1 Läs mer >>

Förra gången vi var i Chile, letade vi frebilt efter sjölejon. Vi hittade kobbar, måsar och annat som vi trodde var sjölejon, för att sen upptäcka att vi blev sjukt besvikna när vi kom närmare... Men nu! Nu har vi sett dom. Såg ut som familjen Loyer när vi badar...

Bob fick se en stor fisk på en METER som fiskarna hade fångat med en krok tydligen. Bob blev sjukt imponerad. Lite skillnad makrillarna hemma tydligen...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Familjen Loyer badar....

5 Läs mer >>

Idag har Barbara varit ute och "skottat". Det snöar nämligen. Små vita frigolit-bitar som faller ner från himlen. Precis som snö. Väldigt jobbiga att få bort. Men Barbara sopade och sopade. För att ett par timmar senare, få göra om det igen. Så märkligt. Men det är ett nybygge i närheten. Måste vara därifrån det kommer.

En annan sak som är sjukt märklig här, är att det försvinner saker. Saker som sedan kommer fram bara så där. Huxflux så ligger de där ett par dagar efter att vi letat ihjäl oss.

Började med en sko. Borta! Har vi fortfarande inte hittat. För att fortsätta med Prins Loyers keps som bara dök upp efter några dagar.

Igår var det dags för Bob:s glasögon. Puts väck! Belöning utlystes. Den som hittade Bobs glasögon, skulle få en ansenlig summa pesos. Allt i huset vändes på ända. Men glasögonen gick ikke att finna. Prins Loyer (alias Money-Lover), la verkligen ner sin själ i att leta, utan resultat. Ögonen såg ut som dollartecknen på honom. Stackarn. Å idag hittade Bob glasögonen. Själv! Rakt framför näsan. Prins Loyer slets sitt hår i frustration. Bob kommer bli tvungen att erbjuda sitt lilla barnbarn en peng iaf tror jag...

Men är det inte märkligt? Jag tror att det är Kung Loyers morfar som hälsar på från andra sidan och busar.... Barbara har även känt någon som klappat henne på armen, för att sedan när hon vänt sig om, finna att det är tomt. Eller när hon har trott att Lilla Seniorita kommit in och satt sig på sängkanten mitt i natten och Lilla Seniorita INTE ALLS gjort det...

Men det LÄSKIGASTE var nog när BÅDE Barbara och jag hörde tydliga steg utanför fönstret en sen kväll vid tolvslaget... Det finns ingen chans att det skulle kunna ha varit en människa, för det kommer ingen människa dit från något håll då Kung Loyer satt på "vakt" (drack öl) på framsidan.

Jag TROR verkligen att vi får nattliga gäster. Barbara, som ändå upplever det mesta, avfärdar mitt humbug... Men nu har jag kommit på min present tills jag fyller år och då ska jag gå till en chilensk spå-tant. Kung Loyer som översättare. Måste bara komma ihåg att fråga henne om besökarna oxå. Buuuoooo 👻

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Lite utflyktsbilder:

Spöken och snö!

0 Läs mer >>

Så modiga! Nästan hela familjen har ridit häst idag. Kung Loyer tog sig dessutom en sväng om på EGEN hand. (Utan den minsta tanke på att Brosan bröt fingret när han gav sig ut på barbackaridning i Chile sist han var här...) Lilla Seniorita var jätte glad. Jag var bara jätte rädd. Satt på en bänk och agerade fotograf. Men alla överlevde. Inget gips! Halleluja.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Min kära lilla ponny

0 Läs mer >>

Nu har familjen varit här en vecka. De har kommit in i rutinerna väldigt bra. Efter frukosten, är det dammsugning, skakning av lakan, diskning och läxläsning som gäller innan vi ger oss ut på dagens äventyr.

Hotellet, som numera klassas som ett vandrarhem tydligen, då gästerna får hjälpa till, ska byta lakan imorgon. Allt för att hålla spindlarna borta. Men nu har Bob helt plötsligt börjat mopsa upp sig! Han tycker att det är ett väldigt ståhej för alla spindlar, men har han sett någon? Nej, tydligen inte en enda spindel... Barabara hävdar att de håller sig undan, just för att vi städar bort dom. Medans jag och Kung Loyer menar att vi sett flera stycken, men att vi inte skyltar med dom.

Men idag fick Kung Loyer nog. Han skulle minsann ge sig ut i jungeln och visa spindlarna en gång för alla! Så det blev slut-tjötat om spindlarna.

Kung Loyer tog sin stora, egentäljda, macheter och gav sig av till andra sidan trädgården. Med Bob. Där började Kung Loyer hacka och gå på i det höga gräset. När vi, för en vecka sen, klippte gräset på EXAKT samma ställe, flydde spindlarna i panik. Jag vet inte om de är mer rädda för gräsklipparen, än för den hemmagjorda machetern, men INTE EN ENDA spindeln visade sig. Kung Loyer slog och slog, men nej. Tomt!

Så nu går Bob här hemma och pyser och myser över att han hade "rätt". Kung Loyer letar fortfarande. Han har gjort det till sitt "mission" att hitta en spindel som han ska lägga på Bob:s rygg. Om han nu vågar ta i spindeln när han hittar den....

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Bob är obstinat!

0 Läs mer >>
 Herregud! Vilken jul! Vi har firat på chilenskt vis. Helt hysteriskt. I Chile får man inte träffa jultomten. Eftersom jultomten kommer till Sverige innan han besöker Chile, så kommer han inte hit förrän mitt i natten. Kl 00:00. Då har han svin-bråttom. Alla barn springer runt och letar efter tomten. Men tomten är smart. Han ligger under granen. Troligtvis. För det är där alla paket ligger nämligen sen när barnen, modslokna efter att inte ha hittar tomten, kommer tillbaka. Då, precis då började det GALNA. Alla barn, rusade helt okontrollerat, mot grannen. Attack! Det slängs paket fram och tillbaka. Vi har INGEN som helst koll på vem som köpt vilket paket. Men tydligen är alla paket från tomten...
 
 Familjen var med en stund. När själva galenskapen ägde rum, hade dom åkt hem och sov gott. Familjen klarar sig för övrigt bra. De får dock stora hickan ibland... Kulturella olikheter kan man säga. Som när vi var på avokado-plantagen häromdagen och vi blev bjudna på grill efteråt och man slängde ut skinnsofforna i trädgården. Familjen fick väldig STORA ÖGON. Eller när katten klättrar i granen och alla applåderar. Familjen svimmar. Familjen som har fått byta namn.... Det är inte lätt att uttala deras riktiga namn nämligen så vi fick kapitulerat. Mormor får numera heta "Barbara" och Morfar "Bob". Lät så här:
 
 Jag: If it's hard to call him by his first name, you can call him Bo. It's his second name. 
 Pappas pappa: Bob
 Jag: Booooo, Boooooo. (Väldigt tydligt) 
 Pappas pappa: Bob? 
 Jag: Booooooooooo (Lät som ett jäkla spöke). 
 Pappas pappa: Booooooob
 Jag: Okey, okey. You can call him Bob. 
 Pappas pappa: And your mother? 
 Jag: Barbro. 
 Pappas pappa: Whaaaaat? Barbara? 
 Jag: Yes, perfect. 
 
Deras chilenska namn är alltså numera Barbara och Bob. Lite jobbigt bara att få dom till att lyssna till sina nya namn. De REAGERAR ju inte...
 
 Imorgon få vi se vad vi hittar på. Efter jordbävningen i södra Chile idag, är det tsunamivarning. Så vi vågade inte oss ner till stranden. Får hoppas att det lättar. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
Härliga bilder från våran utflykt till avokodo-himlen. Kung Loyer plockade med sig avokado så vi har tills vi åker hem. Så gott! Får se vad vi blir skyldiga när räkningen kommer... 😜
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Bob" och "Barbara"

1 Läs mer >>
 Familjen är installerade. Lagom jetlagade tog vi idag med dom till en strand, la guna verde. Vägen dit kantas av serpentinvägar och bara resan är en upplevelse i sig. Stup, rakt ner, men det finns vägräcken som tur är och så är det dubbelfiligt. Så har det tydligen inte alls varit jämt. En del dödsfall har tydligen inträffat när det inte var det. Därför finns det typ gravstenar och minnesplatser i miljontals på folk dom gått bort för tidigt. Familjen kände sig helt trygg...  Blev inte alls läskigt. Eller hur! Vita i ansiktet av skräck nödhöll de i bildörren. Men ner kommer man ju alltid. På ett eller annat sätt. Vi kom som tur var, tryggt ner och entrade playan. Stranden var öde. Inte en chilenare i sikte. Så vi bredde ut handdukarna och njöt av solen. Tills vi förstod varför vi var ensamma...
 
 Vi hamnade mitt i värsta sandstormen! Hattarna flög all världens väg och Kung Loyer sprang som en galning efter  allt medans sanden verkligen piskade oss i ansiktet. Tror aldrig att jag sett mormor springa. Nu blev jag varse... Hon satte sig snabbare i bilen än vi hann säga "bortblåst". 
 
 Så det var bara att ge sig ut på äventyr igen. Lite vilda och äventyrslystna valde chauffören (Kung Loyer han har många yrken nu för tiden, förutom chaufför då, kock, hotelldirektör, bartender, tolk, trädgårdsmästare, guide, reseledare) att svänga till höger istället för till vänster. Vi var på väg att utforska nya områden som ingen av oss sett förut. Vi körde två kilometer. Vägen blev smalare och smalare och skogen tätnade. Vi hamnade i ett typ sommarstugeområde. Tror vi. När vi körde in i samhället med "lastbilen" såg folk ut som frågetecken. När vi körde ut, en minut efter, så skrattade dom åt oss. De såg oss inte alls som äventyrslystna. De såg oss bara som FELKÖRANDE turister. Med en väldigt stor bil som vi knappt kunde vända i skogen...
 
 Efter vår lilla utflykt kände vi för ett säkert kort och gick på en resturang som vi hade fått rekommenderat. Det räckte med spänning för en dag. Imorgon bär det av på nya turistigheter. Vi ska nämligen besöka en "avokado-plantage". Ska bli jätte roligt att se. Så fortsättning följer 😊
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 

Bortblåsta

1 Läs mer >>
 Nu sitter Familjen på planet, på väg till Chile. Så imorgon hämtar vi upp dom i Santiago. Ska bli jätte spännande att de kommer hit. 
 
 Idag spenderade vi dagen på stranden. Prins Loyer och Lilla Seniorita lekte och vi köpte glass. Dyr glass! Som turist är det inte jätte kul att chilenarna lärt sig att ta tillfälle i akt och ta betalt. Märker vi bara när vi ska parkera. Kostar lika mycket som att parkera centralt hemma. Kung Loyer tog, som kompensation för parkeringsavgiften, den billigaste glassen. Samtidigt som han bet sig på knogarna... Eller hur att han "gillade den glassen bäst"... Fick onda ögat för att jag tog den största, biggaste glassen jag kunde hitta. Låtsades som om jag inte förstod. Fastän onda ögat talade sitt tydliga språk...
 
 Efter stranden överraskade vi barnen med McDonalds. Ja, vi vet jätte tråkigt meeeeen. Det är så sjukt fascinerande. Det tar 30 minuter innan man får sin mat. Ungdomarna tog betalt snabbt och först blev vi väldigt imponerade hur fort det faktiskt gick, med tanke på att bara det momentet tog en evighet för tre år sedan. Men sen... Man dööör! Det dansas och kramas och skrattas bakom disken. Det är en fars att titta på.   Själv blir man ju, som svensk, OTROLIGT stressad. Seriöst! Gå och jobba med er! Vi fick ju våran mat i sinom tid, så det är nog bara så det  är här. När vi lämnade McD hittade vi något annat intressant. Ett café som hette: Fika. Måste ju bara vara svenskt. Så vi ska gå dit någon dag och jämföra tempot och se om de har dansande ungdomar bakom disk där med... Mvh Häxan Sur-Tant...
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 

En dag på stranden

0 Läs mer >>
 Jag tycker mig kunna prata aningens mer spanska än förra gången. Tycker ÄVEN att jag faktiskt förstår mer. Lite mer, men observera MER. Men ändå, ändå går det inte bra! Det känns som att ju mer jag försöker, ju mer fel blir det. För Prins Loyer har språket redan lossnat väldigt mycket. Han har alltid förstått, men inte pratat.  Nu efter ett tag med sina kusiner låter det bla, blaaaa, blaaaa, bla. Han är grym! 
 
 Lilla Seniorita blandar hej vilt. Teckenspråk och yviga gester är hennes nya grej. Folk fattar precis. Men hennes mamma är det ingen som förstår! 
 
 Häromdagen skulle jag visa Handyman hur man kokar äkta "svenskt" kaffe. Handyman tar fram en tesked för att skyffla i kaffet. Jag ville att han skulle ta fram en matsked istället, så jag svänger mig som en infödd och säger högt och tydligt: Mas chica. Tyckte själv att jag var glasklar. "För liten" var precis det jag menade. Handyman stirrade på mig. Jag såg hur han funderade. Tänkte att jag kanske var otydlig i mitt uttal, så jag säger det igen. Ännu högre denna gången men låååångsamt: Maaaaaaas chiiiiiica! Handyman stirrade fortfarande.... Kung Loyer, som andra gången hört vad jag sagt, kommer inrusande genom den stängda dörren ( ja, så högt hade jag pratat) och säger: Vad exakt är det du vill egentligen? Det finns väl inget mindre än en tesked? Öhhhh nej. Jag kapitulerade. Slutade med att Kung Loyer fick översätta. 
 
 Eller som när vi var hemma hos Pappas-pappas familj och jag fick förfärligt ont i magen. Tänkte att det säkert var att vi börjat äta grönsaker som varit sköljda i inhemskt vatten. Så vi åkte hem och vilade. För jag kunde ju faktiskt förmedla att jag ont i magen. Dagen efter, när vi kom tillbaka igen för att hälsa på, hade mitt magont gått över. Men längre än så sträckte sig inte mina spanska kunskaper tyvärr. Jag kunde inte förmedla att jag var "frisk" igen. Pappas-pappas fru, som är jätte omtänksam och söt, ville hjälpa mig. Hon hade ett ört-te som var väldigt bra åt "uppblåsta magar". Förstod jag genom teckenspråk... Men hur ska man säga det på spanska? "Oj, nej men tack, det finns inget te i världen som hjälper mot denna magen för den är bygd på socker". Så jag fick snällt dricka upp mitt te och le. Leenden är tack och lov internationellt, så det kör jag på hela tiden. (Även om jag ser ut som ett fån och ler vid fel tillfällen). 
 
 Idag var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Det kom en gammal tant gående på gatan. Det var mycket folk och Lilla Seninrita som höll mig i handen, var en hoppetossa och nära att krocka med tanten. Vad jag VILLE säga var : "Ursäkta att vi nästan hoppade på dig". Vad jag sa: Ursäkta släpp fram oss! 
 
 Kung Loyer blev lite lätt röd i ansiktet. Det är inte så ofta jag ser det, så jag förstod med en gång att jag sagt ngt fel. Ännu tydligare blev det, när han drog ner kepsen och försvann snabbt som bara den för att komma så långt bort från tanten som möjligt....
 
Så nu tänker jag att jag håller mig till de mest välkända fraserna. Hej, hej då och vi ses. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 

Asså spanskan!

0 Läs mer >>

 Jag röstar ju starkt för den blå hatten. Kung Loyer vägrar nästan att vara med på bild när hatten är med. Eftersom det ändå är hans huvud som det faktiskt gäller, så ska han väl få slippa att känna sig som en clown. (Bästa fru, jag vet!)


 Så det kommer bli utlottning av denna fina pjäs när vi kommer hem till Sverige, så den kan pryda någon annans fina hjässa med värdighet. 

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Blå hatt eller icke?

0 Läs mer >>
 Vi märker stor skillnad i Chile, mot när vi var här för tre år sedan. Mycket har hänt. Trafiken har tätnar och de har tom fått fartgupp. Den söta mannen som förr vaktade hålet i gatan är borta. Så väl som själva hålet. Allt har blivit så "modernt". Men en sak är den samma. Djuren!
 
 Hundar: Folk går ut och går med sina hundar i koppel. Så gatuhundarna har minskat kraftigt. Men vissa sötnosar finns det allt kvar. Dock ingen som kommer och tigger mat vid grinden längre, så vi försöker göra oss vän med brandkårens vakthund. Eller vi och vi, Lilla Seniorita. Lilla Seniorita har umgåtts en del med Sveriges svar på en kvinnlig "Cesar" och nu anser även Lilla Seniorita att hon kan tala med hundar... Eller som hon uttrycker det: Jag är hundexpert. Så där står hon ute på gården där vi bor och pratar med mycket fin röst, i lugnande ton med alla hundar som skäller: "Hysch, hysch, det är ingen fara det är bara vi". Brandkårens hund har slutat skälla på oss. Lilla Seniorita är övertygad om att det är hennes förtjänst. Vi vill inte krossa henne genom att berätta att det KAN vara maten och inte hennes röst som lugnat den... Tyvärr har inte Lilla Seniorita samma känsla när det gäller hundens "nr 2" så att säga. Klatch, RAKT i en stor korv-hög hemma hos Pappas-Pappa. UTAN att märka det! Lilla Seniorita klampade på, runt hela undervåningen, klamp, klamp, tills hon blev stoppad. Förödelsen var total! (Viskad fram det). Det var b a j s ÖVERALLT! Jag dog...
 
 Spindlar: I Sverige finns det att köpa små dyra maskiner som sägs skrämma bort spindlar. Så "familjen spindel-skräck" skickade med oss fyra stycken sådana här maskiner för att vara på den säkra sidan att spindlarna verkligen skulle försvinna. Hjälpte INTE kan jag säga. De där maskinerna måste vara gjorda för svenska små snälla kryp, inte för de chilenska jätte-farliga jag kommer snart och äter upp er-spindlarna... För att inte tala om tarantellan vi hittade på kyrkogården. Stor som en hand var den. Kung Loyer, modigast i stan, vågade ta kort på den iaf. Brrrr. Ryser! 
 
 Katter: Finns tre stycken i vår närhet. De använder trädgården som katt-låda! Så bara glor de när vi försöker schasa bort dom. Skit-tykna! Tänkte ett tag att jag skulle spruta vatten på dom men har ångrat mig. Se nästa punkt...
 
 Råttor: Tror på riktigt att jag hört råttor. Inte hemma där vi har våran bas, utan när vi sov över i ett annat hus häromnatten. Det lät: krafs, krafs, krafs. Fram och tillbaka. Det värsta var att jag inte visste om det var INNE i sovrummet där vi SOV! Vilken SKRÄCK. Mörkt var det oxå. Fick tagit mod till mig och tänt ljuset och öppnat dörren på glänt. Allt detta från sängen då jag inte vågade gå ner på golvet. (Kanske kan låta tuff ibland, men är så där fräck när det gäller tydligen). Krafsandet fortsatte och det var inte inomhus som tur var. När jag väl fick väckt Kung Loyer, trodde han bara att det var en katt. Jag tror INTE det. Dog igen. (Tack gud för att du gjorde katter). 
 
 Ödla: Gul, grön och as-snabb. Vi flydde i panik. Tänk om den attackerade stora halspulsådern? Livsfarlig liten grej på fem centimeter...
 
 Skorpion: Dödade den med en stor skiftnyckel. Själv. Ibland måste en mamma göra, vad en mamma måste göra. (När varken pappa eller son vågar...). Hmfr! 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Värsta zoo!

0 Läs mer >>
 Varmaste sommaren på länge. Det pratar man om överallt. Igår hade vi 35 grader. Så underbart! För att idag vakna till REGN? Vad hände där? 
 
 Men det ser ut att spricka upp så vi hoppas att det rättar till sig. 
 
 De första dagarna har vi försökt att bli "chilenare". Vi har handlat det som vi behöver. Kepsar bl.a. Det kan ha blivit en del felköp. Ni vet när man så där gärna vill smälta in och verka världsvan, men det fungerar inte vad man än köper. Har gått så där med andra ord. Barnen hittade alldeles för stora kepsar, men eftersom det var pokemon skulle dom prompt ha dom. Själv fick jag lånat en hatt av Stick-Maja. Så det var bara Kung Loyer kvar. 
 
 Kung Loyer ville ha en hatt och efter mycket letande hittade vi en. I kornblått. Kanske aningen gäll. Men en väldigt fin hatt. Tills Kung Loyer köpt den, satt den på huvudet och gått två steg. Kung Loyer smälte INTE in... Kung Loyer såg ut som värsta turisten! Tydligen smälte resten av hans familj inte in speciellt bra heller där vi gick och LÖS alvedon-vita. Så Kung Loyer fick ett spel: "Ser du någon annan här som har en skrikande hatt? Va,va? Göör du det?"
 
 Nej, det gjorde jag inte. Droppen blev nog när jag tittade på sjalar och avfärdade en sjal, som i MITT tycke, hade fel färg. Då rullade ögonen på Kung Loyer och han fräste. Ja, han fräste på riktigt så att saliven som sprutade ut, kunde ha vattnat en hel palm i närheten: Skämtar du? Du klär mig i en skrikig blå hatt, men själv kan du inte ha pastell-färger? Jag ser ut som Elton John på KNARK! 
 
 Så stegade han snabbt bort till närmaste keps-stånd och frågade damen där bakom om hjälp. Slutade med att han fick en grå militärkeps....
 
Jag röstar fortfarande på den korn-blå hatten, men Kung Loyer är betydligt mer nöjd dom en grå man. Lite svårare var det dock att kamouflera familjen. Vi är fortfarande vita. Solfaktor 50 gör sitt så att säga...
 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 

Kung Loyer och Elton ...

1 Läs mer >>

Seriöst! Vad är det för tjänst som Facebook har där man kan välja att "bara jag" ska se de inlägg man gör. När använder man liksom det?

Kung Loyer använder den i och för sig. När han ska besätta för hela sin bekantskapskrets att han ska ha semester. Citat: "sjung i kör nu folket. Seeemester, seeeemester 🎤".

Inte ett enda "gilla" fick Kung Loyer. INGEN sjöng med... Inte ens Kung Loyers fru skickade ett hjärta. För hon (jag då) hade ju inte sett inlägget!
Men SURA, det kunde minsann Kung Loyer i alla fall. På sin "ouppmärksamma fru". Sura så där som vi tjejer kan göra ni vet, när man inte säger vad det är för att man vill att de ska fatta iaf...

Tillslut fick vi listat ut att Kung Loyer valt, att bara visa för sig SJÄLV att han har semester... Bra. Då vet ju åtminstone han OM det. För det har inte varit någon SEMESTER att påbörja resan med stress-Bert ska jag få be att tala om. Den obligatoriska ölen som Kung Loyer självklart skulle ha på flygplatsen, fick han svepa. Detsamma med maten för hela familjen Loyer. Tjopp, tjopp! In med er alla pommes väldigt fort! Planet gåååååår om 50 minuter och vi skulle ju faktiskt till gaten oxå... Vi pratar Landvetter! Ingen världsflygplats direkt.
Han KAN också ha stressat av en stackars ensam mamma med sin fem-åriga som som skulle resa till Argentina, vid FEL hållplats. Å då pratar vi på flygplatsen i Paris!

Men nu så, sitter vi reda för planet till Chile (OM FEM TIMMAR) och Kung Loyer har lugnat ner sig avsevärt.

Äntligen kan resan börja på riktigt. ❤️

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

"Bara jag"