0 Läs mer >>

Citat: "Jag tror inte att jag vill leva med dig längre". "Det får nog bli så att jag flyttar härifrån". "Jag orkar inte med dig". "Nu är du bara fruktansvärt elak". "Hur kan man bara vara så sträng som du är". "Jag blir så arg så jag måste gå ut".

Allt sagt med VÄLDIGT stora bokstäver. Så. Nu är det bara att gissa vem som skulle säga något sådant här? Är det Kung Loyer, Prins Loyer eller Lilla Seniorita?

Trumvirvel: Jo med visst är det ingen mindre än Lilla Seniorita!

Hur ARG får man bli när ens mamma råkar välja "fel" byxor och vägrar gå till garderoben en gång till? Var hör man liksom ens dessa fraser? Lilla Seniorita MÅSTE ha snappat upp dessa uttryck från youtube. Säkert från monster-high eller Barbie som gör slut med Ken eller något. Behöver nog kolla hennes iPad asså...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Gissa vem...

0 Läs mer >>

Asså det här med att tänja på gränser... Sitter med hjärtat i halsgropen! Hörde av en klok mamma (annars) att barn känner och måste lära sig vad de klarar av. Som att de liksom bara MÅSTE prova att hoppa över världens störta vattenpöl, bara för att ramla i och lära sig att det inte fungerar till nästa gång. Visst låter det sunt? Men naaaaaj!

Är INTE helt säker, faktiskt, på att varken Prins Loyer eller Lilla Seniorita lär sig. Eller jo visst. De lär sig säkert. Värre med deras mamma. Hon lär sig ALDRIG. Att sluta TJATA! Så sjukt trött på min röst för tillfället asså! Låter som ett eko: Akta, taaaa,taaaa. Inte sååååå, åååå, ååå! Hela tiden!

Så nu bestämde jag mig för att bli tyst istället och inte titta alls 🙈 Får se hur länge jag klarar det. SÄKERT tills någon slår sig. Skithårt...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Höns-mamma!

1 Läs mer >>

Kung Loyer har fått nya arbetskläder på sitt jobb. Neon-orangea... Jätte, JÄTTE bra att han syns men väldigt, VÄLDIGT... Inte så fina. Själv känner sig Kung Loyer som en sopgubbe. (OBS då med tanke på klädseln och inga värderingar i den yrkeskategorin i övrigt vill jag poängtera).

Men nu har även Prins Loyer reflekterat över klädseln.

Häromdagen såg vi en bil som kört i diket och tittade så klart lite extra. Då hör jag Prins Loyer säga: "Där är pappas jobbarkompis".

Jag: Men va! Han som kört i diket?

Prins Loyer: Nääää. Han som bärgade bilen. Asså jag ser verkligen pappas jobbarkompisar överallt nu för tiden!

Fler företag som fastar för neon-orange alltså... Måste bara vara jag. Igen. Som inte har den minsta känsla för mode.... 🙈

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

(Tryck gärna på ❤️-at 👇🏻 på bloggsidan om ni gillar det ni läser 😘)

Sopgubbar, bärgare oc...

0 Läs mer >>

Visst är Kulturkalaset i Göteborg helt fantastiskt! Dessutom gratis. Prins Loyer och Lilla Seniorita älskar gratis. De gick loss på ballonger och grejer. Som dom lämpade över på Kung Loyer. Tur att han är stark...

Dessutom fick vi träffa en kändis. Amelie från Barnkanalen. Både Prins Loyer och Lilla Seniorita blev helt tokiga. EN KÄNDIS, EN ÄKTA KÄÄÄNDIS!!! Prins Loyer fick prata i Amelies mikrofon och berätta en bokstav som han visste. Han valde A. Sen tryckte han fram Lilla Senioritas huvud. Rätt brutalt, så att hon oxå skulle få säga en bokstav. Väldigt hjärtligt och väl ment. Kanske inte lika uppskattat av syrran som inte var riktigt lika "scen-intresserad" om man säger så. Hon fick i alla fall med sig en rejäl nackspärr...

Vi hade en mysig dag. Verkligen värt att kolla upp utbudet på Kulturkalaset. Tips från coachen 😀

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Så fick vi träffat dessa hjärtan oxå. Rihanna-kopian och hennes skrutt.

(Tryck gärna på ❤️-knappen på bloggsidan om ni gillar det bi läser 👇🏻. Även fritt att dela 😘)

Käääändiiiiis!

0 Läs mer >>
 Monster-Mamma. Det är mitt nya smeknamn. Dödar nämligen getingar och flugor på löpande band. Lilla Seniorita är ju så rädd för insekter att hon kan inte fungera normalt. Antingen blir hon stel som en pinne eller också låser hon in sig på toaletten. Så vi försöker säga att man dör inte av ett stick och såååå ont gör det inte. Men JO, vill jag just i detta ögonblick, nu, på en gång, skrika, DET GÖR PRECIS SÅ ONT SOM DU TROOOOR! Men vad får man göra som vuxen? BITA IHOP!!
 
Fick för en stund sedan till ett halvkasst slag på en rackare som letat sig in till oss. För att inte getingen inte skulle fly, valde jag att trycka till den med flugsmällaren och mitt pekfinger lite lätt. Mitt pekfinger! Hur tänkte jag där? Flugsmällaren har liksom hål... Genom hålen for den lilla äckliga taggen, RAKT IN i mitt rosa skinn. Tänkte att nu, NU är min sista stund kommen. 
 
 Fick som TUR var tips i helgen att man skulle använda sig utav bikarbonat och lite vatten om man fick ett getingstick. Använde hela påsen... Mitt råd vidare nu då till er som vill prova på detta lilla "tips". GÅ INTE PÅ DEN LÄTTA! Fingret dunkar fortfarande och är dubbelt så stort. Shit vad Kung Loyer kommer bli tvungen att ta hand om mig idag alltså! Tror faktiskt inte att jag kommer kunna göra något mer än att ligga på soffan och bli matad med praliner.
 
 När jag väl ligger där på soffan och tycker synd om mig själv, ska jag tänka på Prins Loyer så jag blir glad igen. Han läser en bok med familjen Bacon. Bacon kan vara lite svårt att läsa när man är en gullig 8-åring. Uttalet blir lite som baaa(j)son. Lika roligt varje gång han läser det 😀
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
(Tryck gärna på ❤️-knappen på bloggsidan om ni gillar det ni läser 👇🏻. Även fritt att dela 😘)
 

Monster-mamman och ge...

0 Läs mer >>

Det är inte på något sättas att jag vill att våra barn ska fastna i utveckligen och vara bebisar för all framtid. Nej, nej. Jag älskar de olika stegen. Jag älskar utvecklingen. Jag vill verkligen att tiden ska ha sin gång. MEN INTE ATT DET SKA GÅ SÅ FORT!

Lilla Seniorita har börjat i skolan. I SKOLAN! Hon är ju typ nästan vuxen! Å eftersom jag inte ens kommer ihåg hur livet innan barnen var, håller jag på att.... Hur ska jag uttrycka mig... DÖÖÖÖ!

Lider av sjukt svår separationsångest för tillfället. Tror ni att Lilla Seniorita bryr sig det minsta om det? Nej, inte ett dugg! Igår fick jag skäll, ja SKÄLL, för att jag hämtade henne för tidigt. När folk frågade hur hennes första dag i skolan var, svarade hon att den var jätte bra. Förutom en sak som inte var så bra... "Mamma hämtade mig för snabbt".

Dessutom bad Lilla Seniorita mig att gå ifrån skolan jätte fort imorse... Någon annans unge grät. Det var så FRUKTANSVÄRT sorgligt, så jag kanske började gråta lite med. Å kanske tröttnade "fröken utan känslor" (lilla Seniorita) på mig. Öööhhh JA! Så hon viskade lite diskret: Mamma, det blir nog inte bättre för pojken om han ser dig gråta oxå. Jag tänker om du GÅR nu så ses vi sen. Puss, puss. Hej då".

SES SEN? HEJ DÅ? Så himla okänsligt. Man behöver tydligen inte alls sin mamma efter att man fyllt sex år och börjat skolan... Hmfr!

Kung Loyer och Lilla Seniorita är nog lite lika. Han förstår mig inte heller. Eller oxå är han sur för att han fick en lunchlåda med brända kycklingkorvar och makaroner...
Herregud jag lider av separationsångest! Vad mer i matväg kan man mer begära? Å nej, jag lider INTE av kronisk separationsångest för att nu matlådorna råkar se ut sådana jämt...

Tur att Prins Loyer finns. Han är minsann lika känslig som mig. Där kan jag få tröst. Tills hans kompisar knackar på och det är dags att spela fotboll...

Nu ska den här bittra mamman gå och lägga sig och försöka vakna på rätt sida imorgon. Sov gott mina vänner. All kärlek och fina drömmar.

(Tryck gärna på ❤️-knappen på bloggsidan om ni gillar det ni läser 👇🏻. Även fritt att dela 😘)

Separationsångest!

1 Läs mer >>

Kung Loyer har kommit på en ny krydda. Han är grymt företagsam min man asså...

Förra året satsades det stenhårt på koriander om ni minns? Men i år är det "Chile-krydda" som gäller. Nu längtar vi bara tills plantan ska ge skörd. Då blir det affärer av....

All kärlek och kramar.

(Tryck gärna på ❤️-knappen på bloggsidan👇🏻om ni gillar det ni läser. Även fritt fram att dela 😘)

Chile-krydda by Kung ...

1 Läs mer >>
 Herregud vad det blåser! Det känns verkligen som höst. Å vad kommer med hösten? Jo virus! Tror jag har drabbats av ett virus som heter "orkeslös" eller "strejk-sjukan". Kan vara en bakterie oxå. Som medicineras med choklad. Måste nog skriva ut ett recept och prova.... 
 
 Jag orkar nämligen inte göra någonting. Det är SJUKT jobbigt tex att springa runt efter lakan som man så fint hängt upp på balkongen och som blåser all världens väg.... Orkar jag verkligen INTE. Så jag fick skicka Lilla Seniorita. Som tur är orkar hon tydligen hur mycket som helst. Låter ungefär så här:
 
 LS: Mamma kan vi ba.... ( hon blir avbruten). 
 Jag: Nej. Lek själv. Mamma har rast. 
 LS: Kan vi åka till.... (Hinner inte avsluta meningen). 
 Jag: Nej. Jag har RAST! 
 LS: Hur länge ska du ha rast? Så här länge har inte fröken på förskolan rast...
 Jag: Då är jag sjukskriven idag. Du får leka själv. 
 LS: Kan du bara hjälpa mig med... (Inte heller här får hon prata klart). 
 Jag: Nej, idag får du göra allt själv. Mamma gör bara det absolut nödvändigaste, nödvändiga. 
 
Det är tur att Lilla Seniorita är så företagsam och att dom var två. En kusingrisboxå. Dom verkar inte sakna mig ett dugg. Faktiskt. Så vad gör man om man är sex år och får fria tyglar? 
 
 - Tvättar alla bebisar med schampo och när vi ändå är igång, så tar vi dockkläderna oxå.... 
 - Byter kläder på sig själv. 100 gånger. Utan att plaggen hittar tillbaka in i garderoben igen....
 - Leker frisör. Inte heller här hittar kammar, borstar, hårfön, klämmor etc, etc tilllbaka där de hör hemma....
 - Fixar naglarna. Ett nagellack på varje nagel. Och på varje finger. Och gärna på bordet oxå.  För att sedan få flaskorna att flyga tillbaka där dom ska vara, av sig själv. INTE! 
 - Bakar. Ett påhittat recept där det tydligen ska vara lite äggskal i för att man inte fick upp det från bunken.... Å MASSOR utav disk...
 - Letar upp alla gosedjur som ens mamma har gömt undan och häll ut hela den svarta sopsäcken i rummet. Sen blir det liksom, som ett gosedjurshav som man kan öva simning i. Omöjligt att komma in i rummet sen bara för då ÄÄÄLSKAR man varje djur så mycket att man SVIMMAR om något försvinner... 
 
 Vad lämnar då det nu då, den här virusdrabbade mamman? ETT INFERNO! Jag svär, jag hade fått MER vila av att INTE strejka! Nu återstår att torka bebiskläder, vika om en hel garderob, sanera nagellack, städa upp efter baket och kasta ut en miljon nallar ut genom fönstret och skylla på att vinden tog dom. 
 
 Stackars oss "sjuka" mammor asså... 😉
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 

När en mamma är "sjuk...

1 Läs mer >>
 Vad är sport? Det kan vara alldeles tråkigt, å alldeles, alldeles URTRÅKIGT! 
 
 Vi börjar med Juni. Juni var jag förberedd på. Faktiskt. Fotboll. Cop America. Det får man ju tydligen inte missa enligt Kung Loyer. Å ja, Chile vann. Grattis, grattis. Men vad händer i mer i Juni och i Juli? Som ingen människa förberedde mig på. Jo, EM! Meeeer fotboll! Halleluja....
 
 Men jag överlevde. Överlevde! Fokuserade på att man i ett förhållande har olika intressen. Typ håll ut... Kung Loyer log som en sol och var glad. Självklart, som den goda hustrun som jag så gärna VILL vara, försökte jag att bita ihop. Håll i hatten. Jag lyckades! 
 
 Men vad händer i Augusti nu då? OS! OS! HELT UTAN FÖRVARNING från en viss Kung Loyer. Det är nu jag håller på att avlida! I fyra timmar. Jag svär, i FYRA timmar har Kung Loyer suttit och kollat på cykling. Cykling.... Seriöst! Drömmande till på köpet. "Ååå titta vad det påminner om Chile". Var tvungen att bitch-slapa honom, för att få tillbaka honom till verkligheten. Sverige och regn... Ja, jag vet. Skit-taskigt. (Den goda hustrun är som bortblåst). 
 
 Vi pratar alltså sport i TRE månader! Jag dör! Jag döööööör! Man kan säga att vi har en obalans i vårat förhållande för tillfället. Det finns inget utrymme för mina serier längre. Eller ÖhhhÖhhh ursäkta. Det finns utrymme. I min ensamhet. På tv:n i sovrummet! Själv! Oxå väldigt URTRÅKIGT! 
 
 Nu tror jag att det är dags för simning.... Måste nog gå och leta upp ett REP 🙄
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 

Med risk för att låta...

0 Läs mer >>

Ibland, typ väldigt ofta, gör man saker i repris. Oftast för att det är roligt och att man vill göra om det, men ibland, ibland, för att MAN HELT ENKELT INTE LÄR SIG!

Vi tar det här med fotbollar. Min pappa, så som många pappor från förr i tiden, spelade fotboll i träskor när vi var små. Starkt påhejade att skjuta höjdare. Det blev höjdare. Höga. Tyvärr flög inte bara bollen högt utan även träskor och pappor. Livsfarligt. Slutade alltid i ryggskott. Vi, i min generation, lärde oss dock att inte spela boll i träskor.

Så nu HOPPAS jag att Prins Loyer, lär sig utav MINA misstag. När vi ändå är inne på fotbollar... Prins Loyer börjar skjuta hårda bollar. Å höga. Så höga att de fastnar i TRÄD! Min första tanke var att vi behövde en lång pinne. (Ingen unge fick leka. Engagerade alla i att leta pinne). Pinne hittades. Pinne kunde ej rädda situationen.... Så vi provade det BEPRÖVADE boll-tricket. Ni vet när man kastar en boll på den andra, för att få ner den bollen som sitter fast? Ni nickar! Bra, DÅ VET NI ÄVEN VAD SOM HÄNDER. Boll nummer två fastnar OXÅ! 😡

Två bollar i trädet som är för högt för att klättra upp i. Behövdes en två meters man och en soppborste med långt skaft för att få ner bollarna igen. Fick känslan av att Prins Loyer inte var jätte imponerad utav sin mamma...

Tyvärr är det inte första gången heller. Jag HOPPAS på sista. Prins Loyer säger att det är sista gången. Kommer aldrig att få hjälpa till igen.... 🙈

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Hur dumt?

0 Läs mer >>

Så. Då var den årliga besöket i en husvagn avklarar. När familjen på Lilla Avenyn i Götene, drar på semester, brukar vi, resterande utav släkten på den familjens manliga sida, passa på att invadera husvagnen och kolla hur det här med campinglivet fungerar. En tradition som familjen på Lilla Avenyn i Götene, BRUTIT två år på raken då de valt att åka till både Öland och Gotland och det har varit för långt för oss att åka över dagen. Ska man ta det som en hint undrar jag...

Men i år kom vi iväg. Till Grebbestad. Alla barn verkligen älskar det. Tror att husvagnen känns som en stor koja eller något. Dock hade vi lite mörka orosmoln över oss. Mannen i familjen på Lilla Avenyn i Götene, "direktören", var "döende". Han hade nämligen fått en liten, liten droppe i näsan. Stackaren.... En mans-förkylning alltså. Fast det är nog inte honom vi ska tycka synd om, utan närmare bestämt Direktörens fru, då Direktören hade viloläge i sängen och ropade på Gud så frun fick springa med Alvedon stup i kvarten. Är nog levern eller njurarna som tar död på den mannen i första hand och INTE den lilla droppen i näsan.

Men förutom denna dödsdom och att Lilla Seniorita gick runt och bjöd in sig själv till alla husvagnar med hundar och vi hade fullt upp med att stoppa henne eller att den minsta kusin-grisen höll på att köra in sin dockvagn i grannens bil (som han stöttning putsat på heeeeela dagen...), flöt allt på smärtfritt.

Vi åkte dock skitfort när Direktören från sin dödsbädd försökte sälja sin husvagn till oss innan han dog. Jag är sjukt NÖJD med att hälsa på. En gång om året. Räcker fint. Så nej, familjen Loyer ska INTE ha husvagn.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

"Man ska ha husvagn"?

0 Läs mer >>
 Kan man som föräldrar, gå in så mycket i sin roll som just mamma och pappa att man kan få en så kallad "individs-kris? För jag tror nämligen och KAN ana, att Kung Loyer och jag råkat ut för just detta...
 
 Igår blev vi barnfria. Huxflux så skulle Prins Loyer och Lilla Seniorita sova över hos kusin-grisarna. Å vad händer då här hemma? Jo, det blir TYST! Som i en grav. Man hör bara köksklockan som tickar. Ticktack, ticktack. Kung Loyer och jag tittar på varandra och undrar: Vad ska vi göra nu? För i tanken, så längtar man tills dessa barnfria kvällar där man bara kan få rå om varandra, MEN när dom väl kommer och dessutom blir SPONTANA, så sitter vi som två holkar i soffan och undrar VAD vi ska göra?
 
 Vi börjar sakta prata om bio... Bio är ju mysigt! Men jobbigt att ta sig in till stan... Hmmm.... Ska vi äta något gott då? Fast det finns inga ställen som uppskattar våra mysbyxor... Då får man byta om. Oj, oj, oj, vilket projekt. För nya kläder har man ju inte köpt sedan 1962 heller.... Näääää. Vad kan man mer hitta på? Det är TOMT i skallen. Mysiga stunder på en klippa, en promenad ihop eller kortspel på balkongen-idéer är som bortblåsta. Så vad kommer vi på? Jo, men källaren, källaren behöver städas! DET gör vi... HUR oromantiskt som helst! 
 
Man skulle också kunna säga att vi gav oss in på en samarbetsövning. Låter kanske lite bättre. Vi städade inte källaren utan vi SAMARBETADE! Vilka saker skulle sparas? För grejer har ett affektionsvärde. Men det var en prövning ska ni veta.... Kung Loyer störde sig otroligt mycket på alla julsaker. Vilket jag inte förstod alls, och jag KAN ha höjt ett ögonbryn eller två åt ALLA MILJONER SLADDAR OCH KABLAR SOM VI HITTADE I FEM FULLA KARTONGER! Citat: "Är bra att ha" slutcitat.
 
 När undrar jag? När kan en gammal kabel till en fast telefonuttag vara bra att ha när man inte ens har en stationär telefon kvar i hemmet? Men jag är inte den som bråkar. Inte när alla kartonger med jul-pynt är i fara....
 
 Samarbetsövningen slutade väl i alla fall och vi fick ändå gjort oss av med en del grejer. Kändes väldigt skönt efteråt. Så skönt att vi unnade oss en film. "Snövit". En saga.... Sjukt svårt att bara vara vuxen ibland alltså! 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Individs-kris?