantiska filmer heller, när det ryker ur öronen. Planerar hämnden....   Visst måste de rea ut Sverige-tröjor nu när vi liksom inte spelar i EM mer? Ska köpa ett gäng och lägga dom i...  Hmmm. Ja, vart svider det mest? Bilen! Ja, bilen! Så får det bli. Eller bag in boxen. Får nog tänka lite till på den...
 
 Heja Chile i alla fall. Hoppas att ni vinner. 🇨🇱
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 

På riktigt?

0 Läs mer >>

Trevlig midsommar? Verkligen? På riktigt? Asså jag VET inte längre...

Familjen Loyer bor, som ni vet, på landet. Det finns liksom kossor omkring och ängar och åkrar. Å det finns djur. Äckliga flugor och myggor och annat bös som man på något sätt måste förhålla sig till. Så jag skulle inte vilja säga att vi på något sätt är OVANA vid djur. Nej, nej. Dom finns där och kommer dom för nära slår vi till. Med flugsmällare och med tidningar. Jätte-vana är vi. Trodde vi i alla fall...

 Tills vi nu firade midsommar i SKOGEN! Jag har ALDRIG, ALDRIG varit med om så mycket mygg i hela mitt liv. Eller getingar! Getingarna älskar Lilla Seniorita. Lilla Seniorita HATAR getingarna. Det har blivit så illa att hon hellre sitter INNE för att slippa dom. Så Lilla Seniorita spenderade midsommar i källaren. JÄTTE trevligt.... 

 Själv har Prins Loyer, Kung Loyer och jag blivit attackerade av myggor. I miljontals! En konstant svärm. Bbzzzzzz! Som tortyr! Kommer inte ens ihåg alla synder och bekännelser som ploppade ur mig igår. Så illa var det. Jätte trevlig midsommar...

 För att inte tala om när vi gick och la oss och alla "Fantom-mygg" härjade! Fantom-mygg ska jag minsann tala om vad det är. Ni vet folk som blir av med armar eller ben och fortfarande känner smärta där armen eller benet skulle ha suttit? Fantom-smärta kallar man det.  PRECIS så var det med myggen. Fastän det inte fanns en endaste mygga i sovrummet, inbillade man sig fortfarande att dom var på hela kroppen. Såg säkert helt normalt ut när vi låg och viftade i luften när vi skulle sova. Jätte trevlig midsommar...

 Vi stannar kvar lite runt det här med sovandet. Kung Loyer snarkar. Drar stockar. Låter som ett sågverk. Skit-jobbigt helt enkelt. Vissa få gånger, som han inte vet om, har jag kanske blivit lite galen av snarkadet och kanske, kanske lagt en kudde rätt hårt över ansiktet, eller hållt för näsan. Sådant som man inte får erkänna högt för då kan man åka dit för mordförsök. (Så OBS att jag skrev kanske...). I alla fall, jag vill ju inte åka dit för MORD. Mygg och snarkning. Dålig kombo. Så jag var förutseende. Kung Loyer fick under midsommarsaftons natt sova... I en garderob! En av mina bättre idéer. Faktiskt. "Garderoben" är stort som ett rum och har fönster. Men tror ni att Kung Loyer var tacksam? Nej, inte direkt! Å inte Lilla Seniorita och Prins Loyer heller. De tyckte såååå synd om Kung Loyer som fick sova i en garderob. Förklarade lugnt och sakligt att det är för att pappa snarkar. Demonstrerade tom hur högt det faktiskt låter. Prins Loyer tyckte att jag var den sämsta mamman i världen. Lilla Seniorita tänkte nog inte så mycket på själva garderoben. Hon fastnade vid snarkningarna och fick något slags ticks att hon bara MÅSTE snarka som pappa. Så hon låg vaken i en timme och låtsades snarka och lät som en liten kulting, innan hon kom till ro....😡

 Kung Loyer tyckte också att jag var världens sämsta fru som körde in honom i skrubben. Tänkte, i mitt stilla sinne, att han ska vara glad. Men det kunde jag ju inte säga högt UTAN att ha förklarat "kanske kudd-insidenten"... 😬 Så det blev ingen trevlig midsommar för Kung Loyer heller. Vi satsar på 2017. Då har säkert alla mygg och getingar dött....

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Kul att träffa kusinerna i alla fall. Alla engagerade sig och plockade blommor. (Även om Lilla Seniorita inte ser jätte glad ut, men hon är rädd för getingar och arg för att vi tvingade upp henne från källaren). 


Prins Loyer fick lite hjälp på traven kan man säga😀






  


Trevlig midsommar?

1 Läs mer >>
 Sen Kung Loyer bröt handleden, har hushållsarbetet här hemma fått delas upp en aning. Kung Loyer har fått göra allt, själv, med den hela handen. Inte helt utan gnäll. Får fortfarande höra hur jag "tvingade" honom att fickparkera dagen efter han hade fått gips och grät av smärta... Min story är helt annorlunda. (Jag körde). Vi hade ett par alternativ, 1 ta bussen ( gick ju knappast med en man som ojade ihjäl sig, så det kanske inte var ett alternativ egentligen), 2, parkera på en plats lite längre bort (två mil), eller alternativ 3, riskera att repa nya bilen. Kung Loyer valde att parkera med en hand, helt på eget bevåg. I alla fall, i den andan har det liksom fortsatt även när det nu gäller hushållssysslor....( Buuu, buuu, liiiip, liiiip,ont, oooooont! )
 
 Som den snälla fru jag är, fick Kung Loyer lite andrum denna helgen. Han fick paus helt enkelt från allt skrubbande och fejande...  Sovmorgon och hela konkarongen.
 
 Det enda, endast jag dock bad både Kung Loyer och Prins Loyer om, var att hålla reda på en plåt med bullar. Lilla Seniorita och jag skulle nämligen åka upp till föräldrarna med första kransen som var färdig. Tidssparande och effektivt. Jätte effektivt.... Kung Loyer och Prins Loyer BRÄNDE bullarna. Inte lite lätt typ: vi skrapar bort det. Nej, nej. Till svarta oigenkännliga små klumpar! 
 
 När väl Lilla Seniorita och jag kom hem igen och tagit oss igenom röken i lägenheter, hittade vi två, mycket skamsna, Loyers i soffan som slängde sig runt våra halsar och bad om förlåtelse. Stinkandes brända bullar.... Nu var det inget gnäll längre minsann. Kung Loyer erbjöd sig att göra en ny deg. (Hade varit spännande att se honom baka bullar med EN hand...) Men både Lilla Seniorita och jag tackade nej. Vi får ha en innestående tänker jag. Motarbetas det något i framtiden kommer vi bara harkla eller hosta ur oss: brända bullar, så tror jag att det löser sig. Lätt! 
 
 Ta hand om er mina vänner. All kärlek och kramar. 
 
 


 
 

Brända bullar!

1 Läs mer >>
 Jag är full av fördomar. Vill gärna tänka att nej, nej, inga fördomar här inte men det är bara att lägga sig platt och erkänna. Fördomarna kryllar i denna kröpp (kropp på västgöterska). 
 
 För 2 år sedan när jag var ung och bodde i Norge (kan vara aktuellt med en nolla bakom två:an om vi ska vara noga med detaljer), så blev jag lurad. Ni läste rätt. LURAD! Så grundlurad har jag aldrig känt mig varken förr eller senare. Det stod en dam utanför ett köpcentrum och var helt hysterisk. Hon behövde pengar till bussen så hon skulle kunna kommma hem: Snälla människor, snälla hjälp mig med 20kr till bussen lät det. Jag har tappat min plånbok! (Grät gjorde hon säkert oxå). Jag blev förfärad. Stackars tant! Så jag plockade fram en slant, 20kr, och gav damen. Har ofta tänkt på händelsen i efterhand, för när hon väl fick 20kr, så kostade tydligen biljetten 30kr helt plötsligt.... Men, men. Inget jag reflekterade på plats. Fram med en tia till och lyckönskningar om att hon skulle komma sig hem tryggt och fint. (Tror inte ens damen hörde det sista). 
 
 Visst känns det FINT i kroppen när man hjälpt någon? Man känner sig tillfreds och glad för att man kunde hjälpa till. Precis den känslan hade jag under hela min tur i köpcentrumet. Tills jag kom ut igen OCH KÄRRING-JÄVELN stod KVAR och körde SAMMA harang fortfarande! Hon hade inte åkt hem. Hon kom inte ens IHÅG att hon hade fått pengar av mig en halvtimme innan utan försökte IGEN. Så jag fick plocka fram plånboken ytterligare en gång... Nej, skoja bara. Jag blev skitsur! 
 
 Den här händelsen har satt sina spår. Idag kom det nämligen fram ytterligare en tok-tant (mina fördomar). Hon bad om ursäkt för att hon kom fram och förutspådde redan här att jag skulle tycka att hon var lite galen. Det förvånade mig HUR mycket hjärnan hinner tänka på en liten, liten stund! Tankegången gick så här: Hon är inte full, inte otrevlig, luktar inte äckligt, ser inte så stark ut att hon skulle kunna bånka ner mig, Vad vill hon? Hon måste vara med i en sekt och nu vill hon värva mig. Eller? Nej, hon måste var tjuv! Tjuv är hon säkert! Håll hårt i väskan för bövelen! 
 
 Tok-tanten fortsatte: Jag har hittat ett par jätte-fina byxor på rean och jag saknar 10kr för att kunna köpa dom. Har du möjligtvis en tia som jag kan få? 
 
 Mina tankar fortsatte. Som två röster. (Vem är Tok-tant nu egentligen kan man undra...)
 
 Röst 1 inne i huvudet: Hon kanske inte är en tjuv, hon kanske bara väldigt gärna vill passa på att köpa de där byxorna. 
 
 Röst 2, oxå den inne i huvudet: Hon kommer stjäla din plånbok. TA INTE UPP PENGEN! Gör det INTE. Nej sa jag! Säg neeeej. 
 
Röst 3, den som faktiskt hoppar ur munnen: Klart att jag kan hjälpa dig med en tia. (Så himla käck jämt att jag dör!)
 
 Det slutade i alla fall med att jag backar två steg, tar upp plånboken som jag nödhåller, tar skitfort fram 10kr, ner med plånboken, stänger blixtlåset och tar sedan BÅDA händerna om handväska och drar upp väskan i brösthöjd (varför jag nu gjorde det)  medans Tok-tanten kastar sig runt halsen på mig och säger tack. 
 
 Skyndar mig vidare, kollar hundra gånger om plånboken ligger kvar och så att jag inte är förföljd. Med tanke på att plånboken enbart innehöll den 10:an i kontanter, så förstår jag PRECIS varför jag betedde mig helt paranoid. INTE!  
 
 Men känslan av att ha blivit LURAD sitter kvar. Jag VILL tro att Tok-tanten helt enkelt köpte sina byxor, men ändå är ful-tankarna där och gnager och undrar om Tok-tanten hade det som strategi och körde samma story till många andra. Fy för fördomar säger jag bara! 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

 (Två söta tokstollar på Prins Loyers avslutning😀) 
 














 
 
 

Dessa fördomar!

0 Läs mer >>
 Heja Sverige!
 
 Kung Loyer citat (censurerat): 
 
 * Pang (slår i bordet så hela familjen hoppar högt), in med Guidetti för piiiiiiip! 
 * För piiiiip Zlatan! Offside tre gånger! 
 * Stör mig inte (kuddar kastas omkring) (Nu har man dom inte bakom ryggen eller som handstöd minsann). 
 * Piiip, piiiip, piiiip! Vilket piiiip långsamt speeeeel! 
 * Kan du vara TYST tror duuuu? ("Du" är jag...) 
 * In med Guidetti har jag saaaagt! (Som om någon hör Kung Loyer). 
 * Gött är det! Äntligen tar dom in Guidetti! ( Någon måste ha hört honom....)
 * Ooohhhh Isakssom vad gööööör döööööö. (På ren göteborgska...) Piiiip!! 
 * UT med Batra (en av dom riktiga kommentatorerna) och IN med Loyer för i piiiiip! 
* Hyyyyyyscccchhhhhh! 
 * MÅÅÅL!!!!!!!!
 
 Mi Loyer citat:
 
 * Prins Loyer, älskling, du kanske ska gå ut och se om du hittar några kompisar. Pappa är liiiite upprörd för tillfället....
* Höm, höm, höm. Zlatan gör INTE några fel ska jag få be att tala om! 
* Men tränar Lagerbäck, Irland? Trodde det var Island! ( Väldigt lika bara tydligen fick jag veta med en svart, intensiv blick...) 
* Var är Henke Larsson? Tycker att han är grym. ( I HELSINGBORG fick jag argt till svar).  
* Joooohn Guidetti tatatatatatata. (Tror det var här jag fick höra hyyyyyyscccch). 
* Ursäkta mig, MEN är det inte "Games of Throne" idag? (Baaaam, där fick jag en KUDDE i huvudet? Fattade ingenting). 
 
 1-1 blev det i alla fall och Kung Loyer får stå för slut-citat: Jag håller med "luggen"....(Oxå en kommentator på tv😀) 
 
 Tror att Kung Loyer åker hemifrån vid nästa match. Bara en känsla. Men jag kan ha fel...
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar! 
 
 (Å DÄR åkte han...)
 
 




 

Hobby-kommentatorn......

1 Läs mer >>
 Nu är det högt vatten här hemma! Inte på riktigt och som i massor utav vatten så Kung Loyers gips LÖSES upp till ingenting och försvinner och saker här hemma kan bli som vanligt igen! Nej, nej. Sådan tur har vi inte. Familjen otursförföljd har för ovanlighetens skull (inte) lite meningsskiljaktigheter kan man säga. 
 
 Med risk för att låta som den onda, så tror jag att Kung Loyer försöker dra nytta utav sin brutna handled. Inte han inte, tänker ni nu, men JO det är just vad jag tror det! Igår började nämligen storbråket. Om KUDDAR. 
 
 Tydligen så måste man ha dom BÄSTA soffkuddarna, bakom ryggen, när man VARJE kväll ligger på BÄSTA platsen i soffan för att det är så synd om en när man har gips.... Jag har bitit ihop och tänkt att jaja, stackaren.  Tills igår! Då gick Kung Loyer över gränsen. Big time! Han TOG även de två näst bästa kuddarna. Helt fräckt! En kudde placerade han under knät och den andra skulle armen vila på. Minsann. Sen "låg han så bra så om jag kanske kunde hämta lite vatten till honom? Tjopp, tjopp iväg med dig lilla PIGA". (Kunde han lika gärna ha sagt). 
 
 Tänkte att nej, detta är INTE värt att börja bråka över, så jag försökte lite försiktigt med kvinnlig list: Å vad skönt det hade varit att ha en kudde. Lite ont i nacken har jag nog allt när jag får sitta här lite obekvämt. 
 
 Kung Loyer höll med. Å vad skönt det var med kuddar. Rörandes endast fingret på tv-kontrollen...
 
 Det här med smidighet verkade inte fungera. Så jag fortsatte med sur-metoden. I en timme. Nu så, borde han fatta att jag minsann oxå behöver en kudde! 
 
 Det var knappt att Kung Loyer märkte att jag blev tyst! Det var nästan så han NJÖT av tystnaden, men så kan det väl INTE ha varit... Eller hur? 
 
 Tillslut klickade det och ja bara gapade rakt ut: Ge mig oxå en kuuuudde!!!!! Kung Loyer verkade uppriktigt förvånand. Tydligen så kunde jag bara ha frågat... Faaaaast eftersom jag skrek, så tyckte han att jag var såååå otrevlig. Å faktiskt, hans hand behövde ha en KUDDE! Fick sansat mig och väste fram med sammanbitna tänder: DET är FEL hand som ligger på tronen! (Det var den friska handen som låg där så fint). 
 
 Kung Loyer verkar nu ha tillbringat dagen med att ha GÖMT alla kuddar för hittar jag inte en enda. Kommer väl fram lagom till tv:n ikväll.... Hmfr! 
 
 Helgen var varm och skön i alla fall, så jag hoppas att det har mildrat min kommande nackspärr😜
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
_________________________________
 Pettson och Findus:



 Lilla Seniorita i djupa diskussioner med farfar:
 
 




Hoppetossa:

 

Prins Loyer. ( Aaaahhhaaaa det stod ju redan.)





 
 
 
 
 

Bara så manligt!

0 Läs mer >>
 Miriam Bryant är bara så bäst. Roligt och rätt skrivet. Gäller att ta tillvara på livet och möjligheter som ges. Inspirerande!

All kärlek och kramar. 

(Stulit direkt från Facebook). 



Dagens bästa!

0 Läs mer >>
Det där vanliga ni vet, cykla på höger sida och led cykeln över vägen blablabla. (Visst kan man blir sjukt TRÖTT på att höra sin egna röst ibland).

 Förra året tog Prins Loyer det är med hyfs i trafiken, ett steg längre. Han började att TACKA när bilar stannade och släppte förbi oss. Mycket artigt. Mycket stolt mamma. Tills en dag, då det som inte fick inträffa, hände... 

 Det var en mulen dag på väg till skolan. Regnet hängde lite i luften. Rätt tidigt på morgonen. Nästan framme vid skolan stannade vi till framför en bilväg och det kom en bil. Föraren saktade ner, jag tackade och Lilla Seniorita brydde sig inte nämnvärt om någonting där hon vinglade fram och tillbaka över cykelbanan. (Mötande trafiks mardröm). 

 Prins Loyer valde då, som den fina kille han är, att oxå tacka. MED LÅNGFINGRET! Inte för att han på något sätt var arg eller sur, utan det långa "fula-ordet" fingret bara kom fram av misstag. 

 Prins Loyer blev HELT förfärad, stannar mitt i vägen, håller för munnen och spärrar upp ögonen. VAD var det han precis gjorde? 

 Själv blev jag rädd att det skulle sitta en surgubbe i bilen, så jag skrek till Prins Loyer: Cykla! Cykla SNAAAABBT som vinden! 

Å Prins Loyer cyklade. Fort som bara den samtidigt som han skrek: Föööörlååååt! Med bilen efter sig! (Nej. Efterkonstruktion det sista, men visst hade det blivit en mer spännande historia😀. )

 Jag hade av en slump glömt denna lilla "händelse". Tills imorse. Då Prins Loyer INTE tackar en bilist när vi blev förbisläppta. Prins Loyer sa: Mamma jag vågar inte tacka längre. TÄNK om det långa "fula-ordet" fingret bara åker upp igen. 

 Stackars, stackars min lilla älskling.

 Började oxå fundera på HUR han lärt sig ett sådant tecken från början? Måste vara skolan kom jag fram till. För det kan inte vara när hans mamma (jag) gjorde tecknet åt en äcklig, vårtig häxa (var hon säkert även om jag inte såg så noga) till busschaufför som körde ifrån oss. MITT framför näsa. (Ja, jag VET. Omoget). Då fick jag minsann en utskällning av Prins Loyer som heter duga. Skämdes som en hund. Drog till med att jag använt fel finger... (Ännu mognare. Vågar inte ens stå för mina handlingar. Typ). 

 Hade mitt "visa finger", inträffat INNAN Prins Loyers "visa finger" hade man kunnat tänka att äpplet faller inte långt från trädet. MEN nu inträffade min lilla företeelse EFTER att Prins Loyer, klampat i klaveret. Därför skyller jag på barnen i skolan och deras större syskon som lärt alla barnen den där "smörjan". 

Japp, så måste det vara. Frågor på det? Inga? Bra där! 

 Vill dessutom tillägga att det är OTROLIGT populärt hos både Prins Loyer och Lilla Seniorita att säga "fack" här hemma. På svenska. Fack, fack, fack. Alltid "på svenska" som dom uttrycker det. Gärna i affärer och där det är mycket folk. Så nu har jag förbjudit ordet. Bannlyst. Jobbigt bara när dom ska lägga något i sina fack i skolan och säger: Var ska jag lägga det mamma? Där säger jag och dom vet PRECIS vart men fortsätter att pressa mig tills jag säger det... Sen måste dom så klart upprepa: Mamma nuuu sa duuu faaaaack! (Å det är INTE ett ord jag använder på engelska. Lovar!) Värsta mogna familjen... 😬

Trevlig helg mina vänner. Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

En väluppfostrad drän...

0 Läs mer >>
Jag SKÄMS ihjäl. Ibland är jag bara för pinsam. Alldeles för impulsiv. Sen har jag väldigt svårt att rätta till mina infall och rädda upp situationen. 

 Läste klart Martina Haags bok igår: Det är något som inte stämmer". Väldigt känslofylld och berörande. Så när jag väl satt där med stängd bord, i värmen på balkongen och solen som sakta började gå ner, kände jag att jag måste ta ett kort. Eftersom jag inte är bäst i världen på att fotografera, blir alltid lyckan stor när jag väl lyckas att få till ett fint kort. 

 Räcker det där? Nej. Då ska jag SKICKA min bild som fått ett "gudomligt" ljus över sig, till författaren.... På instagram. I typ "chatten" eller vad man kan säga. Å skriver, fylld av känslor: Fint ljus på en fin bok. Den berörde. Tack".  

 Detta var igårkväll. Har hunnit ångra mig 100ggr om! Värsta stalkern! Asså det är ju inte så att hon får en hunk i lämplig ålder efter sig. Nej, hon får en medelålders morsa från landet! 

 Har försökt radera mitt inlägg. Men det tekniska geniet (jag) fattar inte hur hon ska göra. För jag tänker att kanske, kanske har inte Martina Haag sett det och kanske, kanske kan jag ha mitt anseende kvar. OM JAG NU FÅTT TILL ATT RADERA DET! Kan ju inte fråga Kung Loyer heller. Han kommer ju tro att jag tappat det helt. Skicka en bild till någon och skriva meddelandet som om det var värsta kompisen... Jag känner ju liksom inte ens den stackars människan. Jag dööööör vad pinsamt!  Där dog jag. 

 Men det var en fin bild iaf 😀

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 




Stalker...