0 Läs mer >>
 Det har nog aldrig blivit så mycket rabalder över något som jag skrivit som JUST igår. Telefonen gick varm och jag har tydligen startat ryckten. Dags för dementi gott folk. 
 
  Jag har ljugit. Eller ljugit och ljugit. Jag använde min kvinnliga list. Ni vet den där jätte skråman på bilen som vi inte gärna pratar högt om? Kung Loyer pratar inte heller om den. Han har nämligen inte pratat med mig ALLS sen det hände. Men eftersom det då och då HÄNDER att han faktiskt läser vad jag skriver, så drog jag igår till med en osanning. Jag skrev att jag hade fått fortkörningsböter på 2000kr. När Kung Loyer, vid frukostbordet, råkade läsa just detta, satte han kaffet i halsen och lät exakt så här: VA! HAR DU FÅTT BÖÖTER NU OXÅ! 
 Trodde att han skulle få en hjärtattack. Så jag berättade snabbt att jag skojade och vilken reaktion tror ni då att jag fick? Jo lättnad! Kung Loyer andades ut och så hade jag liksom slätat ut hela med den där, hmmmm,  "bucklan-grejen". Sa jag kvinnlig list?
 
 Men som det gamla ordspråket säger: blir en glad, blir en annan mindre glad.... Berättade ju även, i samma inlägg, om en liten söt-nöt som ville att bebisen i sin mammas mage skulle heta Moster. Det är definitivt INGEN bebis i min mage och inte i min systers mage heller som jag tydligen har fått hela "Lilla Avenyn" i Götene att tro. Då det är min BROR som bor på den gatan, kan man säga att det var han som blev mindre glad.... Eller som han uttryckte det: VARFÖR SKA JAG FÅ LÄSA PÅ DIN BLOGG ATT JAG SKA BLI MOORBROR!!!??!! VA? VA! SÄÄG DÅ! (Med väldigt stora bokstäver). 
 
 Det är Tia Stums SYSTER, Fina-Lina, och ingen annan, som ska få ett litet mirakel till. Lycka❤️
 
 Det var verkligen ingen bra dag igår alltså... Som grädden på moset sågade Prins Loyer, Lilla Seniorita och Kusin-grisen min mat. Totalt. Igen! Men smart som jag själv tyckte att jag var, hade jag minsann gjort två rätter. Bara det att dom dissade även den andra rätten...Slutade med att alla barn åt mackor och att Kung Loyer blev ooooootroligt mätt. (Efter det gick jag och grävde ner mig). 
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
 
 


 

Ett herrans liv!

0 Läs mer >>
 Känslan när man kör bil i mörker och lyssnar på musik riktigt högt. Det är så sjuuukt lätt att att trampa extra på gaspedalen och känna frihet. Som om man är i en annan värld. Helt underbart! Verkade dock inte polisen tycka. Fick en present på 2000kr. INTE lika underbart efteråt...
 
 Känslan när man träffar en liten goding som snart ska bli storebror och har EN stor idol I hela världen. När den blivande store-brodern får frågan vad han tycker att bäbisen ska heta och han svarar att han vill att den ska ha samma namn som sin idol: MOSTER. Mitt hjärta svämmade över av gullighet! 
 
 Eller för att inte tala om känslan man får när man TROR att man kan klippa hår och ger sig på sin sons (Prins Loyers) kalufs. Känslan när det stackars ungen ser ut som en SVAMP efteråt och får gå på ett kompis-kalas utklädd till Karl-Johan. (OBS att det INTE var maskerad...) Tack gode Gud för mössor! 
 
 Känslan som Kung Loyer senare samma dag fick när han tog med sig sin stackars son till frisören (för att hans mamma skämdes ihjäl och inte vågade gå med) och frisören RAKAR Prins Loyer på sidorna! (Blev finare än svamp-frisyren). Kan bara tänka mig FRISÖRENS känsla när Kung Loyer frågar med hög röst: What are you dooooing man! ( Var EXAKT den frågan jag oxå fick ett par timmar tidigare... Fast inte "man" då). 
 
 För att inte tala om känslan när man SJÄLV måste plocka upp alla Lilla Senioritas dockor som hon lovat "att städa upp senare", men glömt av och åkt till kusin-grisarna för att sova över. Glömmer hon verkligen eller "glömmer" hon undrar jag! 
 
 Eller känslan av att faktiskt kunna njuta utav en sovmorgon och en latte i lugn och ro och veta att solen kommer att dyka upp senare. I dubbel bemärkelse. I form av den på himlen och Prins Loyer och Lilla Seniorita. 
 
 Livet är fullt av blandade känslor. All kärlek och kramar. 
 




 
 
 
 

Blandade känslor

0 Läs mer >>
 I helgen skulle det "teamas" och "lanas" och hållas på. Fattade ingenting. Så jag fick förklarat för mig. Sitter man med två ipads, vid sidan av varandra, och kopplar upp sig på samma spel, så "teamar" man tydligen. Dricker man samtidigt Cola och äter chips till, så "lanar" man. Fattar fortfarande ingenting.... I alla fall. 
 
 Kung Loyer hade förbetett ipaden. Tanken var att Prins Loyer och Kusin Grisen bara kunde börja. Men något var fel och det fungerade inte. Prins Loyer höll på att svimma. Han blev helt utom sig av sorg. Så där hjärtskärande som bara ens barn kan bli och där mammorna känner att dom MÅSTE fixa till allt för att dom inte klarar av att se det hemska. (Kände denna mamman själv åtminstone). Mamman (jag då) fixade och trixade. BORT ALLTIHOP! Hela kopplingen försvann totalt... Det blev katastrof! Allt på grund av mitt pek-glada lilla finger som inte har en enda teknik-gen i sig så långt ögat når.... Hur tänkte jag där? 
 
 Hur som helst. Jag fick gå ner på mina bara knän och be om förlåtelse medans Prins Loyer stod och slog sitt huvud i väggen och grät högljutt att "han hade minsann ingen mamma mera".... Jag kunde inte ens "köpa" honom glad igen och DÅ är det illa... 
 
 När allt hopp var ute hände det något! In steppar Kusin Grisen. Som värsta hackers-ungen! Knappar in koder och grejer och tror ni inte att han fixade biffen? Prins Loyer kunde äntligen "Teama" och var lycklig igen.
 
 Nu väntar jag bara på räkningen från Kusin Grisen... Han hörde hur jag mutade Prins Loyer och då jag var uppe i en ansenlig summa, när jag försökte köpa mig loss från min lilla fadäs, KAN jag tänka mig att Kusin Grisen kommer salta fakturan rejält. BÄVAR! Tror dock inte Prins Loyer har förlåtit mig ännu. Han kallar mig fortfarande vid mitt förnamn....
 
 Lilla Seniorita är också sur. Hon gillar inte min musiksmak! Sen NÄR blev Lisa Ekdahl och Lars Winnerbäck omoderna undrar jag! Men VA! Vet inte NI heller vilka det är? Ojojoj! Vart är världen på väg😜
 
 Ta hand om er varandra. All kärlek och kramar. 




Pinsamt oteknisk....

0 Läs mer >>
 Asså jag kan hålla med om att jag nästan aldrig kör bil nu för tiden. För att upprätthålla lite av mina forna rallyförar-kvalitér, försöker jag ändå att köra på helgerna. Tydligen med skiftande resultat enligt en viss Kung Loyer...
 
 Ni vet när det är turbulent i ett flygplan och både stolar och passagerare skakar? PRECIS så satt Kung Loyer igår när han fint fick åka som medpassagerare. Varken Prins Loyer eller Lilla Seniorita reagerade så Kung Loyer måste skakat, av RÄDSLA. (Bara det gör ju en sjukt nervös när man kör). MEN jag försökte verkligen behålla mitt lugn och samarbeta väl i trafiken. Enligt mitt tycke. INTE enligt Kung Loyer... Mitt i en korsning, där det blev lite trafikstockning, började han VINKA fram bilar som jag hade stannat för. Jag brukar känna att samspelet fungerar ändå, men nej. I vår bil satt Kung Loyer och vinkade fram bilar som en tok. Märkbart stressad... 
 
 Jag fick helt enkelt dra till med den gammal klassikern: Är det DU eller JAG som kör? 
 
 Det lugnade ner sig ett par minuter. Kung Loyer försökte blunda. Men vid varje inbromsning var han tvungen att titta och dra andan. Så klart. Tricket med att blunda fungerade alltså INTE! Kung Loyer gav sig in på nästa. Idrotts-rabatten som vi har liggandes i bilen. Det fungerade. Kung Loyer blev distraherad ett litet tag och plötsligt, plötsligt var det som ett LUGN hade spridit sig i bilen. Kung Loyer hade ett stort leende på läpparna. Jag tänkte att nu, nu har han hittat en bra rabatt någonstans. Mycket riktigt. Kung Loyer hade hittat en kupong. PÅ KÖRLEKTIONER! 
 
 Kan ha blivit "lätt" irriterad (läs skitsur) vid tillfället. Men idag funderar jag på om jag faktiskt kan behöva ett par lektioner i alla fall. I parkering! Råkade nog nämligen, senare samma kväll, eventuell, kanske ha skrapat den stackars bilen på ena sidan. I carporten. Med en nervös PRINS Loyer den här gången....: "Mamma JAG guidar dig, så vi blir färdiga här någon gång".... (å ja, Prins Loyer är fortfarande bara är sju år...) 
 
 Har varken vågat kolla lacken ELLER berättat för Kung Loyer om den "lilla" incidenten så att säga. Tänker om jag ger mig ut på vägarna idag igen så kan jag säga att jag blev prejad av en annan bil. Som smet.
 
 Ta hand om er och kör försiktigt. All kärlek och kramar. 
 



Hur illa kan det vara...

1 Läs mer >>
 Min grej, på utflykt, brukar vara en stor och bred ståltermos. I ståltermosen får man ner massor utan korv. Praktiskt och smidigt men tydligen "jätte-tråkigt"...
 
 Igår åkte vi med "den andra familjen" på utflykt. Svinkallt fast solen stod högt på himlen. Lilla Seniorita ville åka hem efter 20 minuter. (Lika mycket friluftsmänniska som sin mamma... ) Men Tia Stum hade minsann lösningen. Hon hade varit inne på bensin-stationen och köpt ved. 15kg! (Blev orolig att hon skulle bosätta sig i skogen ett tag). Ved men INGEN tändvätska. Tändvätska är ju a och o vid grillning tänker jag. Eller en sådan där eldgaffel på el. (Fast det hade ju blivit lite svårt i urskogen). Nu gällde det att koppla på alla kunskaper som bara fanns om eld. Då vi befann oss långt från civilisationen fick vi inte in något internet heller. (Seriöst, hur klarade man sig förr i tiden?)
 
 Som TUR var hade både Tia Stum och Mi Loyer i sin ungdom varit med i scouterna. Kan låta otroligt och som ren lögn, men det är sant. Lovar. Kan dock inte minnas att man i MINA scouter täljde pinnar med en kökskniv, men det gjorde man tydligen hos Tia Stum....
 Men detta skulle ordnas lätt som en plätt om vi slog våra kloka huvuden ihop. I MITT huvud såg jag en eld som såg ut som ett indiantält. Tia Stum sågade idén. Skitfort. Det blev en stabil eld i form av en fyrkant. Hela gårdagens tidning knödde hon in under fyrkanten och så la vi (ja, VI, jag hjälpte faktiskt oxå till lite), stickor på tidningspappret. Döm om vår förvåning. Elden tog sig banne mig! 
 
 Det blev värme! Elden KAN ha åstakommit en hel del rök i samband med våran lilla brasa. Alla barn föll ihop i högar och hävdade att de var "rök-skadade" och att det sveeeeed i ögonen. Värsta gnället! Trodde inte på dom. Avfärdade det med "stadsbarn". Tills vi kom hem... Stinkandes som värsta lägret från stenåldern! 
 
 (Undrar dock om det fanns andra oroliga själar över den tunga röken som steg mot himlen. Typ brandbilarna vi mötte på hemvägen... )
 
Slutet gott, allting gott. Även de brända korvarna...😉







Tia Stum och Mi Loyer...

1 Läs mer >>
 Precis så känns det idag. Som om jag har blivit lämnad. Nej, det är INTE Kung Loyer som har lämnat mig fast det SKULLE kunna vara det. Han är tydligen och "valförbereder" i föreningen. På exakt SAMMA dag som det är en viktig match på tv som "man" bara MÅSTE se och som krockar med Glamour? Jag vet inte jag... (Luktar mygel lång väg om ni frågar mig). 
 
 Ni kommer förmodligen nu att ta mig för en galen-panna, men jag tror att det är Kung Loyers mormor (Gammel-Ita) som har lämnat mig. (Trots att hon har varit borta ett tag.) Drömde så starkt och verkligt om henne inatt. Gammel-Ita var så häftig. Min idol. Inte bara det att hon trotsade cancern vid ett flertal tillfällen. (För det gjorde hon). Alla läkare dömde ut henne. Släkten valfärdade (på riktigt) från Sverige i omgångar för att ta farväl, men hennes levnadskraft överträffade allt. (Har även hört att några chilenska såpor, hjälpte till lite på traven då hon ville se hur dom slutade:). En dag när inte ens hennes glädje till livet, kunde lösa det längre fick hon somna in. I en aktsam ålder, som sig bör. Det finns så mycket som gjorde henne speciell. Blir rörd bara jag tänker på det. 
 
 Jag tror, på riktigt, att det finns änglar på jorden. Gammel-Ita var en av dom. Så klok, extremt mån om sin familj och omhändertagande. För att inte säga rolig. Hon trodde, att om hon pratade väldigt tydligt och sakta med mig så skulle jag förstå henne. Som om spanska var grunden till alla språk.. Jag fattade "nada". (Oj, se där vad jag lärt mig;). Men i min dröm, inatt, förstod jag henne jätte tydligt. Gammel-Ita sa att hon varit här länge nog nu och att det var dags för henne att åka hem. Hennes döttrar skulle snart komma på besök (sant) och hon måste därför vara hemma och ta emot dom. För att inte tala om trädgården och sitt hus som hon bara måste titta till.
 
 Jag blev inte jätte-glad när hon sa hej då och känslan har suttit i hela dagen. En sorg och en slags rädsla för att vi ska "klara oss själva". Känner mig liksom ÖVERGIVEN! Är det nu man ska börja ta tabletter mot galenskap? (Känner själv att jag kanske behöver det... Lilla Seniorita ramlade precis ur sin säng, i detta nu, när jag sitter här och skriver om SPÖKEN. Brak sa det. Höll ju på att avlida av rädsla!) 
 
I alla fall, (svammel, svammel). VAD jag VILL ha sagt, är att jag är tacksam för att jag fick möjlighet att träffa Gammel-Ita när hon levde och så OTROLIGT glad att Prins Loyer och Lilla Seniorita har fått hennes gener. Så även, om hon nu har sagt hej då till mig, lever hon ändå kvar, genom mina barn. Och deras kusiner. Och sina egna barn. Och deras barn. (Ni fattar, listan kan göras lång). Länge till! ALL respekt, kärlek och vördnad till livet. Bra att få sig en påminnelse ibland. "Spöken" eller inte spöken.... (Boooo!)
 
 
 
 
 Bilden är stulen, rakt av, från El Sistemas bästa lärare! Ett vackert kort, på en vacker människa. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag har blivit lämnad...

1 Läs mer >>
Ibland är livet bara så bra. Sitter och solar, i lä, mot en vägg. Prins Loyer och Lilla Seniorita leker och är vänner. (Nästan hela tiden i alla fall). Det enda, om man får klaga lite grann, som fattas oss nu är Kung Loyer. Å en kaffe. Fick bara med oss varm chockad.... Sjukt orutinerat! 

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 













 

Skollov-bästa påhitte...

0 Läs mer >>
 Lilla Seniorita är så gullig så man svimmar. Hon går "all in" för Alla hjärtans dag" eller som hon säger, hjärtats dag. Lilla Seniituta har köpt en klänning med hjärtan på och bestämt (redan i förväg) vilka STRUMPOR hon ska ha som har hjärtan på sig.... Hennes mamma (jag) hade väl tänkt att vi tona ner dagen. Väldigt mycket. Finns inte ens chans nu.
 
 Min plan var nämligen söndagsmiddag. Kändes lagom. (Om det nu är någon som vågar sig hit när Prins Loyer haft en släng av feber). Lilla Seniorita uppfattade ordet söndagsmiddag som FEST och gick helt loss. (Låter jätte-likt. Verkligen...) Så igår satt vi i två timmar och gjorde pappers-hjärtan. Det skulle vara hjärtan, hängande i taket och även hjärtan med allas namn på bordet när vi dukade. För att inte tala om lekarna... (ja lekARNA). Nu tror jag ju att det blir ett manfall pga sjukdom, så jag fick begränsat det till en lek. Eller hur! "Hitta hjärtat". Tydligen inte bara att gömma ett hjärta som man ska hitta, utan man måste göra olika STATIONER för att få nya ledtrådar INNAN man nu hittar det där hjärtat. Är det någon mer än jag som märker att hon fintat bort mig? Blir ju flera lekar i en så att säga... 
 
 Dessutom ska vi tydligen baka hjärt-kakor. Med smet! Inte lätta maränger som ser ut som hjärtan, utan det ska vara smet och glasyr. Måste verkligen spärra ipaden på sådana här sidor inför framtiden... 
 
 Men nu kommer jag i alla fall att kunna dokumentera "festen" med min nya telefon😀. Fick en ny telefon av Kung Loyer när jag fyllde år. För en och en halv månad sedan... Men nu är den igång. Med lite hjälp från två ungdomar i tele-affären. Två ungdommar som tittade på Prins Loyer och Lilla Seniorita när de provade alla spel på alla telefoner och läsplattor i hela butiken och sa: "Vad roligt för dom med alla spel. När VI var små så hade vi "bara" Snake som vi kunde spela". 
 Jag låtsades som om jag var med i deras "vi" och höll med. (Snake????) Fattade ingenting. Inte Kung Loyer heller  när jag frågade honom. Han undrade om jag hade talat om för ungdomarna att vi kommunicerade med HÄST OCH VAGN när vi var små om vi ville prata med närmaste kompis... TUR att utverkligen gått framåt! 
 
 Hoppas att ni får en fin dag mina vänner. Kärleken är alltid värd att fira. Bra att det finns en dag som påminner oss om det ifall vi nu mot all förmodan skulle glömma bort det resten av året❤️ 
 
 Ta hand om varandra. Stor kram. 



 
 
 
 
 
 

"Hjärtats-dag"

1 Läs mer >>
 I 40 dagar har jag försökt undvika socker. Inbillade mig att det kanske, nja möjligvis lite, hade gett något resultat. Att "pluffset" liksom tonats ner lite. Bedömningen gjorde jag via spegeln och levde i min lilla förskönade värld och kände mig rätt tillfreds. Tills idag! Då dog jag. Säger bara kort, INSTAGRAM "hashtag trippelhaka"! Fruktansvärt! Kung Loyer verkar glad i alla fall. Han har hört från flera håll hur "fit" han ser ut.... Jag bantar och han blir smal! Kul! (Inte alls bitter...)
 
 Förutom att undvika socker kör vi numera SAMMARBETS-övningar här hemma. Lilla Seniorita har åkt till Ita och farfar i ett par dagar. (Vi försöker mota Olle vid grinden. Förskolan är ju full av sjukdomar). Lilla Seniorita lever livet och har det jätte kul. Så resterande av familjen Loyer har gett sig på renovering. Kung Loyer har gjort grundjobbet så att säga och igår var det dags för en vägg att få tapet. Skulle vi våga oss på det ihop? Adrenalinet flödade innan vi ens hade börjat. Prins Loyer agerade springpojk. Jag KAN ha varit sjukt stressad. En tyst stress som tydligen smittade av sig på Kung Loyer... Han i sin tur, blev så upprörd, att han kände för att, citat: kasta ut PENSELN genom fönstret och hämta den sen". Japp, SÅ arg var han.... I alla fall. Vi tog oss samman och började. Jag hade verkligen massor att tillföra. Kanske mer av hur man INTE skulle göra. För ett par veckor sedan var jag nämligen en av sju tjejer som skulle hjälpa Fru Peru att tapetsera sin hall. DÅ tror jag att vi öppnade nya rullar för varje ny bård. Gick inte så bra. Imponerade så där på Kung Loyer... Han undrade vad det var för mönster på den tapeten som gjorde det hela så svårt att åtta intelligenta, smarta, kompetenta, fantastiska kvinnor (han sa säkert snygga oxå) inte klarade av det med bravur. Jag sa det var dom finaste och SVÅRASTE tapeten som jag någonsin sett med blommor, rutor och ringar. Jag ljög. Den var enfärgad... 
 
 Tapeten hemma hos oss är på plats nu i alla fall. UPP OCH NER! Det går bra nu... 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 

 
 
 
 
 
 
 
 

#trippelhaka!

1 Läs mer >>
 Alla vill vi på ett eller annat sätt ibland spara tid. En som tydligen annamade detta i helgen var "parkeringstjuven". Kung Loyer var tokig. En silvrig bil hade ställt sig på vår extra parkeringsplats! Först hittade inte Kung Loyer ägaren, så han skrev en arg lapp. (Vi älskar lappar i vår familj). Lappen löd:
 
 Du står på min parkering. Flytta på din bil jättefort. En gång är ingen gång. Nästa gång ringer jag parkeringssvakten. Frågor på det? (Smått, smått skrivet nere i ena hörnet fick han även plats med: Dessutom är du skyldig mig 20kr i parkeringspengar! Å så Kung Loyers namn och telefonnr. 
 
 Man kan nog säga att vi båda gick igång lite på detta, för jag lyckades hitta ägaren. Feg som jag är, skickade jag Kung Loyer att ringa. Tänkte att det skulle ge lite KRAFT bakom samtalet om den chilenska "maffian" slog en pling, än om jag ringde med min tinitus-röst. Kung Loyer ringde:
 
 Parkeringstjuven: Hallå
 Kung Loyer: Aaa är det du som har en silvrig peugot!
 Parkeringstjuven: Nej? 
 Kung Loyer: Jag menar Reunault. 
 Parkeringstjuven: Nej, men vem är du? 
 Kung Loyer: Är det en #{]#%^%}{] citroen då? Skit samma! Du står på min parkeringsplats! 
 Parkeringstjuven: Oj ursäkta! Jag ska flytta den på en gång. Det var inte alls meningen. 
 
 Kung Loyer och Parkeringstjuven la på telefonen och Kung Loyer var gött nöjd. Med ett leende från öra till öra log han att nu blev det minsann fart på honom. Samtidigt som han gjorde detta, ser vi i fönstret en BIFF i trettioårsåldern komma springande. En biff som såg VÄLDIGT stark ut... Så för att kunna se till vår parkeringsplats, rusade Kung Loyer upp på andra våningen. Biffen som vi precis sett springa, var som vi befarat, Parkeringstjuven. Parkeringstjuven läste lappen. Länge. Tittade sig sedan runt omkring och flyttade sin bil. 
 
 Strax efter ringer Kung Loyers telefon två gånger. Det är Biffen med musklerna, (som vi numera väljer att kalla honom). Första gången förklarade han sig igen med att någon annan i sin tur snott hans plats och att han hade två små barn med sig och bad om ursäkt igen. Kung Loyer hade vid det här laget mjuknat. Tror det var när han hörde om barnen. Så han sa att det var ok och så kan väl biffen bara lägga igen en lapp i rutan så vi får ringa om det skulle hända igen. ANDRA gången BIFFEN ringde ville han veta vilket nummer Kung Loyer bodde på. VI blev lite oroliga Biffen hade tagit 20kr (värsta "hotet") på allvar som Kung Loyer skrev i affekt, och JAG blev orolig för att Biffen skulle skicka en brevbomb som hämnd. Har inte kommit någon än... Puuuu! 
 
 I alla fall. Detta är ANDRA gången som Kung Loyer görs sig "vän" med grannarna så att säga... Förra gången innefattade oxå en lapp OCH en parkering: Parkera på din egna parkeringsplats, innanför strecken, och inte på min! 
 
 DEN gången valde den ENDA mamman i hela området som faktiskt pratade med mig, att sluta prata med mig... Säger bara en sak. Sur-Loyer! 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Parkerings-bråk...

0 Läs mer >>
 Det är aldrig ok att skämmas för sina barn. Så idag ska jag bita i det sura äpplet erkänna det tabubelagda. Jag höll på att dö av skam i affären! Man skulle kunna tro att det var Kung Loyer som varit i farten igen, men ikke. Både han och Prins Loyer har råkat dra på sig en riktig mansförkylning. (En droppe i näsan...) Så det blir inga varuhus för dom inte. 
 
 Det var alltså Lilla Seniorita som var i sitt esse. Medvetet! Inget sådant där "lägga sig på golvet och krokodil-böla, för man inte får som man vill", utbrott som vanligtvis får föräldrar att skruva lite på sig, utan ett MEDVETET "jag förstår att mamma skäms, så jag fortsätter lite till" nummer.
 
 Lilla Seniorita sjöng en sång av hjärtans lust. Högt och tydligt. Undgick ingen i affären. Jag hyschade, bad henne vara tyst, hotade med indragen veckopeng och mutade med godis, men ju mer färgen i mitt ansikte steg, ju högre sjöng hon. Hjälpte inte att jag försökte gömma mig bakom hyllorna heller. Överallt hittade hon mig och tog tillslut ett stenhårt grepp om min hand. Jag kunde omöjligt fly. 
 
 Då jag inte vågade titta på de andra som handlade, kan jag omöjligt säga hur reaktionerna var, men hade jag fått en chans att sjunka genom jorden, så hade använt den. Jag svär! Om Lilla Seniorita valt en "normal" låt, så skulle jag ha varit stolt som en tupp. Stolt för att hon faktiskt VÅGAR sjunga bland så mycket främmande människor. Men nej, varför välja en vanlig låt när man kan välja DEN HÄR:
 
 "Jag är en liten bajskorv, kort och tjock.
 Brun är min hatt och brun är min rock. 
 Om du ätit för mycket, så blir du tjock,
 Kläm så kommer jag ut förstås". 
 
 Skyller allt på youtube....
 
 Dessutom kommer jag knapp att våga gå till jobbet imorgon. Det står en tom kruka på mitt bord och den KAN ligga en blomma i papperskorgen. Stendöd. "Blomman" är (eller var) en kaktus... (Går det ens att döda dom?) Stora bossen har i åratal försökt få mig till att få något "grönt" att överleva. Vi hade alltså kommit ner på kaktus-nivå.... Kan man komma längre ner? Plast? SKÄMS verkligen ihjäl för det oxå...
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 
 

Jag skäms!