0 Läs mer >>
 Min mamma använder sig utav ett uttryck: "Hur man än vänder sig så har man rumpan bak". Så rätt!
 
 Igår strulade bilen. Kung Loyer blev stressad. Inte av bilen, utan av MIG. Han ägnade sig kanske mer åt att säga till mig att vara lugn än att laga den jäkla bilen. Å jag var lugn. Trodde jag. Tills jag får lite distans och jag idag märker att jag ringt till Brosan, ELVA gånger från Kung Loyers telefon... 
 
Att jag sen glömde telefonen i min väska och Brosan ringt tillbaka ungefär lika många gånger för att han säkert trodde att det hade hänt någon, behöver vi kanske inte prata högt om. Vi behöver inte heller kanske nämna alla alternativa flyktvägar som jag satt och diskuterade med Prins Loyer och Lilla Seniorita de tre minuter det tog för Kung Loyer att laga bilen. Eller mitt dåliga samvete för att jag tvingade ut en liten sjuk Seniorita i regnvädret för att hämta mig när jag hade handlat om det hade blivit så illa att vi fått ta bussen hem..
 
 Sen vågar jag inte heller nämna högt att Kung Loyer råkade köra in kundvagnen i bilen när han var sur för att den inte fungerade och sa: Jäkla skitbil, du kan gott ha det! (Tror verkligen att bilen blev jääääätte ledsen...:)
 
 "Tur" att varken Kung Loyer eller Brosan är arga speciellt länge... Eller hur! Går väl över lagom till helgen OM jag bjuder dom på lite vin:) 
 
Mamma brukar faktiskt oxå säga" Man lär av sina misstag". Just den frasen verkar INTE stämma på mig i alla fall... Men nästa gång så! Då tror jag på att jag kommer att vara jätte lugn. 
 
Ta hand om vara dra. All kärlek och kramar. 
 
(Min snygga parkering. Hände en gång. Är fortfarande stolt:)
 
 
 
 

Blir liksom fel ändå!

0 Läs mer >>
Jag dör, jag dör, jag dör! Lilla Seniorita är sjuk idag. Snorig och hostig och alldeles eländig. Stackars liten. Prins Loyer var... TRÖTT och frusen. Stackars honom med. Årets kallaste dag känns det som. 
 
I alla fall, då Kung Loyer är hemma och tar hand om hon som tror hon kommer dö, så dör hennes mamma istället. Av skam! 
 
 Vid avlämningen av Prins Loyer, så kom vi lagom till frukosten på fririds. Lite kaos. Alla skulle in samtidigt. Men där står det ( OBS en mycket tunnklädd) man vid dörren som även han försöker klämma sig in. Det såg ut ungefär som han höll på att frysa ihjäl och eftersom han var svartklädd med keps på huvudet kände jag spontant att sen här mannen bara MÅSTE jag rädda. Sagt och gjort. Med hög stämma skriker jag: KOCKEN FRYSER, in med er!! 
 
 Mannen vänder sig lite om och skrattar. Förläget! Mumlar även lite om att ser är kallt. Så ägnar han sig åt ett barn i närheten, pussar honom på pannan, säger något som jag inte hör, och GÅR! 
 
 Där står jag. Väldigt förvånad. En bit bort står Prins Loyer som uppenbarligen skäms över sin mamma som precis gapat och ställt till en scen. Kocken gick? 
 
Plötsligt blir jag röd i ansiktet. Det slog mig spontant vad det kan betyda på engelska.... Om man slänger in lite svenska oxå. Gick sedan direkt till skamvrån, utan att passera gå så att säga. 
Längtar mer än någonsin till jul! Årets stora högtid för förlåtelse.... 
 
 Ta hand om er.  All kärlek och kramar. 
 
 
 

"Kocken fryser"...

1 Läs mer >>
 Det har hänt något alldeles förfärligt märkligt här hemma idag. Både jag och Kung Loyer har jobbat och barnen har varit i skolan. Ingen hemma alltså. Ändå, helt mystiskt, låg det ett par vantar på kökssoffan! Vita, gosiga och utan någon ägare som satt brevid. (Hade det nu suttit en person där också, så hade jag i och för sig dött, så lite tur var väl det att det bara var vantarna dom låg där). Lilla Seniorita tror att det är en tomtenisse som hälsat på. Prins Loyer tror inte ALLS på tomten längre och berättar det mer än GÄRNA för alla barn som vill lyssna... Får se om det blir några julklappar till den lille "tomte-dödaren"! 
 
 Kanske inte blir några julklappar till mig heller. Föreslog för Kung Loyer att det kanske kunde vara en liten "Nissa" som han råkat få med sig hem... Blev så där populär efter det. Nu efterlyses därför ägaren till dessa vantar med ljus och lyckta, så vårat lilla mysterium kan ge jul-frid här hemma igen.
 
 Nu börjar ju faktiskt julen att närma sig. Som vi har väntat och längtat. Prins Loyer och Lilla Seniorita stod länge vid fönstret och tittade på våran fina gran som än äntligen kommit upp på gården. Med skev belysning... Hur tänkte man där? Det kommer bli månadens stör-moment. (Förutom vantarna då om dom inte hittar sin rättsmättiga ägare... )
 
 Annars hade Lilla Seniorita avslutning på sin dans igår. Djungeltema. Lilla Seniorita fick vara leopard med hemmagjorda öron. Prins Loyer sa (säkert snällt menat) när öronen var klara: "Det gör inget att dom blev så fula mamma, för det viktigaste är att du gjorde ditt bästa och det gjorde du"! Skönt med stöd från sina barn... Å nej, jag säger INTE någonsin att deras verk är fula. Kanske kan tolkas så när dom hittar en del teckningar i papperskorgen... Får tänka mig för lite där tror jag. 
 
 Ta hand om er. Kärlek och kramar. 
 
 
 
 

Mysteriet med vantarn...

1 Läs mer >>
 Tia Stum fyller år idag och det var värsta partyt. Bara så där. På en måndag. Alla kusin-grisar ordnade sin egna show för att fira födelsedagsbarnet. Väldigt lyckat och trevligt. Kung Loyer drog igång sitt egna drama kan man säga....
 
Kung Loyer hittade en walkie-talkie. Walkie-talkien pratade "av sig själv". Det var barnröster, men inte någon röst från något utan barnen på kalaset. Jätte-kul, MEN lite läskigt, så Kung Loyer lekte "James Bond" och presenterade sig som agent 007... Var roligt ända tills en auktoriserad myndig stämma tog kontrakt i andra ändan. Då var Kung Loyer inte lika tuff längre... Fort som bara den, slängde han över walkie-talkien till Tia Stum. Ja, ni läste rätt. Själva FÖDELSEDAGSBARNET fick i uppdrag att lösa "dramat". 
 
 Det lät ungefär så här:
 
 Tia Stum: Hallå ja. KOM. (KOM uttalas vääääldigt tydligt).  
 Myndig stämma: Är detta ett akut anrop? Kom. 
 Tia Stum: Detta är en leksaks walkie-talkie. KOM (kom fortfarande lika tydligt). 
 Myndig stämma: Ursäkta jag hör inte, är det bil 32 som anropar och behöver assistans? Kom. 
 Tia Stum INTE längre i walkie-talkien.... : Herreguuuuuud, det måste vara en riktigt pooooliiiiiiis! 
 
 För att nu inte få själva SÄPO på halsen (för det måste så klart ha varit dom i andra ändan), räddade en gymnasielärare upp situationen och stängde av walkie-talkien, släckte ljuset i taket, satte munkavel på alla barn och blåste ut ljusen på tårtan. Underbart med handlingskraftiga människor:) 
 
 Resten av festen firade vi i mörker. Med kontentan att INGEN polis knackade på dörren. Vi klarade oss med nöd och näppe. 
 
 En händelserik och alldeles, alldeles underbar kväll!
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Säpo, go-kväll"

0 Läs mer >>
 Kung Loyer är grym. Han river väggar, lägger golv, praktiserar hos husbyggare och bär virke. Helt fantastisk. "Vi"(som i Kung Loyer) ska ge Prins Loyer och Lilla Seniorita varsitt rum då Prins Loyer inte längre får plats i deras 40 kvadrat gemensamma rum. Lilla Seniorita breder ut ALLA sina leksaker och knör liksom in Prins Loyer i ett hörn. "Hon får inte plats annars"... 
 
 Så nu är projekt bygga rum på g. Då Kung Loyer och jag aldrig kommer överns om något när det gäller inredning så har vi bestämt att vi ska få inreda var sitt rum. Min lott föll på Lilla Seniorita och jag blev jätte glad. Tills jag insåg att hon har en egen vilja.... Lila, rosa, blå och gula tapeter med glitter.... Ala My little ponny. LÄTT? Men på en bra dag fick jag henne ändå att gå med på mina fina som jag hittat. Kung Loyer tycker nu att jag är "ond" och borde låta henne bestämma själv.... (Kan vara när han fick reda på priset per rulle och satte i halsen). Så nu har jag fått leta reda på en billigare nästan likadan tapet, som jag oxå visat honom. 
 
 Men jag VILL ha den lite dyrare rullen.... Så nu tänker jag om jag liksom skulle köpa den tapeten och kanske lite lätt säga att det är den billiga rullen? Som ett litet experiment? Jag tror nämligen inte att han skulle märka skillnaden... Måste vara det här som kallas kvinnlig list:)
 
 Får se hur "listig" den andra tjejen i familjen är... Det är ju dock hon som ska ha tapeten i slutändan. Gillar inte Lilla Seniorita den, kan det lätt bli en del förbättringar... Eget konstverk så att säga. Kommer då bli liiite svårt att förklara för Kung Loyer varför jag sitter där och gråter ihjäl mig för 169kr rullen...
 
 All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Att luras eller inte ...

0 Läs mer >>
Idag har en underbar människa blivit begravd. Han uppskattade livet och hade så mycket kärlek i sig. Som har var, vill jag bli när jag blir stor. En förebild. Blir jag hälften så bra människa som han var, så kommer jag att nå sista vilan med ett leende. 
 
 Men har JAG långt kvar, så har Ullfots pappa ännu längre väg att vandra... Hade äran att besöka de värmländska skogarna ihop med honom idag. Jag, Jessica Andersson, Sanna Nielsen och tysk techno... (det var det som spelades på bilstereon...). 
 
Ullfots pappa är så där smidig. Påpekar gärna det mest uppenbara... Tex så kom vi in i en affär in the middle of skogen. Kassörskan och två snubbar till. Två snubbar som såg så där glada ut i främlingar. Men självklart kläcker Ullfots pappa ur sig: "Här var det ingen rusning direkt". Onda ögat kom från snubbarna på en gång. Vi fick knappt vår växel tillbaka och absolut inget svar! Trodde vår sista tid var kommen. Vi fick springa ut till bilen. Hur man nu kan bli så stött när man bor i skogen? Där är det väl aldrig folk tänker jag...
 
 Efter den fina begravningen bestämde vi att vi skulle passa på att tända ljus på mormor och morfars grav. Så vi åkte 15 mil extra för detta. Bara för att upptäcka att vi inte hittade graven! Men tror ni Ullfots pappa gav upp letandet någon gång? Neeej! Medans jag tyckte att vi skulle tända ljusen på trappan, traskade han runt och hade FaceTime samtal med vår mamma för att hitta den. En och en halv timma senare var den funnen. Höll på att frysa ihjäl. Då upptäcker vi att stenen är flyttad! Till några andra släktingars sten, men dock ändå flyttad. Varför flyttar man en gravsten? Det värsta är att blommorna, som ska finnas i och med gravvården, inte fanns. Blommorna hittade vi däremot på stället där stenen legat förr? Bara så märkligt. 
 
 Vi fick tänt våra ljus och även sett på huset där mamma växte upp. Med en temperatur i bilen på 800grader. Ullfota pappa frös mer än mig... Tydligen fortfarande. Två timmar senare. Svimmar av värmeslag snart! 
 
 Men det har varit en fin dag, med mycket känslor åt alla håll. Livet är ändligt. Idag begravning, imorgon dop. Kontrasternas helg. 
 
 All kärlek och kramar. 
 
 

Kontrasternas helg

0 Läs mer >>
 Jag har bytt telefon med Kung Loyer. Tillfälligt. Tror han... Kommer aldrig lämna tillbaka den. Den är mycket, MYCKET bättre än min.
 
 Hittade massor av kort. Ögonblick i livet. Snor dom med tänker jag:) 
 
Ta hand om era ögonblick.  
 
 
 
 

Ögonblick

1 Läs mer >>
Tycker själv att jag pratar hyfsat tydligt. Kanske en del beslutångest, men när valet väl
är gjort så framför jag mitt budskap, utan krusiduller. Oftast är det Kung Loyer som får höra harrangerna innan, men det kan även nå övriga i min omgivning. Detta är MIN uppfattning om mig själv. Verkar som om jag saknar självinsikt totalt...
 
 Häromdagen beställde jag kaffe på en sylta bredvid jobbet. Beställde en latte. "Baristan" undrade om jag ville ha en "vanlig"? Så jag svarar ja. Människan menade en vanlig bryggkaffe.. Latte, vanlig. Inte SÅ likt! Dessutom trodde dom att jag skulle gå lös på min kollegas pengar och handla för dom! Funderade på vilka signaler jag sände ut, men bestämde mig för att skylla på människan och släppte det. 
 
 Tills igår! Lilla Seniorita sov över hos mormor, så vi passade på att ta med oss Prins Loyer och se på golv. Han tyckte det var dödens. Han la sig på en varuvagn. Snälla farbrorn i affären kommenterade honom: Oj det var en trött liten rackare... I alla fall så ville Prins Loyer ha McDonalds efter sitt stora engagemang när det gällde golvletande. Så det fick han. Till efterrätt blev det glass, så den bjöd JAG storsint lilla familjen på (efter att Kung Loyer fått stå för den övriga notan med mummel....). 
 
Jag: En glass med kola sås. 
"Borde verkligen inte jobba i kassa": Med is? 
Jag: Va? 
Borde verkligen inte jobba i kassa: MED IS? 
Jag: I min glass? 
Borde verkligen inte jobba i kassa: Sa du inte cola? 
Jag: Nej glass, med KOLA-sås. 
Borde verkligen inte jobba i kassa: ok glas och cola. 
Jag: Neeej ingen cola! 
Borde verkligen inte jobba i kassa: Ska du inte ha kola-sås nu?
Jag: Jo. 
 
 Slutade att jag kom därifrån med en glass utan sås och en liten cola utan is. Går bra nu.... TUR att det är helg så jag får öva lite på min tydlighet. Något MÅSTE verkligen vara fel i mitt sätt att uttrycka mig. Får köpa en riktig kaffe på det och fundera. Om nu dom förstår mig... Hmfr! 
 
Mysig fredag alla fina. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 

Är det jag som är oty...

1 Läs mer >>
 Lilla Seniorita har fått kläm på det här med ficklampa och promenader. Spännande och insprirerande. Så inspirerande att hon börjar berätta sagor. Spännande sagor om en "Kajsa" (sig själv i tredje person) och om Elsa som är Kajsas mamma (jag). Men nu har "Elsa" (jag då) trampat riktigt i klaveret så att säga. Ville också vara med och bidra till sagan (eller kapitel-boken som den never ending-storyn oxå kallas). Började därför prata med tillgjord röst och lade till lite karaktärer i historien. Trodde verkligen jag fick lov att vara med. Men IKKE! 
 
 Kontentan blev att Lilla Seniorita blev galet arg. Hon satte sig på en bänk och försökte PRESSA fram tårar... Samtidigt som hon var vääääldigt förbannad. Tror det tog en timma innan hon sansade sig. Verkar aldrig som det ilskna kommer lägga dig heller. Citat: DU KOMMER ALDRIG FÅ HÖRA FORTSÄTTNINGEN!
 
 Attans! Så blir det när man ska lägga näsan i blöt överallt. Men jag har en plan. Kung Loyer får gå med henne på nästa promenad, så jag får veta slutet på sagan:) Man får inte vara dum för då kan man bli vuxen!
 
 Kärlek och kramar! 
 
 
 
 
 
 

Galet arg...

2 Läs mer >>
 Man borde döpa om den här helgen till godis eller godis? Verkar inte finnas en unge som fattar det där med bus. Tur är kanske det. Igår knackade det på ett gäng spöken här. Eftersom Mi Loyer inte riktigt räknat med att de skulle komma några, blev det liv i luckan. Jag sprang omkring och skrek till barnen: öppna inte, öppna inte!!! (Tänkte att de utanför kanske skulle skrämma sk**en ur både Prins Loyer och Lilla Seniorita). Samtidigt sprang jag omkring hör hemma och letade fram godis, i rasande fart. (MITT godis!) Spökena bankade igen, å jag fortfarande skrikandes: Ööööööppna iiiiinte!!!! 
 
 Tillslut var jag klar med min skål och sprang själv ut genom dörren. TOMT! Ungarna MÅSTE ju för sjutton gubbar ha hört mig, när jag höll på att rumstera? Prins Loyer och Lilla Seniorita kom smygandes efter mig och undrade var alla monster var? Snabbt sökte jag av området och ser ungarna på andrasidan gården. Herregud, har dom inget tålamod nu för tiden eller? I alla fall, jag fick gapat RÄTT högt och kanske lite argt: Var det några spöken som skulle ha godis eller? Ja, jooo hörde man lite försiktigt. Så kommer det fem utklädda barn krypandes och tog sitt godis VÄLDIGT fort. Så här i efterhand undrar jag VEM som skrämde vem egentligen...👻
 
 Efter det dramat åkte vi hem till den andra familjen och firade kvällen, med god mat och lapp-gömma. Ficklampor ute och grejer. Svin-spännande! Alla barn hittade tillslut en fladdermus med godis. Eftersom monstren som knackade på vår dörr, hade snott med sig MITT godis, blev min kväll räddad med fladdermusen. Lilla Seniorita klädde ut sig till sjuksköterska, kusin-grisen var patient och kördes omkring i en fåtölj... Modig kusin-gris! En väldigt mysig kväll. 
 
 Kung Loyer var på hockey, så han missade allt stå hej, men gjorde sitt egna lilla "drama"när han senare på kvällen kom hem och trodde bilen var stulen... Lät så här (viskandes eller väsandes för att inte väcka oss allihop, utan bara mig): Biiiiiilen ärrrrr borta, biiiilen äär booooorta!!! Vi måste ringa poooolllllliiiisen!!! 
 
 Mi Loyer hade ställt bilen på PARKERINGEN istället för i carporten. Ikke borta med andra ord. Lyckades nog skrämma en hel del människor igår verkar det som;)
 
 Ha en mysig söndag. All kärlek. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bus eller godis?