0 Läs mer >>

  Familjen Loyer fortsätter att semestra. Dock på lite olika håll i veckan som var. Kung Loyer och Prins Loyer valde att fira sin semester på fotbollsplan. (Där är man liksom inte varje vecka annars). Gothia i Göteborg. För alla fotbollsälskare. Snaaaark. Oj förlåt, jag råkade visst bli UTTRÅKAD av min egna text och somna till där ett tag. Lilla Seniorita fick åka med en utav dagarna. Då blev det ingen semester för någon kan man säga....


 Så Lilla Seniorita och jag valde att åka med familjen "Flyttlådor i överflöd", på en lammsafari i Halland istället. Väldigt mysigt. Det var på en ekologisk bondgård där man fick åka traktor-tåg, titta på marker och alla djur. Vi fick även se hur vallhunden jobbade. Så imponerande! Det var liksom inte två lamm han skulle föda ihop, utan en hel skock. Kände DIREKT att jag bara måste ha en sådan hund. Fast till Prins Loyer och Lilla Seniorita. Tänk att kunna vissla lite olika läten och så springer hunden ut och kommer tillbaka med båda barnen. Måste ju vara bästa grejen ever att ha på dagis! När vi ska få in dom själva, utan hund, brukar det gå till så här:

 1, Fjåååång, fjåång, fjååååång! (Superhöga visslingar som ignoreras även om vi upprepar dom 20 ggr). Visslingarna hörs liksom till månen, men näääää det har Prins Loyer och Lilla Seniorita minsann inte hört! Bara alla andras barn! 

2, Rosenrasande mamma som springer ut för att hämta in sina barn. Hittar en och ser den andra springa runt huset till nästa gård, kikandes över axeln. "Va, nääää mamma jag såååg inte dig". (Eller hur att jag blir osynlig så där huxflux bara...)

3, Få med ena ungen hem. (Nu ryker det ur öronen). Hämtar Kung Loyer, som får ge sig ut på jakt efter barn nr 2. 

4, Kan inte sova på kvällen av upprördhet!

 Så nästa sak på önskelistan får bli en vallhund. 

 En väldigt mysig utflykt i alla fall. Lite för lantlig bara kanske. Gräs överallt och (viskar) B A J S. Fick lite panik där ett tag när allergin tog fart och det skullle klappas lamm INNE i hagen. Men jag överlevde och klappade faktiskt oxå ett djur. JÄTTEFORT! 

 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 



 

Lammsafari

1 Läs mer >>

 Kära Örebroare, vi är förälskade. I er stad! Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss, men det är så mysigt och gulligt. En stad med själ där konstnärer verkar ha fått utlopp till fullo ihop med historiens vingslag. För att inte tala om Gustavsvik, Nordens största äventyrsland. Prins Loyer och Lilla Seniorita älskade det. Jag och Kung Loyer? Inte lika mycket...


 Ni vet för ett halvår sedan, så fyllde jag ju år. 40 närmare bestämt. Då kändes allt helt ok. Jag förstod inte riktigt det här med kris och blablabla som tydligen ska drabba en. Jag kände ingenting. Då. MEN det är liksom på något sätt som att kroppen tar lite tid på sig. Typ ett halvår. NU kommer det grå hårstrån. Tydligt. Å smidigheten? Den var ju inget att skryta om innan, men nu är den OBEFINTLIG! 

Klättra i berg: Big no, no. (Om jag inte kan hålla Kung Loyer i handen). 

Jogga: Här lurar jag kanske ingen. (Har aldrig hänt). 

Simma: Innebär numera högt huvud, knut mitt upp på huvudet och snörpt mun. (Ifall det kommer något unge ivägen som skvätter vatten, för då ser man redan sur ut). 

 Med mera, med mera. Så idag skulle jag in på ett äventyrsbad! Men en mamma måste göra vad en mamma måste göra även när kroppen förstår att den börjar bli gammal. Gick så där... 

 Var med om en nära döden upplevelse! Höll på att dränka Lilla Seniorita oxå. Både hon och Prins Loyer valde att åka med sin pappa efter den här "incidenten"... 

 Det fanns ringar man skulle åka i och rutschkanor i olika farlighetsgrad. Det där med graden hade inte vi greppat riktigt, så vi valde en medel-läskig (fast det fick vi reda på senare). Jag var så rädd! Har ju hört att man ska skrika för då mår man mindre illa. Jag skrek för livet. Vi åkte i 180 km. Minst. Lilla Seniorita som åkte ihop med mig i dubblering blev oxå livrädd. Inte för den läskiga tunneln, utan för mitt skrik. 

 Ner kom vi iaf. Här tänker man att storyn kanske är färdig. "Stackars tant, men hoppas hon lär sig till nästa gång". Men neeeej! När vi väl kommer ner, välter liksom den där jäkla ringen och både jag och Lilla Seniorita ramlar i vattnet. Lilla Seniorita hamnade på rygg, med sin flytväst som jag tvingat på henne, alldeles för otymlig för att komma upp. Så där låg hon och flöt som en orange livboj. Själv hamnade jag på mage och fastnade i den minimala tunneln samtidigt som jag försökte att undvika drunkning i det 20 cm vatten. Närmaste liknelsen: knubbsäl!

 Själv tyckte jag rätt synd om mig, men tänkte stort. Det måste ju självklart vara fler som hamnar i den här knasiga situationen. Tydligen inte för jag blev varse om någon som står och SKÄLLER och viftar framför mig som en tok: Kom upp, kom uuuupp, UUUPP MED DIIIG! 

 Det var Badvakten som hade fått fnatt! Å där låg jag för skoj skull liksom. INTE! JAG brukar vara hysterisk, men det är INGET om ni hade sett den här badvakten. Som TUR var, såg Kung Loyer hur halva hans familj plaskade runt som fiskar på torra land (fast tvärt om). Han fick rycka in och stötta sin "smidiga" fru och sin arga "skalbagge" till dotter. 

 Men för alla er oroliga där ute. Vi lever! Å kan ändå rekommendera badet stort till alla som behöver semesterinspiration. Det finns bubbelpool oxå. Blev placerad där... I fem timmar! 

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

Kääääär och semestert...

0 Läs mer >>

 Ni vet det där gamla talesättet: Man saknar inte kossan förrän båset är tomt? Jag ÄLSKAR visdomsord från förr. Å herregud tänker ni nu, saknar inte Kung Loyer sin kära fru förrän hon åker bort! Ve och fasa! Men NEJ, det är INTE jag som är kossan i detta fallet.... 


 Vi har nämligen fått gå tillbaka till stenåldern ett par veckor här. (Nästan). Vår dosa till internet har varit trasig! I min vildaste fantasi har jag tänkt att vi faktiskt skulle klara oss utan internet ett par veckor. Jag vaknade upp till verkligheten. Stenhårt! Vi höll på att DÖ! Hela familjen.

 Lilla Seniorita: Netflix fungerar inte. Netflix fungerar inte. NEEEETFLIIIX FUGERAR INTE!!! Vad händer med My Little Pony och "rainbowduch"? Högljutt gråt. (Så bröt hon ihop i en hög över sängen). 

 Prins Loyer: Inget internet? Vad är det här? Paaaappaaaa jag haaaar iiinget iiiinterneeeet! (Hysterisk gång fram och tillbaka i rummet och huvudet dunkandes i väggen när han tröttnade på att vandra). 

Jag: Tv:n fungerar inte! Vad dååååå kabel? Hur ska jag kunna spola tillbaka Allsången och Morden i Midsomer nu då? Va, va, va? (Svimmade av högt blodtryck).

Kung Loyer: svettades ymnigt och andades stötvis. Springandes från rum till rum med sin supertrasiga iPhone 5 för att lösa allas internet. (Så nu är han utbränd lagom till semestern). 

 Men idag, äntligen, kom teknikerna och lagade dosan. Kossan är fixad så att säga! Prins Loyer och Lilla Seniorita körde segerdansen. Teknikerna måste trott att vi inte har något liv. (Började själv undra...) Men det är sant som det är sagt: Man saknar verkligen inte kossan förrän båset är tomt! 

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 




Kossan och båset

0 Läs mer >>

 Med handen på hjärtat, nej jag älskar inte fotboll. Men det är något med den sporten. (Matchfixningar till trots... 😡) Något som triggar igång hejar-glädjen i en liksom. 


 Så häromdagen när Lilla Seniorita sov över hos mormor och morfar, åkte jag med för att titta på Prins Loyer när han spelade. Regnet öste inte ner, det PISKADE från sidan, så där som bara Göteborgs-regn kan göra ni vet. Började så där med andra ord.... Men temperaturen höjdes när jag såg de små tallarna kämpa. Jag kom igång. Oj vad jag kom igång. Hejade och buade. Nej, inte buade. Vad tror ni om mig egentligen... Men hejade så att det rungade i öronen på folk. I min okunskap...

 Kung Loyer drog sig, av någon anledning längre och längre bort? Så där lite smygande? Jag drog mig efter. Som en igel. Fast det var nog inte Kung Loyers tanke. Fick jag höra. Han ville stå själv! Håll i hatten, men den stackars mannen SKÄMDES. Över (vet att det låter otroligt) mig!  Whaaaat, sa jag ganska högt. Å sen la jag till med ytterligare några drama-fraser: Whyyyyy? På (knagglig) engelska oxå för att krydda det lite extra... Whyyyyy? Vad har jag gjort? Då visade det sig, att jag mitt i min eurofori, skrikit FEL fraser till killarna. FEL? Hur är det möjligt tänkte jag? Helt oförstående. Jag körde ju liksom på fraser som jag hade hört runt omkring mig. 

 Då fick Kung Loyer förklarat att det kanske inte var fel på fraserna i SIG. Utan HUR och NÄR jag använder dom.

 Jag hade alltså förvirrat killarna och använt ex: Upp med bollen, på HELT fel ställe (väldigt högljutt). Jag blev tyst. Sen fick jag, av den givmilda och förlåtande Kung Loyer, ett par meningar som jag får använda i framtiden. Bara.

1, Kom igen killar ni är grymma! 
2, Bra kämpat! 

 Fick även ett gott råd från "coachen": Dra neeeer ljudet på tinnitus-rösten! Det skääääär i allas öööööron! 

 Tinnitus-rösten! Min ljuva stämma! Men jag har bestämt mig för att kompromissa, som man gör i förhållanden. Jag köper meningarna, MEN behåller rösten. Kung Loyer är säkert sjukt nöjd med den kompromissen 😜

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 

Tips till "fotbolls-p...

0 Läs mer >>

 På lördag fyller Kung Loyer år. 1 april. Han föddes rolig helt enkelt. Och tyken! Men det sista är nog bara en del av personligheten. 

 
 Jag har i veckor försökt få honom till att INTE klippa sig. För visst hade det varit kul att bli omhändertagen på din speciella dag? Har tyvärr fått hinta lite om att han faktiskt fyller år och att man vet aldrig vad för roligt som händer då. Men nu går han runt här som en tupp och verkligen TROR att han ska få sig en klippning! Förra gången han skulle klippa sig tvingade han MIG att göra det. Jag KAN inte. Han såg ut nästan som han gör nu när han har sparat ut sitt hår: galen! Å galen, blev han oxå, på riktigt! 
 
 Lät så här:
 
Kung Loyer: Kan du klippa mig älskling?
Jag: Nej
Kung Loyer: Joooo, men snälla. (Fick säkert en puss oxå). 
Jag: Nopp, aldrig i livet. 
Kung Loyer: KOM IGEN NU. Älskar du mig inte längre? 
Jag: Men nej! Du blir bara sur. 
Kung Loyer: Neeeej dååå jaaag bliiir iiiinte suuur. 
 
 Kung Loyer blev inte sur. Jag hade fel. Han blev arg som ett bi! Det gick, som väntar, inte då bra. Slutade med att Kung Loyer klippte sig själv... I affekt! Herregud! Folk har liksom det där som yrke. Det är inget en glad amatör gör lika bra. Eller ens i närheten. Det slutade i katastrof! 
 
 Å nu är tycker Kung Loyer att jag är dålig på överraskningar oxå. Att de är alldeles för lätt att lista ut. Men DÄR tänkte jag att han kanske skulle missta sig. Hade inte det varit OTROLIGT roligt om han, vid presentöppningen fått en sax och lite raklödder istället. Att man med sin finaste röst och bredaste leende säger: April, april! Är det inte årets skämt, så säg? Bara en tanke som slagit mig. Så har han slitit sitt hår i frustration i över två månader och så blir det inget. Fantastiskt roligt. 
 
 Något annat som oxå är fantastiskt roligt är att vi hela familjen, hjälpt Kung Loyer att forma gubben på hans tv-spel, till Kung Loyer själv. Man fick välja ögon och näsa och grejer. En... utmaning! Men nu är det gjort, så håll till godo av en Kung Loyer minus 20 år. Taaaadaaaam! 
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar. 
 
 
 
 
 
 

Bästa april-skämtet!

0 Läs mer >>

 Ja, men ni läser rätt! Det är inte jag som gjort bort mig den här gången. Får man lov att känna sig lite nöjd över det? Inte? Nämenjomen skulle jag väl aldrig känna... (Förlåt). 


 Kung Loyer har släppt ut sin Sverige-pappas, katt! En levande! I det fria. Utan varken koppel eller märkning i örat. Katten såg sin chans att bli fri och vände aldrig om igen. Väck. Puts väck! Stackars Sverige-pappan... Inte för att Kung Loyer gjorde det med vilja så klart. Ett hederligt "jag ska bära in en tung soffa här och hade inte en chans att stoppa någon på flykt". Sverige-pappan är utom sig av  sorg och saknar sin lilla kisse-miss så han kan svimma. Så nu måste vi gå på jakt efter en katt-unge och hoppas att Sverige-pappan blir glad igen. Hur otur kan man ha undrar jag? 

 Lika mycket OTUR som alla ryggsäcksbärande människor kanske? Som inte fattar att man inte kan svänga sig fritt och smidigt PÅ EN BUSS med en meter ryggsäck som står ut från ryggen som en stor jäkla puckel. Seriöst! Det är liksom inte EN person heller. Tror inte att jag träffat EN ENDA ryggsäcksbärare, på riktigt, som inte bånkar till någon. Har dom OTUR när dom tänker eller vad? Så snälla ni fina ryggsäcksmänniskor TA AV er ryggsäcken på bussen. Då skulle den här tanten bli MYCKET tacksam. 

 Eller lika stor otur som man har när man ska förnya sina recept på allergimedicin och berättar att man typ DÖR av nötter nu för tiden. Då pratar vi andnöd och svullen hals... Å sjuksköterskan som svarar beter sig som om man är hypokondriker och vill boka IN EN TID hos läkare... För en kortisontablett? Det var inte KNARK jag bad henne skriva ut, utan ett eventuellt piller för att rädda LIV (mitt) om man nu råkar få i sig en stackars nöt! Fick henne tillslut att försöka prata med läkaren. Tänker att läkaren iaf har koll på alla värre-ställt människor och heller fattar varför han ska träffa mig...

 Verkligen otur kan man oxå säga när man köper en stor stekpanna. Jag kan inte göra omelette i en stor stekpanna. Det går inte. Inte denna gången heller... Ser ut som gul barnmat! Värsta OTUREN för mina kollegor ska få titta på det där oaptitliga under hela sin perfekta lunch oxå. 

 Men vi hade tur i helgen iaf. Fint väder och vår! Så underbart. Längtar tillbaka... 

 Ta hand om varandra. Kramar och kärlek. 

 

Kung Loyer har gjort ...

0 Läs mer >>

 Finns ser olika svenska språk i svenskan? Jag menar nu inte dialekter och slang, utan KAN det vara så att jag TROR att jag talar svenska och så TROR även Kung Loyer att han talar svenska, fast vi kan liksom inte förstå varandra? Är det så att män har ett eget svenska-språk? Som bara dom förstår? För det verkar ju som att orden är de samma känner jag spontant. MEN VAD MED INNEBÖRDEN!!!


 För att ta ett exempel. Bil. Jag vill ha en egen bil. Kanske ett illa valt läge när Kung Loyer står med badrums-renovering högt över öronen... Men jag VILL ha en bil. Så jag letar på blocket och sms:ar 15 bilar om dagen som jag skulle kunna tänka mig. Kung Loyer kokar över och får ett litet spel. "Hur ska han kunna tänka på bilar mitt i alla val av toaletter och handfat? Va? VAAAA?" 
 Som det förstående frun jag är (pluss att jag vill ha badrummet färdigt och inte en utbränd man) säger jag lite fint att ok, ok, jag lugnar mig lite! (Med en sammanbiten SUR snörpa på munnen min..) Eftersom jag är lugn, blir Kung Loyer lugn och inser att det kanske är bra att jag tittar lite iaf om jag hittar någon som passar. Det tolkar jag som att: Fortsätt skicka sms, fast inte lika många... Så jag nöjer mig med 10 bil-sms om dagen. MEN nu helt plötsligt, HOTAS det om att blocka mig på telefonen om han får ett endaste litet sms till om, citat: EN BIL-JÄVEL! 

 Spontant känner jag att jag faktiskt hade förstått det vid första utbrottet OM han inte, i min svenska, hade sagt att jag kunde kolla lite till iaf? Men det är kanske MIN svenska det är fel på? Det kanske faktiskt är så illa att det är JAG som är otydlig? Kan ju själv se otydligheter i SMS nedan, bara för att bara LITE ödmjuk. Kung Loyer får instruktioner om fredagsmyset och jag kallar löken för "färdigpackad" istället för färdig-hackad. Det kan ju ställa till det lite... 🙄

  Kvinnor, snälla, säg att jag inte är ensam? Att era män oxå pratar en annan slags svenska? (Å att de oxå köper disko-duschar där ni tydligt sagt : Ohhhh noooooo 😱? )

 Ta hand on varandra. All kärlek och kramar. 



 

 

 

Vi talar absolut inte...

2 Läs mer >>

 Vi har fått besök av en kär gammal vän. 80-talet svängde förbi. Inte som hastigast, utan tydligen för att stanna...


 Förr i tiden, var det väldigt populärt med "bergsprängare". En stor musikanläggning kan man säga, som skulle släpas med överallt... SKIT-FULT! När man väl tänker att man har passerat den eran och man blickar framåt mot MODERNA saker, då, som en SMÄLL i ansiktet, kommer "bergsprängaren" tillbaka in i vårat liv. 

 Tror att det var två år sedan som Kung Loyer fyndade högtalaren. På rea. (Så klart för de fick väl inte sålt dom)  Vit. Längd 79 x bredd 58 cm. 10kg. Rundad i botten så den liksom gungar från kant till kant (Fattar inte den funktionen alls). Kung Loyer är sjukt nöjd med sitt inköp. Som vi får SLÄPA med oss till varje rum när vi vill lyssna på musik...

 Andra människor har nu för tiden, en smidig LITEN högtalare. Typ som får plats i fickan. Å det har jag önskar mig. Länge. 

 Äntligen fick jag övertalat Kung Loyer att vi bara måste ha en mindre högtalare. Tant har fyllt 40 år och blivit ännu svagare än innan. Hon kan liksom inte släpa runt på 10 kg längre! Så Kung Loyer åkte iväg och skulle handla. Hem kommer han, men en liten högtalare. Minsann. Som har diskoljus och blinkar i takt med musiken! 

 Så nu är det bara att välja här hemma, diskoljus eller en klumpeduns. Yayyyy.... 😠

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Nämen HEEEJ åttiotale...

1 Läs mer >>

 Det är ett himla tjat (kanske någon som nämner det ibland) om strumpor som alltid försvinner i tvättmaskinen, MEN något som vi glömmer att belysa är: trrrrrrrrr (trumvirvel) VANTAR! 


 Seriöst! Huuuuur mycket pengar lägger man VARJE år på vantar? Exakt! Miljarder! 

 Så nu tänkte jag att vi skulle starta en ny trend. (Alternativt att vi får tillbaka makan om vi lyckats glömma den hos någon). Trenden är att göra omaka vantar, modernt! Är det bara Prins Loyer och Lilla Seniorita som tvingas gå med olika vantar på händerna får man liksom fram "men ååååå stackars barn som inte har en mamma som kan klä på sina barn ordentligt"-känslan.... Vilket vi INTE vill ha folket. 

 Nej, nej. Vi ska få fram "vi har koll och vet att det är modernt"-känslan. Så nu tänker jag att om vi alla, från och med imorgon, letar fram alla omaka vantar och bara kör. Allihop. Typ som "rockasocka" dagen, fast JÄMT! 
 
 Känner mig sjukt nöjd. Ibland bara överträffar mina idéer sig själva. I know 👏🏻👏🏻👏🏻

 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 


Vant-mysteriet!

1 Läs mer >>

Årets fattigaste månad, minska på sockret, släng ingen mat, ge dina barn nyttig föda etc, etc.

Man blir ju doktorinerad utav allt som man måste ta tag i och göra! Å ja, det låter jättebra och jag LOVAR att jag VERKLIGEN försöker! Men varför, VARFÖR ska livet göra det så jobbigt för en ibland?

Alla rediga mammor nu för tiden gör ju bananpannkakor. Det vet ju alla... Det är liksom det "nya". Så KLART att mina barn inte ska missa den här smaksensationen. Nej, nej. Bananpannkakan ska minsann göras. För det har jag läst på bloggar ser ni...

Så idag var det dags! Nyttigt mellanmål. Här kommer receptet:

• En banan. På gränsen till övermogen. (Här började Lilla Seniorita protestera).

• Två ägg. Opps lite äggskal oxå! (Det såg inte Lilla Seniorita, på med mixen skitfort).

• Visp, visp. (Skickade iväg Lilla Seniorita pga stress).

• Dags för stekning. (Men vad f! Shiiit vad de flyter ut?...)

• Vänd varsamt på bananpannkakan när den fått en gyllenbrun färg. (Fungerade inte alls. Inte ens färgen... Blev svart!)

• En gnutta salt och tålamod. ( Slut på båda!)

• Häll i smet-jäveln i pannan av ren frustration.

• Rör sedan om, som en besatt galning med sammanbitna tänder.

• Helt plötsligt ser det ut som... GRÖT!

• Få till en len stämma trots att ditt inre känns som ett fyrverkeri, (alltså exploderar!).

• Ropa, som om det är den naturligaste saken i världen: Kom barn, så får ni BANAN-GRÖT till mellanmål!

• Ät själv, (ja det måste man). OBS, utan att kvälja dig...

• Sist men inte minst. Ignorera ALLA kommentarer och le INTE om dina barn skulle tvinga sin pappa att stoppa i sig hmmmm vad ska vi säga... Röran. (Kan orsaka skilsmässa om man har otur).

• Gör ALDRIG om det igen...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Banangröt och bränd bananpannkaka...

Engångs-recept-tips!

0 Läs mer >>

Vi älskar Chile. Värmen och alla fina människor. Men vissa saker är verkligen mycket bättre i Sverige. Toaletter, dusch (här blir det kallt , varmt, kallt, varmt, så uppfinnar-Jocke har fått göra en abrovinsch för att få barnen att tvätta sig överhuvudtaget) och tvättmaskinen. Men framför allt frihetern! Det är ett extremt säkerhetstänk i Chile. Galler för både fönster och ingång. Man kommer inte in. Det fick Kung Loyer erfara inatt. Å jag! Mitt i min skönhetssömn!

Vi sov över hos Pappas-pappa. Jag och barnen gick och la oss tidigare än Kung Loyer. Vid 01:30 vaknade jag av busvisslingar. I Kung Loyers familj, har de en speciell vissling som låter: fjongfjongfjooongfjååååång. Dessa visslingar hörde jag säkert över 20 gånger. Dock i hes version och jag blev mer irriterad efter varje gång. Låg oxå och tänkte, lite förvånat, att vad lustigt, undrar om det där är en speciell "Chile-vissling".

Tillslut hade jag jagat upp mig och var så förbannad att jag kunde spricka. Stå där och vissla mitt i natten! Så jag började leta efter Kung Loyer i våran 3 meters breda säng, för att be honom gå ner och stänga igen munnen på marodören. Men jag hittade inte Kung Loyer 😱 Tyst i huset var det för övrigt oxå. Typiskt tänkte jag. Jag fick gå ner och se vad den där vakthunden dom har på detta stället, håller på med igentligen. Vakthunden satt ute, med huvudet på sne och tittade förvirrat på en blå man som nästan hade fått fingrarna fastfrusna i munnen. Kung Loyer hade låst sig ute! Då nätterna erbjuder endast 10 grader, stod han där, stel som en pinne, hackade tänder och höll på att dö.
"Taaack, taaaack föööör aaattt duuuu äääntligen hööörde miiig. Jag haaaar ståååått häääär och viiislat iiii eeeen tiiiime". (Inte konstigt att han var hes). Hack, hack, hack". "Jag vaaaar beeered aaaatt ssssnoooo katteeens fiiilt".

Kände mig som en riktig hjälte. Jag hade räddad Kung Loyer. Från loppor.

Upp igen och la oss. Fick hämta en extra filt till Kung Loyer men då blev ju jag liksom pigg igen! Kung Loyer somnade som en stock. Å började snarka! Högt! Otack är världens lön!

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

(Lite fina bilder från trädgården).

Fjongfjongfjongfjåååå...

1 Läs mer >>

Nu har föräldrarna åkt. Det blev jätte-tomt. Så vi flydde fältet. Till Pappas-pappa. När vi kom hit undrade dom om Kung Loyer var trött och ville gå och lägga sig en stund... Kung Loyer ÄR snor-trött!

Så nu ska jag, för en gång skull dela ut ett relationstips. Tipset kan sluta åt vilket håll som helst. Antingen blir man galen och tokig och bara dumpar sin fru/man, ELLER så får ens partner så mycket STÖRRE förståelse för HUR och VARFÖR man har blivit som man blivit. I mitt fall: HYSTERISK.

Kung Loyer har nu fått en superduper ÖVER förståelse för min hysteri. Men i jämförelse med Bob, så är jag tydligen lugn...

Föräldrarna har suttit i tre dagar nu i solstolarna och ÖVAT sig på när dom ska åka hem. "Så här sitter vi snart på planet Barbara" och "Bob så här mycket plats får vi inte i stolarna". Idag var det dags. Hemfärd. Kung Loyer, som skulle köra dom, tänkte att han skulle stiga upp en timma innan avfärd. DET tänkte inte resfebriga Bob... Så två timmar innan de ska ge sig av, stormar Bob in till Kung Loyer, knäpper honom med fingrarna på stortårn och talar med hög röst:

"Höpp, höpp upp och hoppa med dig. Klockan är 07:30".

Kung Loyer, som INTE är vaken, gör i sömnen tummen upp, går upp, tvättar ansiktet, fixar till håret, får på sig kläderna och blir planerad i soffan med en kaffekopp i handen...

Jag får en stor CHOCK när jag kommer upp. Kung Loyer har ALDRIG, någonsin vaknat innan mig och suttit färdigklädd i soffan, när jag gått upp. Aldrig! Trodde jag såg i syne. Barbara hjälpte mig att dra upp hakan från golvet och sa lite käckt: Godmorgon!

När jag gick fram för att undersöka Kung Loyer och fråga hur han mådde EGENTLIGEN, började han vakna till liv. Så frågade han: EXAKT hur mycket är klockan? Bob svarade, ännu hurtigare än sin fru: 07:45! Viss är det HÄRLIGT att komma upp på morgonen?

Kung Loyer verkade inte se det härliga i det hela... Som tur var följde Handyman med till flygplatsen, så att inte Kung Loyer dog eller någon.

För övrigt får jag be att tala om att föräldrarna satt på flygplatsen FYRA timmar innan avfärd... Stackars Barbara fick svepa kaffet och suga i sig sin cigaretter skitfort innan dom åkte. Citat som"Kunde ju ha varit kö". "Skönt att vara ute i god tid", bet så där på henne. Barbara hade nog kunnat sitta i solen ett tag till, istället för i en bil eller inne på en flygplats... Stess-Bob!

Så mitt relationstips är alltså, UMGÅS med era svärföräldrar. Er partner kommer att FÖRSTÅ varifrån ni kommer och (förhoppningsvis) BLEKNAR ens egna små "egenheter" (låter lite finare än hysteri).

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Relationstips