0 Läs mer >>

ISnälla tomten som är i Nordpolen, här kommer en liten önskelista från en något bitter mamma...

• Låt ingen människa upptäcka att det är MARGARIN i årets pepparkaksdeg och inte riktigt smör! Alternativt att du skickar en liten Nisse som kan röra ihop en ny deg medans jag är på jobbet...? Förra gången jag skulle sno ihop en deg, fick jag nämligen springa extra till affären och köpa smör. Eftersom vi alltid bakar pepparkakor ihop med Sös som sätter stort "värde" kan man säga, på just äkta smör... Nu, 20kg tyngre, så orkar jag faktiskt inte det kuta här fram och tillbaka, utan jag har beslutat att man tar vad man har, är mer min melodi.

• Dom där 20kg? Kan du få bort dom förresten? Nähä, du är tomten och ingen trollkarl. Ok, ok! Jag förstår!

• Vad med en dammsugande man då? Kung Loyer har kommit på ett sätt att lösa hushållssysslorna på ett enklare sätt. Han har köpt sig lite dammsugarhjälp kan man säga. (Å nej det är inte mig. Kung Loyers lön som jag "får" varje månad, går till annat). En liten "robot" som sveper över golvet och plockar upp lite damm. Jätte smidigt OM den hade dammat och gjort rent mattor och trappa oxå. Det gör den ikke... Men Kung Loyer är väldigt glad. Nu helt plötsligt "dammsuger" han varje dag SAMTIDIGT som han gör annat. Snacka om multi-tasking... Men iallafall fall, skulle du kanske kunna få honom att dammsuga med den vanliga maskinen ibland? Gärna damma oxå? Va? Vad säger du nu? Du är tomten och kan fortfarande inte trolla. Jaaaaa, jag förstår! Lite magi då? Snälla... 🙏🏻

• Håll oss gärna friska innan vi ska åka till Chile! Stackars Prins Loyer har stukat tummen och är sjukt orolig över hur han ska kunna baka pepparkakor idag. Jag vet inte jag, men eftersom han mest brukar äta deg så kan inte jag riktigt förstå varför han inte kan använda sin andra hand? Kan det ha med den manliga ynkliga sidan att göra tomten? Du är ju man? Kan du försöka förklara? Vi kanske ska fråga tomtemor....

• Är det helt kört med ovan önskningar, så önskar jag mig en ny parfym.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Önskelistan

0 Läs mer >>

I familjen Loyer är det tjejerna mot killarna. Faktiskt. Där de av kvinnlig sort (Lilla Seniorita och jag) försöker få fason på de "manliga släktet". Lät det bittert? Ja, men det är nog för att jag är det!

Inte nog med att vi aldrig får upp latmaskarna på morgonen, nu dissar de julen oxå! Har nämligen utnämnt mig själv till någon slags julvärd kan man säga. Där jag doktrinerar familjen med TRADITION! Jultradition. Lilla Seniorita har köpt hela paketet. Hon är värre än mig. Lilla Seniorita GRÄT igår när jag trotsade alla julens lagar, och satte upp adventsljusstakarna en vecka innan advent. Å nej, hon grät INTE för att vi satte upp dom innan utsatt tid. Hon grät för att vi inte slängde upp alla tomtar och granen oxå...

Så för att råda bot på detta, kom jag på att vi skull ta ett varv och kika på de julgranar som kommit upp utomhus på gårdarna runt omkring. Fyra stycken. Alla fick med sig en penna, ett papper, julmust i en liten kopp och pepparkakor. Tanken var att vi skulle diskutera de olika granarna och sen skriva upp vår favorit på lappen. Som en liten "gran-vernissage" kan man säga.

Lilla Seniorita var helt med på noterna. Hon förstod och levde sig in i vår lilla promenad.
Kung Loyer fick förfärligt ont i hela trötta kroppen. Jätte plötsligt... Men tvingades med ut iaf.
Prins Loyer frågade (håll i hatten): Varför gör vi det här?

Seriöst? Varför? Jag har, som julvärd, MISSLYCKATS kapitalt! Frågade han verkligen varför? Hörde jag rätt? I samband med min stundande hjärtinfarkt, tittade jag på Kung Loyer, bara för att försöka förstå och kunna ta in orden. Men Kung Loyer stod vänd mot mig. MED ETT LEENDE SOM ENDAST ÖRONEN FICK STOPP PÅ!

Blev en "jätte-mysig" promenad. I regn och blåst... Vi tappade både Prins Loyer och alla lappar på vägen. Kung Loyer fick vi dock med hem. 10 minuter INNAN mig och Lilla Seniorita satt han i soffan igen... Måste banne mig hitta en bättre julmetod alltså. Förslag mottages TACKSAMT.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Julvärden har miss...

0 Läs mer >>

Tre veckor kvar. Ja, ni läste rätt. Bara tre veckor kvar tills det är hasta la vista, los vemos, Feliz navidad (för första gången utomlands) och hola Chile! (Typ den spanskan jag kan). Men snart åker vi!

Så, för att ladda har vi redan börjat packa. Bara för att få den här härliga känslan. Ni vet det där pirret i magen. Förväntan. (Vi lär väl få packa lite varje dag för att upprätthålla känslan dock...)

För att dra det till ytterligheterna kände jag att jag lika gärna även kunde börja KÖRA som de chilenska taxichaufförerna när vi var ute och åkte idag. Återigen för att få känsla. Till er som inte vet hur en taxichaufför i Chile kör, kan jag meddela att de:

• kör skit-fort!
• på två hjul i svängarna
• kastar sig gärna ut framför andra bilar
• tutar stup i kvarten, samtidigt som de har huvudet utanför sidorutan och vänsterhanden hyttande mot galningar som inte VET hur man kör bil.

Detta KAN låta helt galet, MEN sanningen är att de kör med sådan precision och säkerhet, så det fungerar alldeles ypperligt.

Så jag passade på att leka Chilensk taxichaufför idag. Bara för att liksom. Uppskattades oerhört mycket. I min fantasi...

Kung Loyer var likblek. (Beror inte bara på vintern så att säga). När jag inte RIKTIGT fick upp bilen på två hjul i kurvan (försöker ju lära mig fortfarande), och råkade köra på en kant (ops) bomp, bomp lät det) förvandlades Kung Loyer till en SURGUBBE! Ni vet en sådan där som tar sig för hjärtat och skriker: blablablaaaaaaa, blablaa. BLAAAA dyrt med nya däck, blaaaaa, blaaaaa. JAG MÅSTE KÖPA EN KÖRSKOLEBIL TILL DIG JUUUU!

Kung Loyer är seriös... Nästa bil blir alltså tydligen en som har broms och gas även på passagerarsidan... Men jag är verkligen förundrad över Surgubben! Vem är han och vad har han gjort med Kung Loyer? Tänk om surgubben följer med till Chile 😱 Katastrof! Får nog inte leka chilensk taxichaufför på ett tag, så håller vi tummarna för att Kung Loyer kommer fram igen...

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Lite minnesbilder från förra resan:

Nedräkningen har b...

0 Läs mer >>

Lilla Seniorita är inne i en period där hon älskar att måla och rita. Det som gäller är kungakronor och hjärtan. Jätte gulligt. På papper!

Men nu hittar vi "hjärtan" överallt. Små krokiga skapelser som ser ut som bokstaven "B". Typ. På sängen, på "Hello Kitty"-nallen, på Frost-slottet, på bokhyllan och säkert på andra ställen med. Den lilla klottraren målar sina hjärtan överallt! Så häromdagen fick vi konfrontera Lilla Seniorita. Lät ungefär så här:

Jag: Varför målar du hjärtan överallt?

Lilla Seniorita: Vaaaa 😱 Neeej, det har jag INTE gjort!

Jag: Nähä, vad är det här och det här då?

Lilla Seniorita: Jahaaaa, du menar deeeeet. Det gjorde jag för länge sen när jag var tre år (öööhhhh ren lögn). Men det kallas för KONST mamma.

Jag: (Lätt galen, stort stresspåslag med en diskussion jag visste att jag skulle förlora). Kuuuuung Loyer! DU får prata med henne. (Med STORA bokstäver).

Kung Loyer: (lugn och balanserad) Älskling, du vet att du inte får ljuga? Så gör inte så igen. Ok?Puss, puss, kram, kram.

Herregud vilken "reprimand" den lilla klottraren fick! Pappas flicka... Typ. What about the "konst" undrar jag? I mina ögon gick helt klart den lilla målaren FRI!

Fast dom här vita lögnerna kanske är värre när jag tänker efter. Det är ju inte sällan det kommer hem fin, fina teckningar från skolan som vi hänger upp på kylskåpet och där det senare visar sig att det INTE ALLS är Lilla Seniorita som har målat, utan någon klasskompis. Vi har alltså ANDRA ungars teckningar uppe på väggarna! Jag kapitulerar! Det är väl "konst" det oxå...🎨

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Barnteckningar ell...

0 Läs mer >>

Är lite dubbel till det här med halloween. Både Prins Loyer och Lilla Seniorita är livrädda. Det låter "näää, vi är inte rädda. Inte rädda alls faktiskt. Hoho, kom alla gastar så ska vi brotta ner er". NÄR DET ÄR LJUST! Men så fort mörkret faller blir det ett annan ljud i skällan: "Buuuu, buuuuu, grååååt och hulk. Vi är jätte-rädda för att sova sjäääälva. Vi vååågar inte"

Skulle jag, i det senare tillfället vid mörkrets ankomst säga: "vad var det jag sa?" för jag VILL liksom faktiskt gärna säga, så skulle dom ändå fortsätta att förneka. Men man får väl välja sina krig....

Kan själv gå igång på det här med att "skrämma barn" som knackar på och frågar om bus eller godis. Så jag föreslog att jag skulle klä ut mig, till trollpacka (kändes passande) och rycka upp dörren så fort barnen knackade på och bara tok-skrika. Lilla Seniorita ringde nästan till doktorn. Hon undrade om jag hade tappat det helt och om jag ville ta DÖD på alla ungar. Värsta dramat. Hon gick på om hjärtstopp och att alla skulle bli så rädda att de ramlade ner för trappan. Prins Loyer sa att han oxå skulle dö. Av SKAM! Så jag fick lugna mig lite.

Men seriöst, är det inte detta som halloween går ut på? Nä, tacka vet tant Allahelgon. Tända lite ljus på graven och minnas alla som inte finns här längre. Det är mer min grej tror jag.

Men nu ÄR det halloween. Bara att anpassa sig. Tips på lek kommer nedan:

Man behöver en häxa och ett gäng barn som kastar löv på häxan. (Btw häxan skrek som en tjej och bad sin fru att rädda honom, så det kan vara bra med en livräddare oxå när man ändå är i farten). En väldigt kul lek. Om man nu inte blir häxan... 👻

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Löööööv-it!

0 Läs mer >>
 1, Varför är det dödstraff på att ta sina barn lördags-godis? Ska man inte lära sina att dela med sig? NU får de istället lära sig att deras mamma är en tjuv och en ljugepotta som först äter upp godiset och sen LJUGER och säger att godiset var gammalt och att hon var tvungen att slänga det. Hrmmm, inte för att det har hänt den här braiga mamman någon gång. (Knallröd i ansiktet bara jag skriver om det...)
 
 2, Varför är det så olika på tjejer och killar och hur det hjälper till i hemmet? (Killar, ni kan för övrigt hoppa ner till sista stycket om ni är känsliga). Lilla Seniorita erbjuder sig att hjälpa till med typ allt. Imorse tex, ville hon göra frukost SJÄLV. Vilket hon inte fick, men, men... Hon hjälpte TILL utan att jag behövde säga någon alls om det. När frukosten var uppäten tyckte Kung Loyer att det var killarnas tur att plocka bort eftersom vi tjejer redan gjort en insats. Prins Loyer bröt ihop! Bostavligen. Varför skulle han behöva hjälpa till? Han är ju faktiskt bara ett BARN... Slutkommentaren var dock bäst, när Kung Loyer tagit sig igenom kampen. Då hör man ynkligt från en supertrött Prins Loyer: "Ni behandlar mig som en slav". Alltså seriöst!! SLAV? Det kommer bli MYCKET mer arbete på den ungen i framtiden....
 
 3, Varför, varför är det svinkallt och regn ute? VEM blir glad av det förrutom när man sitter inne? (Å äter sina barns lördagsgodis).
 
4, Varför, jag undrar verkligen WHYYYYYY, kan man inte få ta normala fina kort på sin familj utan att det blir olika miner? Beror det på att dom är SLÄKT eller vad?
 
5, Varför måste jag bli så upprörd att var jag TVUNGEN att äta upp allt lördags-godis? Nu är det slut!
 
6, Varför är det bara lördag en dag i veckan? Har man gnällt bort den stackars lördagen (som jag har gjort nu) så är det ju kört. Då måste man vänta en heeeeel vecka till nästa lördag. Varför, VARFÖÖÖÖÖR undrar jag!
 
 Så nu ska jag bilda ett parti. Fler lördagar i veckan, alla i familjen måste anstränga sig när mamman tar kort OCH så måste man dela med sig (typ allt) lördagsgodis till partiledaren (mig). Det blir mina vallöften. Heja Loyer-partiet!
 
 Ta hand om varandra och ha en mysig lördag. All kärlek och kramar.
 
 
 
 
 
 
 

Jag undrar bara VA...

0 Läs mer >>
 Ofta pratar vi här hemma om vilken kraft man skulle ha valt om man varit en superhjälte. (Öhhh det kan ha setts en del på Star Wars, ja). Det är svårt att välja för man vill liksom ha allihop. Flytta grejer, tankeläsning och frysa tiden har varit mina alternativ. Men nu har jag bestämt mig för vilken kraft jag skulle vilja ha och börjar dom sälja den superkraften på ICA, SNÄLLA säg till på EN gång. Är i stort AKUT, jag döromjagintefårdetsnart, behov.
 
 Jag vill kunna ta tillbaka ord! Ni vet när man säger saker som bara ploppar ut, plopp, plopp och sen kan man inte ta tillbaka dom. Händer ju jämt, (got damn it)!
 
 Igår inträffade ett sådant FÖRÖDANDE samtal. Läser en kurs där min samarbetspartner huxflux hoppade av. Så där stod jag ensam och öde utan. Vem skulle jag nu göra mina uppgifter ihop med? Läraren, en mycket rolig herre, hittade en man som oxå blivit "över" så att säga. Honom fick jag. Ett lätt stressad människa (ja, mer än mig) som gärna ville att jag skulle slå honom en signal så att vi kunde lägga upp strategin. Så jag ringde. Övade mig lite innan på hur jag skulle presentera mig för att inte göra bort mig. Men det var ju precis det jag gjorde, så klart. BORT MIG! Började samtalet med: "Hej jag heter Mi och jag är din nya partner". PARTNER?? Det blev dödstyst i luren.... Samtidigt som jag singlade ner av skam till golvet. 
 Innan jag svimmade för att aldrig mer vilja vakna igen, hörde jag ett snabbt: Du har ringt fel, jag har redan en fru. Klick.
 
 Så nu står jag här, fortfarande utan samarbetspartner! Den där kraften som tar tillbaka ord, verkar bra. Erkänn!
 
 Tror att både Prins Loyer och Lilla Seniorita önskar mig den kraften oxå... Vi diskuterade jobbiga barn som retas i skolan. Jag blev ap-sne och frågade dom om jag ska prata med skit-ungarna och sätta dom på plats. Prins Loyer och Lilla Seniorita skruvar på sig, liiiite (läs mycket) obekvämt och säger: Bli inte ledsen nu mamma, men pappa är mycket bättre på det där än vad du är.
 
 Va? Kung Loyer? Blev han helt plötsligt "pedagog Loyer". Det var väl roligt då.... Blev INTE ledsen kan jag lova. Kanske, men bara kanske, en aaaaning bitter.
 
 Men vad har vi lärt oss på det här nu då. Jo, att vi ska TÄNKA innan vi talar. (Herreguuuuud ge mig styrka!)
 
 Ta hand om er. All kärlek och kramar.
 
 
 
 
 

Byta "partner"

0 Läs mer >>

Lilla Seniorita har ställt in våran resa till Chile i December. Hon vägrar åka. Efter att ha längtar ihjäl sig och inte tjatat om annat, så blev hon varse om att vi inte kommer att fira JUL i Sverige. Å med ingen jul, menar jag att vi inte kommer att ha någon julgran... DET BLEV STREJK!
Helt plötsligt fanns det ingenting bättre än kyla och regn och snö. Lilla Seniorita fryser ju faktiskt inte. Inte alls fick jag höra mellan gråt och skrikattackerna. (Eller hur säger jag bara...)

Försökte säga att det FINNS julgranar i Chile oxå. Men det vägrade Lilla Seniorita att lyssna på...

Så nu vet hon inte om hon kan åka med oss till Chile. Faktiskt. Tolkar det som om hon gärna skickar iväg resten av sin familj, bara hon får sin julgran hemma=ÅRETS DOTTER! Så resten av familjen Loyer åker, så får vi se vad den lilla prinsessan på ärten bestämmer sig för...

Hon måste tyvärr ha ärvt lite utav detta beteende från sin mamma som blev årets FRU häromdagen. Jag var så avundsjuk på Kung Loyer så jag kunde spricka. Kung Loyer skulle nämligen på kurs. Kurs för mig betyder goda, härliga frukostar. För det får man på kurs. Eller hur? Kung Loyer blev rätt på efter mitt tjat, och såg även han fram emot sina goda frukostar. Bacon, ägg, god juice och färska frallor. Kung Loyer var så laddad! Tills frukosten serverades och den visade sig bestå utav.... Havregrynsgröt! Fick ett mms, enbart bild, ingen text, på gröten. Sen hörde jag knappt ett ljud från Kung Loyer på hela kursen. Vid varje sms jag skickade till honom, skrev han: "Vänligen se föregående mms".

Jag förstod meddelandet. Lovar!

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. ❤️

Chile-resan inställd!

0 Läs mer >>
 Prins Loyer har en mamma och en pappa som är världens mest orättvisa föräldrar. Det är så synd om honom så han kan svimma ibland. Andra barn, ungefär alla i hela världen, får spela tv-spel hur mycket dom vill. Som om inte det skulle räcka, de får vara UTE till väldigt sent på kvällen också och så får dom lägga sig när dom har lust. Så är det. ALLA barn. Japp. Det har Prins Loyer minsann berättat. Får liksom vilken förälder som helst att tvivla på sina uppfostringsmetoder....
 
 Men för att dra det till ytterligheterna så stannar Prins Loyer inte vid ORD. Han är handlingskraftig oxå den lille rackaren...
 
 Imorse, efter en dispyt, blev Prins Loyer snor-sur. Dispyten gick ut på att "NEEEEEJ DET BLIR INGET SPEL IDAG FÖR DU SPELADE  IHJÄL DIG IGÅR! GÅ OCH LEK. GÖR VAD SOM HELST". Typ. 
 
 Prins Loyers blick svartnade lite, men budskapet gick in. (Min gissning, så här i efterhand, kan vara att han blev sne på Kung Loyer.... Som satt och ordnade med  SINA GUBBAR på sitt TV-SPEL = pappa pedagog... )
 
 Prins Loyer gick iväg och målade en teckning. Som talade sitt tydliga språk... Den föreställer en soffa, ett soffbord, TV-bänk och tv. På tv:n är ett spel i aktion! 
 
 Jag fick också vara med. Det är damen som sitter och läser tidningen.... Detta konstverk levererade Prins Loyer i tysthet, med de högtidliga orden: Här kan ni få titta på er själva.
 
 Ööööh? Tack eller vad säger man? Jag tvivlar inte längre på våra uppfostringsmetoder. Jag ifrågasätter dom starkt! Vi MÅSTE börja leva som vi lär kände jag där. Så nu blir det TIDNINGAR som gäller för Prins Loyer i framtiden och inga spel. För visst måste det vara precis det som Prins Loyer menade va... 😜
 
Ta hand om varandra. All kärlek och kramar. 
 
 
 

Ur Prins Loyes syn...

0 Läs mer >>
 "Jag gillar barnkalas. Det gör jag verkligen. Barn som fyller år och som är lyckliga och glada. Jätte, jätte roligt."
 
 Detta var en citat hämtad direkt från mitt FÖRRA liv. Det finns numera nämligen ett liv innan detta liv som jag lever idag. Ett liv som fanns INNAN Prins Loyers barn-kalas i söndags... I livet från FÖRR, sprudlade ideer och tankar. Kalasen var roliga att arrangera och energin var på topp. I livet från FÖRR, kom vi på pokémon-kalas. Visst låter det som rena drömmen för en 8-åring?
 
 I livet efter: VI HAR HAFT EN NÄRA DÖDEN UPPLEVELSE! Inte en sådan där man TROR att man dör, nej, nej. Den här upplevelsen var på riktigt. Hur, jag undrar HUR kunde vi komma på en sådan idè som pokemon-kalas? Jag har, i vanliga fall svårt att hantera en unge som sitter och stirrar ner i sin telefon och "som ska bara" hela tiden, när man försöker få lite uppmärksamhet. Nu hade vi, ööööh låt mig tänka.... 15 BARN AV DEN SORTEN!
 
 Tror att jag fick en liten hjärtinfarkt faktiskt. Fick inte gjort något nämligen. På två timmar. Men som TUR var fanns det mammor kvar, som jag i ett mycket tufft tillstånd (i mitt FÖRRA liv), var nära på att skicka hem på lite egentid. EGENTID? Asså jag var verligen INTE smart i livet från förr...
 
 Så nu lite tips till er som ens tänker tanken på att ha ett liknande tema:
 
* Jag repeterar: Skicka inte hem en endaste mamma. Ni behöver all hjälp ni kan få!
* Skaffa er en Kung Loyer eller jag menar..... En riktig Pokemon. Döp honom efter en Chilensk musikgrupp, Illapu.
* Se till att starkars Illapu INTE har haft halsfluss och går på penicillin.
* Slå in alla telefoner i bubbelplast... Någon telefon kan ha åkt i backen och gått en säker spricka till mötes. Typ totalkrossad... #Denmammaharintehörtavsigmerhonhatarnogossettparveckorframöver....
* Vill barnet så gärna ha denna typ av kalas och ni känner er det minsta osäkra, planera in kalaset på en väldigt, VÄLDIGT regning dag. Då blir ni hjälte-föräldrarna som ändå försökte, men vädrets makter, det KAN ni ju faktiskt inte rå på.
 
 Lite senare, efter kalaset, överhörde vi dock Prins Loyer när han pratade med en kusin-grisen och sa: "Detta var det BÄSTA kalaset jag någonsin haft".
 
 Då dog vi igen. Av smält hjärta. Såååå värt det. 
 
 Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.
 
 
 
 
 
 
 
  

Pokémon go-kalas...

2 Läs mer >>

Kung Loyers "Chile-krydda" har växt till sig. Massor utav blad har kommit och familjen Loyer är rätt nöjda.

Men NÄR ska vi få se en chili? Hur lång tid tar det liksom? Varken jag eller Lilla Seniorita har tålamod. Dock är Lilla Seniorita lite mer kvicktänkt än vad jag är. Så hon kom på eget bevåg, på att vi skulle KÖPA en chili och hänga upp i plantan.

Så himla kul och verklighetstroget. De manliga delarna av familjen Loyer, dvs far och son, köpte allt med hull och hår. De uppskattade kanske inte skämtet lika mycket... En av dom kände sig OTROLIGT lurad och surade ett par timmar. Den andra var inte långt efter....

Alltid spännande att handla med Lilla Seniorita alltså. Hon är som en lill-mamma och slänger ner det hon tycker att vi "behöver". Det blir ju att man ventilerar och även frågat henne vad vi har hemma. Faktiskt. Så när vi imorse handlade frågade jag högt:

"Har vi inte morötter"?

Kom snabbt ett svar tillbaka. I baston!?!

"Jo, vi har hundratals med morötter"

Både jag och Lilla Seniorita blev tysta och stirrade väldigt förvånat bakom oss. Där stod en man, anställd, med morötter upp över öronen. Han packade upp dessa rotfrukter, men verkade i samma stund som orden forsade ur hans mun, förstå vad JAG hade sagt.... Den butiksanställda såg ut som han dog.

Själv var jag SJUKT imponerad över att han kunde veta vad vi har i kylskåpet. DET kallar jag service.

Ta hand om varandra. All kärlek och kramar.

Chili på Chiledagen

1 Läs mer >>

Prins Loyer och Lilla Seniorita har gjort bidrag till "Minimello". En show på Barnkanalen, där de använder hemmagjorda dockor utav toalettrullar som får uppträda med låtar. Precis som på Melodifestivalen. Fyndigt och kul.

VÄLDIGT påfrestande för nerverna dock. Å när vi väl är klara, då kan vi ju SJÄLVKLART inte komma överens vad gruppen ska heta. Det hade ju liksom varit för mycket begärt...

Så hjäääälp! Namnförslag mottages tacksamt.

Ta hand om varandra. (Bygg inga gubbar med andra ord). All kärlek och kramar.

Hjääääälp!