1 Läs mer >>
 Herregud! Nu har jag varit på föräldramöte. Familjen Loyers representant, mig. Vi skickar iväg den mest osociala av oss alla. (Lilla Seniorita hade gjort ett bättre jobb). Avskyr, verkligen avskyr föräldramöten. Måste vara djävulens påfund. Ingen vill skriva protokoll eller vara föräldrarådsrepresentant. Det blir en pinsam, jobbig tystnad som jag har sååååå svårt för. Slutar alltid med att jag får panik och anmäler mig. Trots att jag inte vill, utan bara för att lätta upp stämningen. Men idag var jag laddad. Nu jäklar skulle det minsann inte anmälas till varken det ena eller det andra! Tror ni att jag klarade det? Ja! (Å för alla er som nu svarade nej, Skäms på er😘)
 
 Framstår kanske inte som helt riktigt klok när jag går på dessa möten. Eftersom känslorna oftast sitter utanpå, går jag ju verkligen igång när de berömmer alla våra fina barn. Inte specifikt Prins Loyer, utan alla. Stolt som en tupp sitter jag där och lipar av glädje. Idag behövde jag alltså dölja både alla tårar, inte skratta för högt när fröken sa något kul, och även bita mig i handen för att inte ta på mig något som jag senare sitter hemma och undrar över, hur jag kunde vara så bäng. Behöver jag säga att folk undviker mig? JAG hade undvikit mig själv om jag kunnat i de situationerna. Nu ska jag bara klarar av utvecklingssamtalet imorgon där de verkligen pratar OM Prins Loyer. Fröken kommer inte bara TRO att Prins Loyer har en galen mamma när tårarna kommer spruta av stolthet, hon kommer VETA...
 
 Dessutom kände jag mig som en dåre när jag cyklade hem. Det var ju helt mörkt! Den lille lampan fram på cykeln fungerade dock. Dyno-lampa kallas det om jag inte minns fel? En sådan där som man vinklar mot däcket ni vet? Det vet även alla (alla fem som bort här) i byn nu också. Lät som en traktorn när jag trampande hem. Mitt pinsammaste med alla huvuden som kikade ut genom fönstrena och undrade "vad" det var som kom farande mitt i natten...
 
 Går bra nu med andra ord. Håller alla tummar för att morgondagen blir bättre. Tänker att om jag gör bort mig på alla sätt som bara går, på en dag, så är oddsen stora att jag gjort mitt liksom. Borde därför vara försäkrad inför imorgon. Då ska vi fira Prins Loyer som fyller år! Vet inte vet som är gladast. Prins Loyer eller Lilla Seniorita ( eller Mi Loyer som får fixa TRE kalas...) Prins Loyer för det faktiskt är HANS födelsedag eller Lilla Seniorita för att hon också ska få ett paket. Kan tro att hon aldrig får något, vilket INTE är fallet. SJUKT hög förväntningar på det där lille paketet nu bara..... Fortsättning följer....
 
 Ta hand om varandra och njut av det fina vädret. Aningens kyligt på morgonen. Men det finns kläder. Om man inte vägrar ta på sig varmare ytterkläder.. Hoppas att någon magisk människa låter solen stanna. All kärlek. 
 
 
 

Djävulens påfund!

0 Läs mer >>
 Idag kände jag mig som fisken i vatten. Tia Stum fick med mig på bokmässa. Snacka om många kändisar på ett och samma ställe. Började kanske lite svalt. Tror att det eventuellt var lite för mycket folk och att min hjärna gick på lågvarv för att överleva ett tag. Folk-skräck som jag har. Vi minglade runt bland Hjort/Rosenfelt, någon som vi trodde var Jan Guillio (som senare visade sig vara en stackars människa ur publiken) och Björn Hellberg. Fortfarande väldigt avslappnad och cool. Faktiskt.
 
 Tills Ernst uppenbarade sig. NEJ jag skojar inte! ERNST! I egen hög person. Då slog helt plötsligt kändisväxeln in. Jag slet tag i Tia Stum som var helt upptagen med att kolla faktaböcker, och forcerade oss fram genom folkmassan. Knackade Ernst lite lätt på axeln, presenterade mig som hans största fan EVER, frågade om vi kunde ta en bild ihop, slängde till honom mitt visitkort med kontaktuppgifter och bad honom ringa om han behövde en hjälpreda till  nästa inspelning av "Sommar med Ernst". Sen vaknade jag....  
 
 Detta hände i verkligheten: Jag blev stel, handlingsförlamad och det enda ljud jag kunde stamma fram, var Errrrrnnnst.... Tia Döv var tvungen att klappa till mig lite "lätt" på kinden (skit hårt, är fortfarande röd), och be mig ta mig samman! "Upp med telefonen" skrek hon. Som tur var, släppte min koma och jakten på fotografiet började. Vi rörde oss smidigt mellan montrarna och var Ernst hack i häl. Men om någon missat det, så är Ernst låååång! Han har alltså MYCKET längre ben, än mina tax-stumpar. Så man kan säga att vi aldrig riktigt kom ikapp honom. Fick i alla fall en bild. Beviset ser ni nedan. Sjukt nöjd med vår jakt! 
 
 När kändisväxeln var väl var i, så blev det ingen hejd på vad vi hittade för folk. Paulo Roberto och Kjell Bergqvist för att bara nämna två. (Ja, ni KAN få ta på mig för att jag varit så nära dom). Vilken helg alltså. Kommer att gå på moln länge☁️.
 
 Nu när jag ändå är igång och ni redan är lite avundsjuka på mig, så måste jag ju bara berätta om frukosten på sängen! Prins Loyer och Lilla Seniorita gjorde frukost på sängen till oss igår. I största hemlighet. Trodde dom.. Lätt krasch, bom, Bang. Vi fick stränga order om att inte komma ner i köket. Så kommer de upp med en bricka med fyra välsmorda mackor (vi kan ha fått köpa nytt smör idag). Gulligt så jag SVIMMAR! Nu ska vi bara lära dom att koka kaffe oxå:)  
 
  Ta hand om varandra. Kärlek och kramar. 
 
 
 
Ernst:
 
 
paulo Roberto
 
 
 
Kråkan och Mamma mu (med någon annans barn eftersom mina egna inte fick lov att följa med:)
 
 
 En över-smörad macka (som jag inte kunde äta, men ändå, den finaste smörgåsen jag fått i hela mitt liv): 
 
 
 

Florerat bland kän...

5 Läs mer >>
 Fru Peru är sur. Tror att jag kommer få luncha själv nästa vecka....😉
 
 Vid några tillfällen har Fru Peru nämligen försökt att pracka på mig deras små "söta" marsvin. Marsvin som fryser, låter, piper, är 30 centimeter långa och lika breda i diameter. Två stora tjockisar med andra ord som dessutom enligt någon lag i Sverige, alltid måste vara TVÅ. Hur länge lever dom inte sen då? Säkert i 10 år! Är JÄTTE sugen på att ha dessa små råttor hemma...  
 
 Men när saker som detta nämns, sätter ju hjärnan igång och tänker. Djur är bra för barn. Det tror jag helt absolut. Men det finns ingen chans i världen att vi skulle kunna ha en hund som Lilla Seniorita önskar sig av hela sitt hjärta. Så idag som från klar himmel hittade jag en annons med en gratis dvärghamster! Det måste ju vara smidigt tänkte jag. Ett djur som sover hela dagen och kikar fram på kvällen och hälsar lite grann.  Rycket började dock gå, om att det LUKTAR äckligt med en hamster. Så jag ringde min numera föredetta BFF som det verkar, och frågar om hamstrar luktar så äckligt som jag hade hört. Skulle jag INTE ha gjort...
 
 Hörde bara ett stort skrik i luren. "Vaaaaaa! Du vägrar ta emot dom finaste sötaste gulle-ungarna i stan, men en liten HAMSTER, det passar? Jag ringer dig SEN, så får vi prata om det". (Behöver jag säga att jag inte kommer våga svara). 
 
 Mitt argument att en hamster bara lever i två år, sågades alltså vid fotknölarna. Något som jag däremot KÖPTE, var när smarta Sös påpekade att det faktiskt blir JAG som blir tvungen att TA i hamstern om det rymmer... Låter bara för läskigt. Så nu sitter jag och håller tummarna att annonsören INTE kommer svara på mailet, som jag så klart redan skickat iväg utan att tänka efter före... Tränar även hårt för att få Lilla Seniorita att tro att hennes mjukdjur duger lika bra som riktiga djur. Önska mig lycka till...
 
 Njut av helg och fredags-mys mina vänner. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Köpa djur eller in...

2 Läs mer >>
 Värsta kaos-dagen!  Började med att Lilla Seniorita inte kunde bestämma vad hon skulle ha på sig... För hon har ju bara tre plagg i sin garderob stackarn.... Eller vad skrev jag nu? 103 plagg menade jag! Fin-kländringen passade inte till skön-byxorna och tvärt om. Tror det tog en timme för henne att välja. Slutade med att Prins Loyer kramade om Lilla Seniorita när hon låg i en hög av tårar och kläder på golvet och sa: "Men du, kan du inte göra som mig? Jag tar bara på mig vad mamma lägger fram så är jag färdig sen". Smart kille den där Prins Loyer😍
 
 Så klart blev jag sen in till jobbet och vad händer då när man är som mest stressad i världen? BRANDÖVNING! Med vår utryckningsledare på semesteri Portugal... Utryckningsledaren som vanligtvis sitter på platsen brevid mig, med väst och lapp vid brand. Så när brandlarmet börjar ljuda fick jag lite lätt panik. Inte för att jag trodde att det brann utan för att jag inte visste vem som skulle ha den lysande gula västen och lappen... Så medans jag rycker till mig överlevnadskittet och i panik undrar vem som ska ha det, kommer Herr Brandman (har säkert jobbat som det i ett tidigare liv men som nu är utryckningsledare för den andra avdelningen) och pekar med hela handen på nödutgången och tar komandor. Jag (fortfarande med den gula västen i HANDEN), följer strömmen och kilar ut. LÄTT hysterisk för jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med grejerna. Kan högljudt, med tinnitus-rösten ha talat om detta oxå... Tills vi ser en svartklädd man med kamera som står och filmar oss. Pyroman var MIN första tanke. Men inte min kollegas som la ihop det lite lätt att det måste vara en övning. ÖVNING? Å där kommer jag UTAN västen på mig! Så för att undvika en katastrof och en ny brandövning pga att vår avdelning felat, slänger jag på mig västen och låtsas ta på mig rollen. Långt om länge kommer även Herr Brandman ut, så jag, lätt desperat (fick jag höra av mina kollegor, själv trodde jag att jag var rätt cool), hängde jag på honom och gjorde som precis som honom. Kände mig stolt! Den vikarierande utryckningsledaren hade klarat det! Tills jag senare mötte Stora Bossen vid kaffeapparaten som undrade varför avdelningens utryckningsledare hade gått ut FÖRST av alla. (Tydligen ska man gå sist och samla ihop flocken.... ) Jag hade misslyckats fatalt med anta ord! Fick en utläggning om man bör göra och jag klämde fram att jag inte ens vet vem som egentligen är vikarie för rollen. Stora Bossen tror att det är jag... Jag DÖR om det nu under morgondagen kommer fram att det faktiskt stämmer.... Då bör man omgående titta på en ersättare så inte alla brinner inne vid skarpt läge. (Å jag som på riktigt har trott att jag vid en krissituation håller huvudet kallt och blir handlingskraftig. Hur tänkte jag där?)
 
 Tur att Lilla Seniorita hade dans idag så jag fick sitta en timme och slapna av.  Det var mer spänning på en dag än vad jag klarade av😀
 
 Ta hand om varandra. Dagens motto: Rädda sig den som räddas kan! All kärlek. 
 
 
 
 

Vikarierande utryc...

0 Läs mer >>
 Lilla Seniorita kan det mesta. Hon är bra på att deligera och GRYM på att förhandla. Det var den sista sidan som fick Kung Loyer på fall idag. Lilla Seniorita övertalade honom nämligen att de skulle måla hennes naglar.... Tror de var uppe i ett nagellack PER finger, alltså 10 flaskor, innan jag fick steppa in och styra upp det.
 
 "Vi gillar ju regnbågens färger och att alla är olika mamma"...  Förvisso! Men som Lilla Seniorita såg ut ett tag, så kunde hon lika gärna doppat ner hela fingret i flaskorna. Hej då "Hennes & Mauritz" katalogen som kom idag, mammas minuter av dröm om en nätt figur och hej Lilla Senioritas naglar. Bara det att hon hade fått SMAK på att måla själv och vägrade nu låta mig göra det.... 
 
 Men övning ger färdighet och efter en stund hade hon klurat ut der hela. Lilla Seniorita kan numera själv. Girl power:)
 
 Hur är det då med "boy power". Finns det ens som uttryck eller blir det "man power" då... Tror banne mig att det var lite Göteborgs-humor eller Kung Loyer humor fick jag till där! Om Kung Loyer nu varit på HUMÖR för det vill säga... Det gråts nämligen stora tårar och skriks: why, WHYYYY, om vart annat här hemma. 
 
 Igår var vi bjudna att fira Chiles nationaldag hemma hos Lela och Tata. Väldigt mysigt och trevligt. (Är så SJUKT imponerad över Lela som slänger ihop mat till 30 personer, där alla blir mätta OCH det blir mat över. Hur lyckas man?) I alla fall så var Kung Loyers kusiner där, typ åtta stycken. Gissa vilka som hade Playstation 4. Just precis. Alla! Kung Loyer, som länge tänkt köpa det spelet och önskat sig ett presentkort från jobbet när han fyller guldklocka, blev lite tokig. Han var bara TVUNGEN att köpa Playstation NU alltså! Så blev det. Utan presentkortet. (Kan det bli en torktumlare till hans fru nu då tro.... Håller tummarna!) Men idag när han kom hem låg det ett BÄTTRE reklamerbjudande i brevlådan. Ett Playstation med extra minne och bla, bla, bla. FÖRSÖKER verkligen att trösta honom allt jag bara kan. Jag säger lugnande ord till honom hela tiden såsom: Ingen fara älskling, du behöver inte mer minne, du kommer inte få spela ändååååå:) OJ! Var det ännu ett WHY jag hörde där tro...
 
 Prins Loyer verkar må bättre i alla fall efter en liten dipp i immunförsvaret. (Tur är väl det nu när han pappa är knäckt.) Vi har lite problem bara vid nattningen och HUR jag tydligen väljer att läsa böcker för mina barn. Prins Loyer hör inte när jag läser ordet OCH, så detta vill han att jag ska betona...Högt. "De smög nedför backen OCH sprang upp igen". TYP. Låter som det finns en mamma som snart ska tvinga sin son att läsa sin egna bok för sig själv OCH sin syster vid läggdags...:)
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Lilla Seniorita ka...

4 Läs mer >>
 Grattis Chile på nationaldagen! Tyvärr får dom fira sin dag till sviterna av ännu en jordbävning. Skickar alla tankar och styrka till dom som mist sina liv och fått sin tillvaro i spillror:( 
 
 Det är alltså sjukt läskigt när marken börjar skaka. Kommer ihåg första gången jag upplevde det. Lilla Seniorita var åtta månader gammal och väldigt morgon pigg. Vi var alltid uppe med tuppen. Kung Loyer och Prins Loyer sov gott i sina sängar och så även de båda Itorna (Kung Loyers mormor och mamma). Helt plötsligt, mitt imellan morgonkaffet och någon bebis-lek, börjar hela marken att SKAKA! Lilla Seniorita fattade ingenting, men jag blev skiträdd. Slängde in ungen under matsalsbordet (hade fått stränga instruktioner om att de var det eller en dörrkarm som gällde vid jordbävning), sen rusade jag in till sovrummen och skrek som en galning: VAKNA, VAAAKNA! Det är jordbäääävning! 
 
 Alla vaknade, rätt yrvakna och ställde sig upp i PANIK. Jag sprang tillbaka till Lilla Seniorita, som så klart INTE satt kvar under bordet (fattar inte hur jag tänkte när jag lämnade henne där) och resten av följet kom efter mig. Som stora frågetecken.... Vad då jordbävning? 
 
 Marken hade troligtvis slutat skaka ungefär i samma stund som den började... Ett skalv alltså. Tydligen hur vanligt som helst. Är man Chilenare lägger man knappt märke till dessa, men är man svensk så KAN det uppstå panik. Det var INTE en munter skara som samlades runt frukostbordet den morgonen. Klockan sex. Fyra timmar innan vanlig uppstigning. Själv kände jag mig RÄTT nöjd över mitt agerande i en nödsituation:) 
 
 Viva Chile! Vi ska också fira, så mycket som en febrig liten Prins Loyer orkar. Tänkte att jag skulle ge mig på att laga lite syd-amerikanskt, dagen till ära. Det får bli... Trumvirvel..... Drrrrrrrrrum: Tacos! Kung Loyer kommer bli SJUKT stolt över sin fru... Får nog ge honom en glas med chilenskt rött vin till, så tänker han kanske inte så mycket på att själva maten är från typ Santa Maria. Kvinnlig list skulle jag kalla det;) 
 
 Ha en mysig helg. Kärlek och kramar. 
 
(Så smååååå! Här firade vi något annat:)
 
 

Viva Chile!

1 Läs mer >>
Hon vann, hon vann, hon vann! Lilla Seniorita kammade hem segern. Vår tjej är en av åtta lyckliga vinnare. Kanske att hennes mamma är aningen lyckligare än Lilla Seniorita själv som knappt drog knappt på smilbanden.... Men det är SVÅRT att förstå storheten i hennes ålder. Efter alla lotterier och tävlingar som som Lilla Senioritas mamma ALLTID lyckats undvika att vinna, i ALLA år utan att ha bli bitter (eller hur), smakar äntligen en stor slam, riktigt smaskens. 
 
 Tack tal (av "någon" (jag själv) som verkar tro att det är en porträtt-bild och som fått hybris):
 
 Vi hade aldrig lyckats vinna utan Kung Loyer. Han kämpade i sitt anletes svett med att skicka in bilden och var på tårna hela tiden om det dök upp någon ny information. För att inte tala om Fiolen och kortet som hon tog! Utan det hade vi aldrig vunnit. Eller hunden, Aska, som var så SJUKT trött på alla barn, att hon inte en lyckades hålla skenet uppe en endaste sekund längre och få till ett sista leenden. TROTS att kortet var i närbild. Vill även tacka Prins Loyer som står i bakgrunden och väntar på sin hej då puss och ser så söt ut, även om man kanske inte riktigt ser honom. Ni gjorde det!
 Tusen tack också till DIG som röstade och gjorde denna seger möjlig. Även tack till er som INTE röstade utan bara tryckte "gilla" på Facebook och TRODDE att ni hade röstat (säger inga namn men det börjar på Tia och slutar på Stum...:) 
 
 Nu ska vi vårda våra fem biobiljetter med vördnad och tvinga med Fiolen på en tecknad film, senare i höst:) Alla som vill, får gärna komma hem, titta på våra biljetter och dela vår glädje. Biljetterna är inramade och upphängda i hallen för allmän beskådning. Välkomna! 
 
 Ta hand varandra. All kärlek och många kramar. 
 
 Vinnarbilden:
 
 
 

Lilla Seniorita är...

0 Läs mer >>
Lilla Seniorita är på G. Vi är på fotboll. Hisingens stolthet nummer 1 fick jag precis höra. Häcken. Känner mig som en fotbollsreporter och nu fick jag nästan en BOLL i huvudet! Herregud, måtte jag överleva detta...
 
 Lilla Seniorita tror att det är basket eller ngt... Hon leker chearleder. Dansar, sjunger och resenserar någon match. INTE denna matchen kan jag upplysa om. Inte heller är hon samspelt med hejarklacken som sitter i sektionen precis bredvid. Lilla Seniorita skriker av hjärtans lust, ANDRA sånger och ANDRA påhittade slogans. Vet inte riktigt vilket lag hon hejar på heller för under en sekund när det var hyfsat tyst på stadium skriker hon väldigt högt: KOM IGEN BÄPPEN...
 
Tror att hon har ärvt sitt stora fotbollsintresse från sin mor...
 
 Oj nu gjorde Häcken sitt tredje mål och Kung Loyer, Prins Loyer, Kusin grisen och Tata är i extas. Måste rädda både dom och folket runt omkring från Lilla Seniorita ett tag tror jag. Hjäääälp! 
 
 All kärlek och många kramar. 
 
 

Bäppen!!!

0 Läs mer >>
Mitt godaste! Igår åkte Kung Loyer och jag på en skaldjurskryssning med jobbet. Älskar alla människor som var med. De är varma och fina och bra för själen-människor. Vet inte riktigt om dom är så bra att ta bilder bara...
 
 Fru Peru, Fru "jag bär min bjässe till hund tre kilometer" (hon har gjort det på riktigt, hon är grym) och jag, skulle ta ett kompiskort för att lägga på Facebook och förkunna hur mycket vi saknade Sten Ung som låg på playan i Grekland med en paraplydrink i handen. Vi började med en random fotograf som vi hittade på däck. Han SÖG... Han fick krympa tillbaka till det hål där han kom från. Dubbelhakan från hell. Har ni sett den? Nej, trodde väl det. (Inget ni kommer få se heller). 
 
 Fotograf nr två var ett proffs. Betald alltså. Men den gubben hade egen kamera och lovade redigera bilden fem gånger innan han la ut den på Facebook. Å där var vi ju tvungna att vara med om vi ville vinna en resa till Thailand. Vilket vi vill. Eftersom vi är så sjukt säkra på att vi kommer vinna, har vi redan nu planerat hur vi ska dela på Sten Ungs biljett. Det fattas bara att berätta för Kung Loyer att hans fru ska på tjejträff i Thailand. Om jag inte blir bort redigerad helt från bilden. Stod av någon anledning två meter från de andra...
 
 Fotograf nummer tre ville själv vara med på kortet så fotograf nummer fyra blev snabbt inkallad. Kortet blev taget uppifrån och NU bara måtte väl den här dubbelhakan vara borta? Men ikke! Herregud, jag börjar ju tro att den sitter fast! 
 
 Blev ju som tur var inte fotograferad hela kvällen. Vilket personalen som uppträdde blev... i närbild. Det var en tokig farbror som fick vår uppmärksamhet. Från att den stackars besättningen började sjunga tills båten kom iland, filmade han. I ansiktet, med en selfiepinne och även underifrån.  Snacka om att man hade fått trippelhaka där!
 
 Vi undrade i alla fall om han var tokig på riktigt och hur hans stackars fru som satt bredvid klarade av att se spektaklet. Vilken stalker! Kan hända att vi hetsade upp oss lite oxå och eventuellt blev lite besatta av farbrorn. Tills en vänlig själ (som nog tröttnade på oss) påpekade att den gamla mannen troligtvis var morfar till någon som showade.... Oj vad storyn helt plötsligt fick en vändning...Vilken gullig farbror som var så stolt över sitt barnbarn att han filmade och fotade ihjäl sig. Nu ska jag bara  komma ihåg detta till nästa gång jag är "snabbes pöjk" till att dömma...
 
 Idag firade vi med fotbolls-cup för att toppa gårdagen.  Prins Loyer gjorde åtta mål! Så pratar jag om Lill-Zlatan i bloggen framöver så ver ni vem det är och vart ni hörde det först;)
 
 Ha en mysig lördag. All kärlek. 
 
 
 
 
 
 

Stalker eller söt ...

2 Läs mer >>
 Jag får snart spel. Vad är det som gör att vissa ungdomar, typ VÄLDIGT många, som inte kan lyfta på lilla rumpan när de åker buss och erbjuda en äldre deras plats? (Nej, det är inte mig jag menar).  
 
 Imorse var inget undantag, men nog ett av de värsta fallen. Då satt det tre unga tjejer, två ihop, och en på sätet framför. Trångt som vara attan. Å vad tror ni att den tjejen som satt själv, hade brevid sig på sätet? Ingen hund, nej, nej. Ett barn? Nej, absolut inte. Sin väska? Nu närmar vi oss! Hon hade sin.....drrrrrrf trumvirvel, SIN IPAD! Tanten som gick på innan mig frågar snällt om platsen är ledigt. Ungdomen HIMLAR med ögonen och suckar...  Långt om länge tar hon och flyttar sina grejer så att tanten kunde sätta sig. Jag stirrar på henne och undrar lite lätt: Finns den här ungdomen på riktigt? (Kanske blev att jag fastnade, med uppspärrad, blick). Liksom jag glodde, kan man väl säga. Ungdomen var inte värre... Hon spände upp ögonen till hårfästet, och skakade lite så där på huvudet fram och tillbaka, som en sådan där hund som fanns förr i tiden i bilarna ni vet, där huvudet bara rörde sig. KLART att ungdomen skulle köra "jag tänker inte titta ner först" leken.... Så där satt vi ett tag. Måste sett helt galet ut. (Jag vann förresten:) 
 
 Ungdomens kompisar börjar tillslut prata och "förtrollningen" var bruten... Dock kunde ungdomen inte bara erkänna sig besegrad. Hon var tvungen att högt och tydligt, förkunna huuuur mycket hon hade att bära på, "asså". Nu kommer trumvirvel igen: drrrrrrrrrr... Hon bar på en liten, liten handväska och sin ipad. Stackars människa... Nu förstår jag HELT varför hon inte kunde erbjuda den sten-gamla mannen som strax efter klev på bussen, sin sittplats. Inga frågetecken där inte. Så SJÄLVKLART att den lika sten-gamla tanten, fick resa på sig och stå hela vägen in till stan. (Inte heller den här gången pratar jag om mig). Hade god lust att stoppa ner ungdomen, hennes iPad OCH hennes väska, i min väska. De hade fått plats allihop. 
 
 Så nu till alla ungdomar. RES PÅ RAVI! Till oss äldre, sätt er på den jäkla paddan nästa gång! 
 
 Annars har jag tyvärr inget kul att berätta om Kung Loyer för er som längtar efter en uppdatering. Han ligger nämligen raklång på sängen och vägrar prata med mig. Har varit så i två dagar nu. Föreslog att vi skulle flytta musik-skrubben, till vinden istället. När vi väl gick upp på vinden för att planera,visade det sig att höjden där uppe endast var en halv meter.... För att Kung Loyer ens skulle kunna få plats där, hade han behövt ligga på rygg och spela sin gitarr. Kanske det han övar på nu när han ligger i sängen och surar för att jag ens tänker tanken på att "stjäla hans skrubb".....? Får nog på upp och fråga honom. 
 
 All kärlek till er. Ta hand om varandra. Stor kram
 
 
 
 
 

Ungdomen av idag?

0 Läs mer >>
 Vet inte vad det är som händer, men jag bara fortsätter och fortsätter att göra olagligheter....
 
 Dagen började bra. Vi hörde att Rihanna (Kung Loyers kusin), äntligen skulle bli igång satt och att hennes bebis skulle få se ljuset. Imorgon. Så vi bunkrade upp med en stor godispåse (inte stulen, det brottsliga kommer senare i berättelsen). Lilla Seniorita packade in en fin sten, som glittrade och som skulle ge Rihanna ngt att hålla i OM det skulle göra ont, (vågade inte berätta att det KOMMER göra ont, det får Lilla Seniorita upptäcka själv långt senare i sitt liv) och skrev ett fint kort där hon ritade både bebis och de nyblivna föräldrarna och så vi begav oss för att lämna över detta. Nu hade ju tydligen bebisen bestämt sig själv, för att han kanske inte alls ville bli igångsatt, så han hade börjat värka på redan i natt. INGET vi visste när vi stormar in, två brötiga vuxna och tre barn, höga på socker... För de ville oxå ha godis i affären, så klart. 
 
 Pappan to be och även Rihannas mamma, Stick-Maja, som hade varit vakna halva natten hade äntligen lyckats få lite ro att somna innan nattens kommande bravader, såg jätte glada ut när vi kom inrusade (inte). Kändes lite som ett kalas. Lilla Seniorita var finklädd och man kan ju säga att de "blev tagna på sängen".... (Vi gick väldigt snabbt ifall någon undrar).
 
 Det var ungefär nu det gick utför med allt annat oxå. Påbörjade vår hemfärd och en Busschaufför vinkade fram mig i korsningen och bad mig, tydligen, i samma stund att stoppa. Dubbelkommandon? Såg bara den första vinken tyvärr, och Audin fick bekänna färg. Lät:gaaaaaaaaaas! (Kanske Audin fick Kung Loyers färg för han blev helt vit i ansiktet...)
 Iväg till "Netto", för jag har hittat en vattenkokare jag gärna vill ha där. Bara det att jag inte riktigt hittade dit. Kan ha blivit lite fel och vi KAN, av misstag, ha kört in på fel väg och fortsatt på en väääääldigt bred cykelväg. Med BIL! Kung Loyer blundade, Lilla Seniorita och Prins Loyer tittade ner och kusin-grisen som var med, sa med FÖRSKRÄCKT röst: "Är detta verkligen en väg, för det känns INTE som det". Ungen är sex år... Blir inga problem när han ska ta körkort i alla fall. 
 
 Väl framme visar det sig vatten-kokaren börjar säljas först nästa vecka. Stod tydligen i reklambladet oxå.. Missades... Men Kung Loyer kommer inte att ha NÅGRA problem att hitta imorgon om vi nu ska se något bra i det hela😉
 
 Kanske även bör nämnas att Kung Loyer ansåg att våra lilla "övningskörnings-tur" var över och satte sig själv vid ratten.... Kommer dröja ett tag innan han vågar åka med mig igen. Opps! 
 
 Hoppas att ni har haft en härlig söndag. Vi sitter och håller tummarna för att Rihanna ska ringa och be Kung Loyer att köra dom till sjukhuset igen, så bebisen kommer snabbt och smidigt till världen. Vi verkar tyvärr få vänta❤️
 
 All kärlek till er. Puss och kram
 
 
 

Brottets bana...

0 Läs mer >>
 Det är något med familjen Loyer och nycklar. Två gånger den här veckan har vi haft problem med våra fastlåsta cyklar.  En gång fick mormor rycka ut och komma med en nyckel. I ösregnet. Vi satt fast i bilen i 20 minuter, medans regnet öste ner och jag var väldigt LITE sugen på att cykla hem... Så KLART tröttnade Prins Loyer och Lilla Seniorita. De ville inte sitta i en bil utan de ville leka i regnet, utan regnkläder. GÖTT blöta när vi kom hem. Så sitter vi nu här och undrar varför Lilla Seniorita är snor-förkyld... 
 
 Andra gången det blev kris, var inte ens en nyckel inblandad. Prins Loyers kod-lås hade fastnat. Vi fick inte loss cykeln från stället. Så det blev till att, helt olagligt, skjutsa Prins Loyer på pakethållaren om vi skulle komma hem överhuvudtaget. (Hade sjuk träningsvärk i benen dagen efter. Han skrek" Fortare mamma, FORTARE". Kände mig som en piskad åsna). 
 
 Dessutom fick jag ju ge mig in på den kriminella banan IGEN, senare på kvällen när vi skulle få hem cyckel-j%#%^! Fick tydliga instruktioner från Kung  Loyer, vad vi skulle ha med oss för att få låset att lossna. Vi packade ner: tång, såg, hammare, kniv och ståltråd. (Ståltråd fungerar ju alltid på film). Upp på cyklarna som fanns tillgängliga, i pyjamas, med Prins Loyer och piskan på pakethållaren, för att möta Kung Loyer. Innan vi kom fram, hade Kung Loyer lyckats, med muskelkraft, DRA isär låset. Han är verkligen, sjukt stark! Nästan lika stark som Hulken. 
 
 Hem kom vi i alla fall. Polisen har inte kommit och bankat på, så vi måste ha smugit väldigt bra, både med låset och med skjutsningar. Får ligga lågt ett tag nu bara, så dom inte är ute och letar efter oss.
 
 Så hörs vi inte under helgen, är det just det vi gör. Ligger lågt och kurerar en och annan förkylning... Hmfr! 
 
 Trevlig helg och all kärlek till er. Stor kram
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lås och LÅST!