2 Läs mer >>

 Vi har fått besök av en kär gammal vän. 80-talet svängde förbi. Inte som hastigast, utan tydligen för att stanna...


 Förr i tiden, var det väldigt populärt med "bergsprängare". En stor musikanläggning kan man säga, som skulle släpas med överallt... SKIT-FULT! När man väl tänker att man har passerat den eran och man blickar framåt mot MODERNA saker, då, som en SMÄLL i ansiktet, kommer "bergsprängaren" tillbaka in i vårat liv. 

 Tror att det var två år sedan som Kung Loyer fyndade högtalaren. På rea. (Så klart för de fick väl inte sålt dom)  Vit. Längd 79 x bredd 58 cm. 10kg. Rundad i botten så den liksom gungar från kant till kant (Fattar inte den funktionen alls). Kung Loyer är sjukt nöjd med sitt inköp. Som vi får SLÄPA med oss till varje rum när vi vill lyssna på musik...

 Andra människor har nu för tiden, en smidig LITEN högtalare. Typ som får plats i fickan. Å det har jag önskar mig. Länge. 

 Äntligen fick jag övertalat Kung Loyer att vi bara måste ha en mindre högtalare. Tant har fyllt 40 år och blivit ännu svagare än innan. Hon kan liksom inte släpa runt på 10 kg längre! Så Kung Loyer åkte iväg och skulle handla. Hem kommer han, men en liten högtalare. Minsann. Som har diskoljus och blinkar i takt med musiken! 

 Så nu är det bara att välja här hemma, diskoljus eller en klumpeduns. Yayyyy.... 😠

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Nämen HEEEJ åttiotale...

1 Läs mer >>

 Det är ett himla tjat (kanske någon som nämner det ibland) om strumpor som alltid försvinner i tvättmaskinen, MEN något som vi glömmer att belysa är: trrrrrrrrr (trumvirvel) VANTAR! 


 Seriöst! Huuuuur mycket pengar lägger man VARJE år på vantar? Exakt! Miljarder! 

 Så nu tänkte jag att vi skulle starta en ny trend. (Alternativt att vi får tillbaka makan om vi lyckats glömma den hos någon). Trenden är att göra omaka vantar, modernt! Är det bara Prins Loyer och Lilla Seniorita som tvingas gå med olika vantar på händerna får man liksom fram "men ååååå stackars barn som inte har en mamma som kan klä på sina barn ordentligt"-känslan.... Vilket vi INTE vill ha folket. 

 Nej, nej. Vi ska få fram "vi har koll och vet att det är modernt"-känslan. Så nu tänker jag att om vi alla, från och med imorgon, letar fram alla omaka vantar och bara kör. Allihop. Typ som "rockasocka" dagen, fast JÄMT! 
 
 Känner mig sjukt nöjd. Ibland bara överträffar mina idéer sig själva. I know 👏🏻👏🏻👏🏻

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Vant-mysteriet!

1 Läs mer >>

Årets fattigaste månad, minska på sockret, släng ingen mat, ge dina barn nyttig föda etc, etc.

Man blir ju doktorinerad utav allt som man måste ta tag i och göra! Å ja, det låter jättebra och jag LOVAR att jag VERKLIGEN försöker! Men varför, VARFÖR ska livet göra det så jobbigt för en ibland?

Alla rediga mammor nu för tiden gör ju bananpannkakor. Det vet ju alla... Det är liksom det "nya". Så KLART att mina barn inte ska missa den här smaksensationen. Nej, nej. Bananpannkakan ska minsann göras. För det har jag läst på bloggar ser ni...

Så idag var det dags! Nyttigt mellanmål. Här kommer receptet:

• En banan. På gränsen till övermogen. (Här började Lilla Seniorita protestera).

• Två ägg. Opps lite äggskal oxå! (Det såg inte Lilla Seniorita, på med mixen skitfort).

• Visp, visp. (Skickade iväg Lilla Seniorita pga stress).

• Dags för stekning. (Men vad f! Shiiit vad de flyter ut?...)

• Vänd varsamt på bananpannkakan när den fått en gyllenbrun färg. (Fungerade inte alls. Inte ens färgen... Blev svart!)

• En gnutta salt och tålamod. ( Slut på båda!)

• Häll i smet-jäveln i pannan av ren frustration.

• Rör sedan om, som en besatt galning med sammanbitna tänder.

• Helt plötsligt ser det ut som... GRÖT!

• Få till en len stämma trots att ditt inre känns som ett fyrverkeri, (alltså exploderar!).

• Ropa, som om det är den naturligaste saken i världen: Kom barn, så får ni BANAN-GRÖT till mellanmål!

• Ät själv, (ja det måste man). OBS, utan att kvälja dig...

• Sist men inte minst. Ignorera ALLA kommentarer och le INTE om dina barn skulle tvinga sin pappa att stoppa i sig hmmmm vad ska vi säga... Röran. (Kan orsaka skilsmässa om man har otur).

• Gör ALDRIG om det igen...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Banangröt och bränd bananpannkaka...

Engångs-recept-tips!

0 Läs mer >>

Vi älskar Chile. Värmen och alla fina människor. Men vissa saker är verkligen mycket bättre i Sverige. Toaletter, dusch (här blir det kallt , varmt, kallt, varmt, så uppfinnar-Jocke har fått göra en abrovinsch för att få barnen att tvätta sig överhuvudtaget) och tvättmaskinen. Men framför allt frihetern! Det är ett extremt säkerhetstänk i Chile. Galler för både fönster och ingång. Man kommer inte in. Det fick Kung Loyer erfara inatt. Å jag! Mitt i min skönhetssömn!

Vi sov över hos Pappas-pappa. Jag och barnen gick och la oss tidigare än Kung Loyer. Vid 01:30 vaknade jag av busvisslingar. I Kung Loyers familj, har de en speciell vissling som låter: fjongfjongfjooongfjååååång. Dessa visslingar hörde jag säkert över 20 gånger. Dock i hes version och jag blev mer irriterad efter varje gång. Låg oxå och tänkte, lite förvånat, att vad lustigt, undrar om det där är en speciell "Chile-vissling".

Tillslut hade jag jagat upp mig och var så förbannad att jag kunde spricka. Stå där och vissla mitt i natten! Så jag började leta efter Kung Loyer i våran 3 meters breda säng, för att be honom gå ner och stänga igen munnen på marodören. Men jag hittade inte Kung Loyer 😱 Tyst i huset var det för övrigt oxå. Typiskt tänkte jag. Jag fick gå ner och se vad den där vakthunden dom har på detta stället, håller på med igentligen. Vakthunden satt ute, med huvudet på sne och tittade förvirrat på en blå man som nästan hade fått fingrarna fastfrusna i munnen. Kung Loyer hade låst sig ute! Då nätterna erbjuder endast 10 grader, stod han där, stel som en pinne, hackade tänder och höll på att dö.
"Taaack, taaaack föööör aaattt duuuu äääntligen hööörde miiig. Jag haaaar ståååått häääär och viiislat iiii eeeen tiiiime". (Inte konstigt att han var hes). Hack, hack, hack". "Jag vaaaar beeered aaaatt ssssnoooo katteeens fiiilt".

Kände mig som en riktig hjälte. Jag hade räddad Kung Loyer. Från loppor.

Upp igen och la oss. Fick hämta en extra filt till Kung Loyer men då blev ju jag liksom pigg igen! Kung Loyer somnade som en stock. Å började snarka! Högt! Otack är världens lön!

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

(Lite fina bilder från trädgården).

Fjongfjongfjongfjåååå...

1 Läs mer >>

Nu har föräldrarna åkt. Det blev jätte-tomt. Så vi flydde fältet. Till Pappas-pappa. När vi kom hit undrade dom om Kung Loyer var trött och ville gå och lägga sig en stund... Kung Loyer ÄR snor-trött!

Så nu ska jag, för en gång skull dela ut ett relationstips. Tipset kan sluta åt vilket håll som helst. Antingen blir man galen och tokig och bara dumpar sin fru/man, ELLER så får ens partner så mycket STÖRRE förståelse för HUR och VARFÖR man har blivit som man blivit. I mitt fall: HYSTERISK.

Kung Loyer har nu fått en superduper ÖVER förståelse för min hysteri. Men i jämförelse med Bob, så är jag tydligen lugn...

Föräldrarna har suttit i tre dagar nu i solstolarna och ÖVAT sig på när dom ska åka hem. "Så här sitter vi snart på planet Barbara" och "Bob så här mycket plats får vi inte i stolarna". Idag var det dags. Hemfärd. Kung Loyer, som skulle köra dom, tänkte att han skulle stiga upp en timma innan avfärd. DET tänkte inte resfebriga Bob... Så två timmar innan de ska ge sig av, stormar Bob in till Kung Loyer, knäpper honom med fingrarna på stortårn och talar med hög röst:

"Höpp, höpp upp och hoppa med dig. Klockan är 07:30".

Kung Loyer, som INTE är vaken, gör i sömnen tummen upp, går upp, tvättar ansiktet, fixar till håret, får på sig kläderna och blir planerad i soffan med en kaffekopp i handen...

Jag får en stor CHOCK när jag kommer upp. Kung Loyer har ALDRIG, någonsin vaknat innan mig och suttit färdigklädd i soffan, när jag gått upp. Aldrig! Trodde jag såg i syne. Barbara hjälpte mig att dra upp hakan från golvet och sa lite käckt: Godmorgon!

När jag gick fram för att undersöka Kung Loyer och fråga hur han mådde EGENTLIGEN, började han vakna till liv. Så frågade han: EXAKT hur mycket är klockan? Bob svarade, ännu hurtigare än sin fru: 07:45! Viss är det HÄRLIGT att komma upp på morgonen?

Kung Loyer verkade inte se det härliga i det hela... Som tur var följde Handyman med till flygplatsen, så att inte Kung Loyer dog eller någon.

För övrigt får jag be att tala om att föräldrarna satt på flygplatsen FYRA timmar innan avfärd... Stackars Barbara fick svepa kaffet och suga i sig sin cigaretter skitfort innan dom åkte. Citat som"Kunde ju ha varit kö". "Skönt att vara ute i god tid", bet så där på henne. Barbara hade nog kunnat sitta i solen ett tag till, istället för i en bil eller inne på en flygplats... Stess-Bob!

Så mitt relationstips är alltså, UMGÅS med era svärföräldrar. Er partner kommer att FÖRSTÅ varifrån ni kommer och (förhoppningsvis) BLEKNAR ens egna små "egenheter" (låter lite finare än hysteri).

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Relationstips

1 Läs mer >>
 God fortsättning på det nya året. Känner på mig att 2017 kommer att bli ett bra år. Det började bra och 2016 slutade även bra för vår del. Jag fyllde nämligen år! Så nu är jag mitt i livet och vuxen. Lite skrämmande och läskigt, men jag har god backup från familj och vänner, så jag känner tillförlit. Helst med en dotter som Lilla Seniorita... På min födelsedag låg jag och låtsades sova och väntade på uppvaktning. Ni vet så där som man alltid gör. Så mysigt när man hör hur det tisslas och tasslas och rumsreras ute i köket. Lilla Seniorita, som låg brevid mig, vaknade och tittade nyvaket upp:
 
Lilla Seniorita: Är det morgon? 
Jag: Ja, men inte vilken morgon som helst. Idag fyller mamma år så du får skynda dig upp och hjälpa dom andra att göra frukost på sängen till mig. En liten puss kanske mamma kan få på sin stora dag? (Putar med läpparna). 
Lilla Seniorita: Åååå grattis. (Total ignorerar min puss, vänder sig om och blundar)
Jag: Putt, putt lite kärleksfullt. Ska du inte gå upp då älskling? 
Lilla Seniorita: Mamma, OM jag ska orka hjälpa dig med disken idag, så MÅSTE jag faktiskt få sova! (Diskhjälp utlovat som present dagen innan, å nej jag diskar inte själv på det här stället). 
Jag: (Tänker: skämtar hon eller! Puttrar igen, INTE lika kärleksfullt). Men va? Gå upp med dig! Jag fyller vara år en gång om året och aldrig mer 40! Det är din PLIKT som dotter att komma in med frukost på sängen! (Kanske inte jätte-pedagogisk när man väl fyller vuxen, men jag får jobba på det). 
Lilla Seniorita: Jaja! Lugna dig! Jag går väl upp och sjunger då da. (Arg som ett bi och inte speciellt hjärtligt...)
 
 Tror ni att hon under dagen hjälpte till med disken? På sätt och vis. Hon delegerade den till Bob och Barbara...
 
 Dagen firade vi på stranden, god middag och tårta. Vi gjorde en utflykt till väldens största bassäng som inte ligger långt härifrån. (Ibland kanske jag överdriver, men inte nu. Det är faktiskt väldens största bassäng.) Vi kom dock inte in, då det endast är för de som äger en lägenyhet inne på området eller hyr hotell, så vi fick snällt hålla oss på stranden. Men det var bra det med. Kung Loyer underhöll barnen och jag kunde ligga och läsa. Så skönt.
 
 Idag är det Bob och Barbaras sista hela dag i Chile. Har gått så fort! 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
(Bilder nedan från en mulen förmiddag då vi passade på att åka hiss och gå på museum. Där fanns kapseln som räddade de 33 instängda gruvarbetarna för några år sen. Respekt). 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Massor att fira

1 Läs mer >>

Förra gången vi var i Chile, letade vi frebilt efter sjölejon. Vi hittade kobbar, måsar och annat som vi trodde var sjölejon, för att sen upptäcka att vi blev sjukt besvikna när vi kom närmare... Men nu! Nu har vi sett dom. Såg ut som familjen Loyer när vi badar...

Bob fick se en stor fisk på en METER som fiskarna hade fångat med en krok tydligen. Bob blev sjukt imponerad. Lite skillnad makrillarna hemma tydligen...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Familjen Loyer badar....

5 Läs mer >>

Idag har Barbara varit ute och "skottat". Det snöar nämligen. Små vita frigolit-bitar som faller ner från himlen. Precis som snö. Väldigt jobbiga att få bort. Men Barbara sopade och sopade. För att ett par timmar senare, få göra om det igen. Så märkligt. Men det är ett nybygge i närheten. Måste vara därifrån det kommer.

En annan sak som är sjukt märklig här, är att det försvinner saker. Saker som sedan kommer fram bara så där. Huxflux så ligger de där ett par dagar efter att vi letat ihjäl oss.

Började med en sko. Borta! Har vi fortfarande inte hittat. För att fortsätta med Prins Loyers keps som bara dök upp efter några dagar.

Igår var det dags för Bob:s glasögon. Puts väck! Belöning utlystes. Den som hittade Bobs glasögon, skulle få en ansenlig summa pesos. Allt i huset vändes på ända. Men glasögonen gick ikke att finna. Prins Loyer (alias Money-Lover), la verkligen ner sin själ i att leta, utan resultat. Ögonen såg ut som dollartecknen på honom. Stackarn. Å idag hittade Bob glasögonen. Själv! Rakt framför näsan. Prins Loyer slets sitt hår i frustration. Bob kommer bli tvungen att erbjuda sitt lilla barnbarn en peng iaf tror jag...

Men är det inte märkligt? Jag tror att det är Kung Loyers morfar som hälsar på från andra sidan och busar.... Barbara har även känt någon som klappat henne på armen, för att sedan när hon vänt sig om, finna att det är tomt. Eller när hon har trott att Lilla Seniorita kommit in och satt sig på sängkanten mitt i natten och Lilla Seniorita INTE ALLS gjort det...

Men det LÄSKIGASTE var nog när BÅDE Barbara och jag hörde tydliga steg utanför fönstret en sen kväll vid tolvslaget... Det finns ingen chans att det skulle kunna ha varit en människa, för det kommer ingen människa dit från något håll då Kung Loyer satt på "vakt" (drack öl) på framsidan.

Jag TROR verkligen att vi får nattliga gäster. Barbara, som ändå upplever det mesta, avfärdar mitt humbug... Men nu har jag kommit på min present tills jag fyller år och då ska jag gå till en chilensk spå-tant. Kung Loyer som översättare. Måste bara komma ihåg att fråga henne om besökarna oxå. Buuuoooo 👻

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Lite utflyktsbilder:

Spöken och snö!

0 Läs mer >>

Så modiga! Nästan hela familjen har ridit häst idag. Kung Loyer tog sig dessutom en sväng om på EGEN hand. (Utan den minsta tanke på att Brosan bröt fingret när han gav sig ut på barbackaridning i Chile sist han var här...) Lilla Seniorita var jätte glad. Jag var bara jätte rädd. Satt på en bänk och agerade fotograf. Men alla överlevde. Inget gips! Halleluja.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Min kära lilla ponny

0 Läs mer >>

Nu har familjen varit här en vecka. De har kommit in i rutinerna väldigt bra. Efter frukosten, är det dammsugning, skakning av lakan, diskning och läxläsning som gäller innan vi ger oss ut på dagens äventyr.

Hotellet, som numera klassas som ett vandrarhem tydligen, då gästerna får hjälpa till, ska byta lakan imorgon. Allt för att hålla spindlarna borta. Men nu har Bob helt plötsligt börjat mopsa upp sig! Han tycker att det är ett väldigt ståhej för alla spindlar, men har han sett någon? Nej, tydligen inte en enda spindel... Barabara hävdar att de håller sig undan, just för att vi städar bort dom. Medans jag och Kung Loyer menar att vi sett flera stycken, men att vi inte skyltar med dom.

Men idag fick Kung Loyer nog. Han skulle minsann ge sig ut i jungeln och visa spindlarna en gång för alla! Så det blev slut-tjötat om spindlarna.

Kung Loyer tog sin stora, egentäljda, macheter och gav sig av till andra sidan trädgården. Med Bob. Där började Kung Loyer hacka och gå på i det höga gräset. När vi, för en vecka sen, klippte gräset på EXAKT samma ställe, flydde spindlarna i panik. Jag vet inte om de är mer rädda för gräsklipparen, än för den hemmagjorda machetern, men INTE EN ENDA spindeln visade sig. Kung Loyer slog och slog, men nej. Tomt!

Så nu går Bob här hemma och pyser och myser över att han hade "rätt". Kung Loyer letar fortfarande. Han har gjort det till sitt "mission" att hitta en spindel som han ska lägga på Bob:s rygg. Om han nu vågar ta i spindeln när han hittar den....

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Bob är obstinat!

0 Läs mer >>
 Herregud! Vilken jul! Vi har firat på chilenskt vis. Helt hysteriskt. I Chile får man inte träffa jultomten. Eftersom jultomten kommer till Sverige innan han besöker Chile, så kommer han inte hit förrän mitt i natten. Kl 00:00. Då har han svin-bråttom. Alla barn springer runt och letar efter tomten. Men tomten är smart. Han ligger under granen. Troligtvis. För det är där alla paket ligger nämligen sen när barnen, modslokna efter att inte ha hittar tomten, kommer tillbaka. Då, precis då började det GALNA. Alla barn, rusade helt okontrollerat, mot grannen. Attack! Det slängs paket fram och tillbaka. Vi har INGEN som helst koll på vem som köpt vilket paket. Men tydligen är alla paket från tomten...
 
 Familjen var med en stund. När själva galenskapen ägde rum, hade dom åkt hem och sov gott. Familjen klarar sig för övrigt bra. De får dock stora hickan ibland... Kulturella olikheter kan man säga. Som när vi var på avokado-plantagen häromdagen och vi blev bjudna på grill efteråt och man slängde ut skinnsofforna i trädgården. Familjen fick väldig STORA ÖGON. Eller när katten klättrar i granen och alla applåderar. Familjen svimmar. Familjen som har fått byta namn.... Det är inte lätt att uttala deras riktiga namn nämligen så vi fick kapitulerat. Mormor får numera heta "Barbara" och Morfar "Bob". Lät så här:
 
 Jag: If it's hard to call him by his first name, you can call him Bo. It's his second name. 
 Pappas pappa: Bob
 Jag: Booooo, Boooooo. (Väldigt tydligt) 
 Pappas pappa: Bob? 
 Jag: Booooooooooo (Lät som ett jäkla spöke). 
 Pappas pappa: Booooooob
 Jag: Okey, okey. You can call him Bob. 
 Pappas pappa: And your mother? 
 Jag: Barbro. 
 Pappas pappa: Whaaaaat? Barbara? 
 Jag: Yes, perfect. 
 
Deras chilenska namn är alltså numera Barbara och Bob. Lite jobbigt bara att få dom till att lyssna till sina nya namn. De REAGERAR ju inte...
 
 Imorgon få vi se vad vi hittar på. Efter jordbävningen i södra Chile idag, är det tsunamivarning. Så vi vågade inte oss ner till stranden. Får hoppas att det lättar. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
Härliga bilder från våran utflykt till avokodo-himlen. Kung Loyer plockade med sig avokado så vi har tills vi åker hem. Så gott! Får se vad vi blir skyldiga när räkningen kommer... 😜
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Bob" och "Barbara"

1 Läs mer >>
 Familjen är installerade. Lagom jetlagade tog vi idag med dom till en strand, la guna verde. Vägen dit kantas av serpentinvägar och bara resan är en upplevelse i sig. Stup, rakt ner, men det finns vägräcken som tur är och så är det dubbelfiligt. Så har det tydligen inte alls varit jämt. En del dödsfall har tydligen inträffat när det inte var det. Därför finns det typ gravstenar och minnesplatser i miljontals på folk dom gått bort för tidigt. Familjen kände sig helt trygg...  Blev inte alls läskigt. Eller hur! Vita i ansiktet av skräck nödhöll de i bildörren. Men ner kommer man ju alltid. På ett eller annat sätt. Vi kom som tur var, tryggt ner och entrade playan. Stranden var öde. Inte en chilenare i sikte. Så vi bredde ut handdukarna och njöt av solen. Tills vi förstod varför vi var ensamma...
 
 Vi hamnade mitt i värsta sandstormen! Hattarna flög all världens väg och Kung Loyer sprang som en galning efter  allt medans sanden verkligen piskade oss i ansiktet. Tror aldrig att jag sett mormor springa. Nu blev jag varse... Hon satte sig snabbare i bilen än vi hann säga "bortblåst". 
 
 Så det var bara att ge sig ut på äventyr igen. Lite vilda och äventyrslystna valde chauffören (Kung Loyer han har många yrken nu för tiden, förutom chaufför då, kock, hotelldirektör, bartender, tolk, trädgårdsmästare, guide, reseledare) att svänga till höger istället för till vänster. Vi var på väg att utforska nya områden som ingen av oss sett förut. Vi körde två kilometer. Vägen blev smalare och smalare och skogen tätnade. Vi hamnade i ett typ sommarstugeområde. Tror vi. När vi körde in i samhället med "lastbilen" såg folk ut som frågetecken. När vi körde ut, en minut efter, så skrattade dom åt oss. De såg oss inte alls som äventyrslystna. De såg oss bara som FELKÖRANDE turister. Med en väldigt stor bil som vi knappt kunde vända i skogen...
 
 Efter vår lilla utflykt kände vi för ett säkert kort och gick på en resturang som vi hade fått rekommenderat. Det räckte med spänning för en dag. Imorgon bär det av på nya turistigheter. Vi ska nämligen besöka en "avokado-plantage". Ska bli jätte roligt att se. Så fortsättning följer 😊
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 

Bortblåsta